Mörkrädd!

Sitter och nattsuddar och läser text-tv. Blir lätt mörkrädd när jag hittar en artikel om ett förslag att både svenskprov och fystestkraven ska lättas för att man ska få in fler kvinnor och invandrare till polisyrket. Jag tycker att dagens nyhetsartikel var en av de tråkigaste på länge. Jag fattar inte varför det ska vara så förbaskat bråttom med dethär och sällan har väl uttrycket "Rom byggdes inte på en dag" passat så bra in. En arbetsplats blir inte jämnställd, väl fungerande, representativ och respekterad för att man kvoterar in människor. Det händer när de sk minoritetsgrupperna tolereras och ges utrymme att komma in verksamheten och etablera ett samarbete som positivt gynnar tillväxt (där fick jag allt till det!) dvs om polismyndigheten kan göra sig till en attraktiv arbetsplats även för minoritetsgrupperna så kommer fler att söka. Det är lite samma effekt som att lärarkåren söker manliga lärare till låg och mellanstadieklasser samt att det är en ganska stor brist på manliga förskolelärare och inom dagis verkar det råda fullständig torka. Detta har ju sin enkla förklaring att de få männen som ger sig in på denna kvinnodominerade arbetsplats inte bara lär känna sig extremt ensamma, de lär åtminstonde vid något tillfälle bli ifrågasatta huruvida de är pedofiler och vem sjutton vill råka ut för det? Inte konstigt att den yrkesgruppen är och förblir kvinnodominerad och inte sjutton kvoterar man den! Jag är medveten om att det tar tid, men det måste få ta tid. Människan är ett vanedjur och accepterar inte hur snabba förändringar som helst på sedan länge etablerade vänjor. Det kan man tycka är kass men så fungerar vi och det är lite svårt att göra något åt det.

Jag har varit kvoterad en gång och det gjorde 15 månader av mitt liv till ett smärre helvete. När jag hade mönstrat blev jag kallad till en andra mönstring i Stockholm på K1. Den mönstringen var för bara tjejer och efter två dagar behövde vi bara gå fram till den kvinnliga löjtnanten och de två kaptenerna som satt vid ett bord och meddela vilken tjänst vi ville ha. Därefter revs min ursprungliga placering på Lv4 i bitar och jag placerades på en annan tjänst och ett annat regemente med inryckning betydligt tidigare än annars hade varit aktuellt. Just där och då i Stockholm när man var hög på adrenalin efter att ha sprungit hinderbanor, släpat på jägarförbandens tunga ryggsäckar mm tyckte man att det var skitbra att armén tog hand om de tjejer som var intresserade på ett så bra sätt. När man hade kolliderat med verkligheten ute på regementet var man inte lika övertygad om att det hade varit så bra.

Nu hade jag oturen att få en helt annan tjänst än den jag hade önskat uppe i Stockholm och det redan första dagen när jag ryckte in men det gjordes ingen "hemlighet" av att jag var kvoterad (ironiskt nog uppfyllde jag redan efter den första mönstringen kraven på den tjänst jag fick men det ignorerades för jag var placerad via högkvarteret) och det märktes ganska tydligt vad mina officerare tyckte om det hela och deras förakt skulle senare smitta av sig och delas av mina manliga KB-kollegor och soldater. Tyvärr var jag ung och dum och tog striden vilket inte gjorde saken ett skit bättre. Men när jag väl muckade hade jag sett de negativa konsekvenserna av att ha blivit kvoterad närmre än jag någonsin bett om och de är inget trevliga alls!

Jag har jobbat ganska mycket på mansdominerade arbetsplatser och de jobben har jag fått på egna meriter och att jag uppfyller de krav som ställts på alla. Jag vill aldrig någonsin igen hamna i en situation där en kollega ifrågasätter huruvida jag faktiskt har rätt att vara där från allra första början. Det är nämligen verklighetens hårda resultat av kvotering! Sedan förstår jag inte varför man måste lätta på dem från första början. med risk för att låta kaxig samtidigt som alla vet hur mycket jag har nojat här på bloggen inför antagningens olika delmoment, men så tuffa är inte fyskraven och så svårt är inte svenskprovet.

Jag skrev det gamla svenskprovet som det gnälldes över att det var så ruskigt svårt och det var faktiskt inte svårt alls. De felen jag drog på mig där, drog jag på mig för att det är "kroniska fel" som jag alltid gör och tvekar inför. Använder jag de orden har jag för vana att kolla dem eftersom jag alltid är osäker. Men med tanke på hur dagens ungas skrift ser ut i olika bloggar, forumsinlägg mm är det inte särskilt konstigt att det ynkas om att provet är svårt. De enklaste ord är felstavade eftersom man har lagt sig till med olaten att skriva i talspråksform och inte ens då får man rätt på det. Fystestet är vad det är. Är man fet,lat och flobbig och har spenderat alldeles för mycket tid på soffan ihop med chipspåsen och chokladasken (som jag), får man vackert masa sitt slöa arsle ut i löpspåret och under tiden man tränar, halvt noja ihjäl sig om huruvida man ska klara det eller inte. Målen är inte oövervinnerliga (det vet jag nu) och det handlar om att man ska vara så pass tränad att man klarar av utbildningen och sedemera jobbet.

Jag vill aldrig någonsin ha en kollega som tvivlar på att jag kan föra den personen i säkerhet för att jag inte är stark nog. Jag vill aldrig ha en kollega som ifrågasätter min förmåga att hålla uppe tempot och jag vill aldrig behöva försvara min rätt att befinna mig på en plats för att någon tyckte det var en bra idé att kvotera in mig. Jag vill aldrig mötas av kommentaren som min KB-kollega slängde i ansiktet på mig en tidig morgon i en vapenkasun "-Hade det inte varit för rekryteringen, hade du aldrig kommit hit och vi andra hade haft det betydligt trevligare och lättare!"

Jag vill bli polis mer än allt annat och jag har offrat en hel del mot den drömmen och kämpat massor för att klara mig såhär långt i antagningen. Jag vill inte bli kvoterad, jag vill bli antagen för att jag uppfyller alla de krav som ställs på dem som antas. Jag vill komma in på skolan och klara examinationerna på de premisser som ställs för alla och jag vill komma ut och jobba som polis medveten om att jag har uppfyllt alla krav och att ingen någonsin behöver tvivla på min rätt att vara där jag är.

/Sanna som avskyr kvotering - kan själv!