Jag har sedan jag gick i gymnasiet velat hålla på med paddling och då gärna havskajak. Men det har ju gått sådär bra att kombinera med totalt ointresserade föräldrar, bosatt långt ifrån kusten och dessutom hästar, hästar, hästar..... Nu har jag alla möjligheter! Ja under förutsättning att Damen försvinner. Vissa kommer säkert invända och säga: "-Men Sanna, kajaker är dyra och kringutrustningen kostar också pengar" Tro mig när jag säger att kostnaden för en bra kajak och en inte helt värdelös kringutrustning knappt kommer upp i pengarna som Damen kostar mig under ett halvår och medan Damens kostnader är fortlöpande så är kostnaderna för paddlingen i många fall engångskostnader. Jag tänkte till en början låna grejor och se om det passar mig och om jag vill hålla på med det som en träningsform eller om jag nöjer mig med att låna grejor någon gång då och då. Skynda långsamt är rätt bra mellan varven :0)
En annan sak jag längtar efter, är möjligheten att kunna hålla på med hundar. Jag kommer inte rusa iväg och köpa en hund så fort Damens transport lämnar gårdsplanen. Jag kommer träna och vänja mig vid att vara obunden av en häst och sedan kommer jag känna efter om hund är lämpligt just där och då. Jag har varit hundsugen i 9 år nu så jag kan vara det ett tag till. Kenneln som jag har kontakt med vet och förstår och uppfödaren vill att man ska satsa när man väl plockar hem det lilla grå knyttet för då blir det fullt ös. Weimizar är aktiva vovvar även om de kan vara tvättäkta soffpotatisar inomhus :0)Men det får förbli en längtan. Damens hosta är tillbaka och ni skulle se den gigantiska gula slemklump som låg på boxgolvet imorse när jag kom till stallet. Hon hostade förvisso upp massor igår när vi tränade och det lät betydligt bättre i luftvägarna efter det men det är lika bra att ringa veterinären igen, få mer slemlösande och eventuellt mer antibiotika - stackars Damen. Vi är olyckliga båda två, jag är trött på det och vill sälja, Damen vill träna men hostar och då går det inte att sälja. Vi är fast i ett ekorrhjul just nu...
/Sanna som får fortsätta längta ett tag till
3 kommentarer:
Åh säg inte att vi har det gemensamt oxå...weimaraner är ju bland de vackraste hundar som finns...vi skulle köpa en för 10 år sen men tog en omplacerings vorsteh/pointer istället. Nu när Tanten är borta så lider vi av hundabstinens!
Ha det bra!
// Ninna
Kom precis på att jag kanske tom vet vilken uppfödare du menar...på den smala ön!
Åh vad jag blev sugen nu...de är fantastiskt roliga hundar att jobba med!
Ha en skön kväll!
// N
Nope inte på någon ö men det blir nog bra ändå ;0)
Skicka en kommentar