Utflykt

Jag hade ju jätteplaneringen för dagen igår men allt gick om intet när det stod ett Trevligt sällskap i köket och sa: "Utflykt till Stenshuvud?" Går det att tacka nej till en sådan fråga? Så iväg bar det fast först en omväg via stallet och daglig skötsel av Damen. Vi körde sedan kustvägen hela vägen och njöt av det vackra landskapet. Väl framme blev det obligatoriskt stopp på Café Annorlunda och deras helt otroligt goda kakor. Det är skönt att vara vuxen det betyder att man tar ett kakfat, fyller det en gång och sedan tar om kanske en gång och då endast av de absoluta favoriterna. När man var där som barn /tonåring, var det alltid olika versioner på "vem som kan trycka i sig flest nu när man får ta så många man vill" och tråkad blev man om man inte var med. Småkakor är jag inte jätteförtjust i men en god bulle tackar jag inte nej till och Café Annorlunda har några av de godaste bullarna jag vet så jag tog två :0)

Väl färdigätna på kakor och bullar fortsatte vi ner för backen till Naturum och promenadslingorna för naturreservatet. Det gick uppför i rask takt och mina små korta taxben fick pinna på rejält för att hålla någorlunda jämna steg med Trevliga sällskapets långa och effektiva. Men upp kom vi och njöt av den fantastiska utsikten på det södra huvudet.

Därefter gick vi vidare till det Östra huvudet:
Jo det fanns utsikt att fotografera även där, men jag tyckte att den blommande busken var mycket finare ;0). Slutligen gick vi över till det Norra huvudet
Trevliga sällskapet hade fått för sig att man skulle kunna gå ner från det Östra huvudet till stranden, vilket jag aldrig har gjort så vi begav oss iväg, men lite mer än halvvägs ner fick vi ge upp. Ingen hade klättringsutrustning med sig som var det ena alternativet och ingen av oss kände för att forcera taggbuskarna vilket var det andra. Vi klättrade hela vägen tillbaka upp som värsta bergsgetter och följde stigen som vi ursprungligen hade kommit på, tillbaka ner. Men jag ger Trevliga sällskapet rätt, jag vill minnas att det en gång för länge sedan fanns en stig, jag vill också minnas att det har hänt ett par rejäla olyckor och att man därför lagt krut på att få folk att hålla sig på den stora huvudleden. Nåja, väl nere vi Naturum som är utgångspunkten, begav vi oss ner till den fantastiska stranden och tittade på ett gäng mycket galna men glada ungar som glatt ignorerade det iskalla vattnet och badade. På vägen tillbaka till bilen hittade jag denhär vackra blomman:

Trötta och ganska nöjda styrde vi Trevliga Sällskapets mycket söta och charmiga lilla Röda faran hemåt. Jag fick köra och jag tycker mycket om att köra den lilla röda bilen. Hon är så lättkörd jämfört med det tunga hangarfartyget Gwen. En bra bit på vägen mot förutbestämt matställe , var det rent plötsligt folksamling vid vägkanterna. Folk hade släpat ut både stolar och grillar och vi mötte ett par riktiga vrålåk. Jag fattade ingenting medan Trevliga sällskapet drog sig till minnes att det skulle vara cruising någon gång nu och undrar om det inte var just då. Mycket riktigt, vi hade hamnat mitt i en cruising och hade nöjet att möta den ena vackra bilen efter den andra samt att bli eskorterade av två rikigt fina amerikanska bilar större delen av vägen. Det var riktigt roligt att följa "raggarstråket" och det var kul med alla glada människor. Strax framför oss hade vi ett kort tag en av trafikpolisens bussar och folk gjorde vågen för den. När den sedan svängde av var vi ganska ensama som "vanlig bil" vilket belönades med att folk gjorde vågen för lilla söta Faran också. "Kolla den är ferrariröd!" hojtade en kille och undrade sedan om faran verkligen var en bil och om hon ens hade ratt. Hmpf, Faran är ingen vräkig amerikanare men hon är fransyska och precis som dem biter hon verbalt, inte reta Faran. Matstopp och avnjutande av fler vackra bilar och därefter sista etappen hem.

Vem sjutton behöver ut och springa när man har kört värsta benträningspasset i backarna på Stenshuvud och dessutom har lekt bergsget? Jag tog istället itu med det digra och mycket tråkiga arbetet att sortera bilder i min dator, jag har nämligen lyckats med konststycket att få en sabla massa dubletter och tänkte åtgärda det nu när jag bara har ett tusental bilder i galleriet istället för när det är flera tusen och jag upptäckte dessutom att jag har ett par andra ställen i bildhanteringen som måste rensas upp. Slutligen återstår det mycket tråkiga jobbet med att tagga alla bilderna - blä! Varför gör man inte sådant från första början????

/Sanna, bergsgeten som aldrig ska vara ansvarig för ett arkiv