Stilla natt

Jobbar natten och det är ovanligt lugnt vilket lämnar utrymme för thédrickande och samtal kollegor emellan. Många skratt, en del allvar men samtidigt avslappnat - sådana pass behövs de med.

Känner mig väldigt duktig, har börjat få lite rätsida på matvanorna efter en längre tids dekadens, äntligen är det sista slemmet från förkylningen borta och jag har kommit igång med träningen så pass att jag nu är igång med Damens träning regelbundet och planerat. Simningen kommer jag igång med denna veckan och sedan är det påbyggnad med löpning nu till helgen och om en vecka har jag som mål att då ska min cykel vara framgrävd ur förrådet (av någon outgrundlig anledning hamnade den längst in bakom ett berg av flyttkartonger, sommardäck och allsköns bråte i samband med flytten), tanken är att jag ska cykla till stallet de dagar jag inte ska rida.

Det är bra att komma igång, fick mail från RPS idag att jag hade ett meddelande i PAS. Det var besked om att min ansökan var granskad och att jag konstaterats behörig. Eftersom svenskprovet redan är avklarat är det en lång ångestfylld väntan på besked om huruvida jag blir kallad till fystestet denna gången. Testerna skulle tydligen börja v.22 och skåne var först ut i förra omgången och jag räknar med att det är så även denna gång - det är v.13 nu så det ger 9 veckor att fixa toppformen. Fungerar faktiskt, jag har varit duktig - ingen hissåkning på jobbet, långa promenader mm så där ligger en bra grundkondition - skönt! Jag har en rejäl ångest/nojjighetstomte om det hela fast jag har kedjat fast honom och försöker verkligen ignorera honom. Jag vill ju detta mer än allt annat, jag vet att jag fixar fysen, men jag måste ju bli kallad... Jag vill inte behöva vänta till nästa sökomgång, jag vill NU!!!!!! Jag är dödligt avundsjuk på vänner och bekanta som jobbar som poliser, när de går till jobbet, går de till världens mest intressanta, givande och roligaste jobb! Jag vill också!!!!

Kontaktpersonen för vår kund satt och pratade med mig en stund idag. Han undrade hur det gick för mig eftersom han av någon outgrundlig anledning visste att jag skulle söka (undrar vem som skvallrat ) Han berättade att han höll tummarna för mig och han tyckte jag skulle passa bra sedan lade han snabbt till att han för allt i världen inte ville att jag skulle sluta. De är väldigt måna om oss här, de vill ha alla kvar och blir lika ledsna de gånger någon av oss lämnar in bricka, leg och uniform. Men där finns också en förståelse och kontaktpersonen nämnde att han hade förstått min längtan i samband med höstens stora övning och jag fick högt betyg av honom för att jag hade aggerat snabbt, självständigt och med auktoritet. Han undrade också om jag var orolig för testet med dockan och det kunde jag med ärlighet svara att det var jag inte. Vi har en 90kg brandövningsdocka som jag roar mig med att släpa runt här på jobbet ibland, mina kollegor tycker att jag är knäpp. När jag påtalade att min fastkedjade ångesttomte gällde löpningen, fnös han bara och sa "som du sprang under övningen har du noll problem". Trevligt att andra har förtroendet som jag saknar. Jag vet att jag får det den sekunden jag har konstaterandet på klockan så det är bara att köra. En sak är säker, drar jag turlott och blir kallad, kör jag inte hela vägen till Växjö för att misslyckas - det finns inte på kartan och sedan får ångesttomten säga vad den vill!

/Sanna som laddar mentalt i väntan på att löpspåret blir isfritt - vem uppfann vinter i slutet av mars?????