Iiiick!

Den 15de öppnas portalen för att söka PHS och jag är toknervös. Det var jag inte förra gången, kanske för att jag visste att jag hade en tuff höst framför mig med skola och jobb i kombination samt att jag var sent igång med träningen och hela tiden pressade och inte hann tänka efter det minsta. Denna gången är ju allt klart och nu har jag dessutom tid att tänka och då kommer alla "om".

Tänk om jag inte går vidare till fysen i denna omgången?
Tänk om jag gjorde bort mig i samtalet med poliserna efter svenskprovet? Jag var ju helt speedad på koffein och satt och jublade inombords över att jag hade klarat en av de två saker jag fasat mest för i hela uttagningsprocessen, fokusen var ju obefintlig och tankarna studsade runt helt vansinnigt inne i huvudet.
Tänk om de tycker att jag inte har tillräckligt bra betyg trots att jag har läst upp så många ämnen? Tittar de på mitt högskoleprovresultat också? Det visar ju att jag inte är tappad bakom en vagn, fast tänk om de inte tycker att det är viktigt?
Tänk om jag inte är vad de vill ha in! Vad gör jag då? Jag vill ju så gärna jobba som polis!
Tänk om de tycker jag är för gammal
Tänk om de tycker mitt personliga brev är kasst och ointressant och den värsta tanken av dem alla - tänk om jag kommer igenom hela processen och anses olämplig....

Dessa tankar plus otaliga till i samma stil virvlar runt i mitt huvud så fort jag tänker PHS-ansökan och kan med lätthet hålla mig vaken. Jag vill, vill, vill och jag försöker bestämma mig för att jag banne mig ska också!Fysen oroar jag mig inte för denna gången, jag har en viss grundfys nu och om två veckor har jag alla träningsmöjligheter jag behöver för att kapa av det sista och dessutom få marginal.

Sitter och jobbar med mitt personliga brev. Försöker fila till det där jag inte var nöjd förra gången och jag har hjälp av en alldeles egen språkpolis som kollar, vänder och vrider på meningar och kommer med bra kritik och förslag. Det som är skönt är att denna gången är det bra brevet jag ska slipa till, inga betyg, inget högskoleprov, inget syntest, inget simprov - allt ligger redan där, jag ska bara lägga upp brevet och klicka på knappen som skickar iväg ansökan och bara tanken på att göra det får fjärilarna i magen att fladdra runt som galningar. Betyder det att jag vill det tillräckligt denna gången?

/Sanna - nervös!