Stallplats

Ska åka och titta på boxplats till Damen på lördag! Det verkar nästan för bra för att vara sant och alla mina varningsklockor ringer.
Jag är för luttrad på gränsen till att vara pessimist när det gäller stallplatser. Ett antal har passerat genom åren. En del har man varit fullt medveten om att att man kommer få jobba en del har verkat perfekta men efter ett tag visat sig vara galnare än galnast.

Vi kan ju ta några exempel:
Stallet gamle hästen, min vackre Gentleman kom ifrån var utan både vatten och el. Man hade fotogenlyktor hängandes i taket och hissade upp vatten ur en brunn med hjälp av en hink fäst i ett snöre. Stallet var tungrott, ägaren av åsikten att veterinärer var en styggelse (han ringde vet först när det var för sent) och det var mil ifrån en träningsanläggning

I ett annat stall hette det att strö och hö skulle ingå. Problemet var att det blev spånbrist en vinter och ägaren slutade engagera sig i att ta hem strö med motivationen att det blev för dyrt och jobbigt. Gentlemannen stod i en otrevlig sörja och jag spenderade timmar och åter timmar med att ringa runt och efterlysa kutterspån. Till slut hade jag ringt så många gånger till Granngården i en närliggande bonnahåla att de kände igen mig redan när jag sade godmiddag. Det lönade sig dock, när spånen väl kom skulle den ransoneras, man fick bara köpa 5 balar per person. Tanten som höll i det hela led med mig så hon ringde när spånlastbilen kom och sade att jag skulle få köpa 10 och kunde jag ha någon med mig så skulle den också få handla 10. Jag och medryttaren lånade min dåvarnade arbetsplats bil, körde till statoil och hyrde den största släp vi kunde få tag i och sedan övertalade vi två personer som bara satt på jobbet och slog dank att deras största vilja just den dagen var att köpa kutterspån till min häst. 39 balar i släpen och 3 inne i bilen fick vid med oss. Vi ömsom skrattade åt galenskapen och var ömsom livrädda för att bli invinkade av farbror Blå, det var övervikt så det skrek om det men vi hade planen klar, vi skulle hävda "nöd" om vi blev stoppade, vilket vi tursamt inte blev. Jag frågade stallägaren om hon ville köpa loss dem men det var inte av intresse och trots att jag nu höll med eget spån, fick jag fortsätta betala för spån i stallhyran med motivationen, "det är för jobbigt att räkna om" - jag flyttade!

Priset tar ändå stället där man var tvungen att sopa uppe på höloftet och kratta gödselstacken. Där kan vi prata om tokig stallägare! Min häst tuggade lite på boxinredningen, inget ovanligt, händer lätt om det är furubrädor. Genast stod det ett argt meddelande på tavlan och en burk färg nedanför. Alla hästarna i det stallet gick runt med färgfläckar på sina täcken eftersom det alltid skulle duttas i färg och den aldrig torkade. Bäst var när jag bad att få byta box. Min Gentleman stod brevid en annan valack och båda var ranghöga. Resultatet blev att de spenderade nätterna med att sparka i boxväggen mellan dem så att flisorna yrde. Jag fick först inte byta plats för min häst "passade så bra" i boxen han stod. Sedan hängde stallägaren upp bildäck på väggen med resultatet att en stor häst nu stod i en box som storleksmässigt inte ens levde upp till kraven för en ponny. Först när jag påtalade att hon kunde åka dit för det i händelse av en inspektion fick jag byta och då på vilkoret att jag hängde upp gummimattor i den andra boxen ifall Gentlemannen skulle få för sig att sparka i den. Några månader senare hade hela stallet fått nog av stallägarens nycker och alla sade upp sina kontrakt på en och samma gång. Egentligen brydde jag mig inte så mycket på de andras skäl. Min vackre Gentleman var utdömd och jag hade fått den idiotiska frågan om han inte kunde skjutas någon annanstans för stallägaren ville inte ha blodstänk på gräset ute i vinterhagen.

En vecka senare flyttade vi in i ett stall som ägdes av världens snällaste farbror. Snälla farbrorn såg ut den vackraste platsen i hagen, höll om mig när skottet från bulltpistolen small och sedan satt hans snälla fru och tryckte i mig hembakta bullar och saft i skuggan under gårdsplanens stora kastanjeträd medan snälla farbrorn hjälpte trotjänaravlivaren att lasta Gentlemannens kropp i den vita djurambulansen. Snälla farbrorn gladdes med mig när Damen anlände. Han tittade på den genomsvettiga darrande tufsiga lilla hästen och sade "Det där är en av de vackraste märrar jag har sett" Snälla farbrorn försökte hjälpa mig så gott det nu gick med damens tokerier, han körde bakom med bilen ner till ridhuset för att se att inget hände mig när Damen satte i system att kasta mig i backen och han rådfrågade alla hästkarlar han kände. Tyvärr var köravståndet till stallet inte ekonomiskt gångbart i längden och det var med stor sorg i hjärtat jag flyttade Damen.

Stallplatsen jag ska titta på till helgen verkar bra, per telefon uppfyller den mina krav, jag har dock lärt mig att inte titta på den rensopade stallgången och den välkrattade stallplanen. Däremot brukar jag kolla om gödselstacken är krattad, höloftet sopat, hur välfyllda foderförråden är, om det finns målarfärg framme och vad som står på stalltavlan. Stämmer inte allt där så tackar jag för mig.

/Sanna den eviga skeptikern?