Besök!

Ikväll kom min pappa på besök och det var faktiskt trevligt. Nu kommer ju inte min far ut sådär spontant och utan anledning. Nope, käre far har beslutat att skrota sin trotjänare, en volvo 245 från 86. Han har haft den i 21 år och jag vet inte hur många gånger jag har sagt till honom att sälja skrothögen men han har envist lagat och grejat med den lilla vovlon. På torsdag kommer den få den eviga rostens vila på skroten och jag, bilbesiktningen och bilmeken som de senaste 8 åren för jämnan har skruvat på eländet drar en lättnadens suck.

Nu ville pappa kolla om det var något från hans gamla skrutt som jag kunde ha användning av så nu är Gwen utrustad med nya framlampor och en ny domkraft samt att mina takräcken är tillfixade och numera i bra skick. På torsdag kommer kylaren att monteras ut och förhoppningsvis innebär ett kylarbyte att jag slipper fylla på kylarvatten stup i kvarten. Vi tackar lilla Lacken och önskar honom en trevlig färd mot den sista vilan, det har han förtjänat!

Pappa framhöll sin vana trogen min brors förträfflighet och berättade hur han och mamma minsann skickade paket med kakor, godis och andra småsaker som min bror saknar. Paketen går i princip iväg varje månad. Jag fick nog och röt till att nu var jag trött på att höra om min fantastiska bror som trots 7 år på studiemedel fortfarande inte var klar med sina studier och dessutom fick matpaket. Lade spydigt till att det hade ju varit trevligt med matpaket för egen del när de få pengar som finns kvar till mat och bensin inte ens räcker halva månaden. Pappa verkade lite förvånad och frågade hur det egentligen låg till och för första gången någonsin tog min far sig tid att lyssna på varför min ekonomi ser ut som den gör och hur jag har kämpat för att ro det sjunkande skeppet i land, pumpa ur det för att slutligen börja vända det på rätt köl. Detta utan att be om en krona ifrån min familj! Pappa kramade om mig och sa att han tyckte att jag var duktig som kämpade på och hade kommit så långt och det värmde faktiskt mycket.

För att citera mig själv: "Jag sliter häcken av mig och lever långt under existensminimum samtidigt som jag får höra hur synd det är om min bror trots att han sponsras med flygbiljetter, matpaket och pengar till böcker och jag vet inte allt. När jag bodde i England fick jag inte ett säger ett paket hemifrån, min flygresor fick jag betala själv ur egen ficka och studiematerial fick jag kämpa som en galning för att få ut prestationstipendier som kunde finansiera de kostnaderna samtidigt som jag anklagades av min bror för att bara dyka upp när jag behövde pengar. Tacka fan för att jag behövde pengar, jag var utomlands utan en krona i studiemedel och långa tider levde jag på vita bönor i tomatsås med toast till och det var det absolut billigaste i matväg som fanns. Min bror ringer hem och frågar om ni kan skicka flaskor med Schweppes Russian för att han tycker att det är gott att blanda drinkar med det... Det hade varit trevligt om det jag kämpar så hårt för att få rätsida på någon gång fick lite jäkla cred!"

Pappa tog verkligen till sig samtidigt som han insåg att fråga om det fanns något han kunde hjälpa mig att betala nu nog skulle te sig lite lamt och ärligt talat vill jag inte ha något materielt. Pappa har redan bevisat sig på den punkten, han hjälpte mig med pengar till att köpa Gwen när jag slagit runt med 850n, hade det inte varit för honom hade jag väl fortfarande cyklat överallt jag skulle. Det enda jag vill är att mellan varven få höra att jag gör ett bra jobb när jag kämpar så hårt för att få rätsida på all oreda, sedan kan de forsätta skicka matpaket till min bror tills det blir sju torsdagar i veckan. Jag klarar mig, förvisso mycket tack vare Lyckans stabila och trygga insats samt Bästa vännens förmåga att tålmodigt sortera högarna med räkningar och hjälpa mig att prioritera allt rätt.

Nu ska jag sova för i min kamp mot ekonomin har jag tagit på mig ytterligare två arbetspass så nu jobbar jag 8 dagar på raken och behöver all vila jag kan få

/Sanna trött men konstigt nöjd ändå