Barndomsminne!

Min käre fader ringde precis ifrån jobbet. Vad han egentligen ville blev jag inte riktigt klok på, men så har jag om jag tänker efter aldrig blivit riktigt klok på honom ifrån första början så inget nytt under solen/regnmolnstäcket där. I vilket fall som helst så satt käre fader och beklagade sig över en stackars aspirant som hade förirrat sig in på käre fars rum. Jag fattar inte att polismyndigheten efter mer än 30 år, fortfarande inte har kommit sig för att sätta upp en stor varningstriangel på farsgubbens dörr - "aspiranter beträder på egen risk". Jag fick bara fram att aspiranterna höll på och laborera med fingeravtryck och farsgubben i sedvanlig ordning var av åsikten att de inte har fått lära sig ett smack på PHS. Farsgubben var av åsikten att jag som 5-åring tog bättre fingeravtryck än den stackars aspiranten och det fick oss att minnas.

Jag var 5 och farsgubben och hans kollega kom hem om till oss för att käka lunch. Yrhättan Sanna rusade i sedvanlig ordning runt i huset och gjorde vad det nu var jag gjorde. Farsgubben hade samlat ihop en "detektiv-väska" till mig som bestod av en kasserad pulverborste, förstoringsglas lite klisterpapper att samla "spåren" på, plasthandskar storlek gigantiska och en TOM kolpulverburk. Alltihop låg i en kasserad teknikväska från polisen och jag var väldigt förtjust i den. Utöver grejorna som pappa hade stoppat i hade jag stoppat i ett litet plastmicroskåp som jag hade fått i julklapp med dess tillbehör och en pincett som jag hade norpat av min mamma.

I vilket fall som helst tog de båda konstaplarna av okänd anledning med den riktiga teknikväskan in från bilen och ställde den i hallen. För en klåfingrig och företagsam 5-åring som hade en lika dan som leksak, tog det inte särskilt många sekunder i ett obevakat ögonblick att pilla upp den riktiga väskan. Det fanns ju så många fler roliga saker i deras väska! Den största orättvisan var ju uppenbar, i burken som jag hade och som var tom så var deras fylld med det där braiga svarta pulvret. Företagsam 5-åring som man var, tippades det raskt över från en burk till en annan och väskorna stängdes och sedan blev man kallad till bordet. Efter avslutad lunch försvann pappa och kollegan, mamma försvann in med lillebror för att han skulle vila middag och 5-åringen satte igång att leta fingeravtryck på riktigt nu när hon hade svart pulver. När min mamma kom ut ur lillebrors rum en stund senare hade jag finkammat huset på fingeravtryck med en 5-årings marodöriska noggrannhet...

Historien förtäljer att 5-åringen förpassades till sitt rum och min kära moder skurade fortfarande huset när min pappa kom hem efter avslutat arbetspass. Tydligen hade de vita skåpsluckorna i köket varit mindre lätta att få rent. Jag fick bekänna mitt brott över att ha norpat pulvret i pappas väska (och det var nog det som sved mest), pappa tömde min fina "detektiv-väska" på pulver och borste och efter det satt jag och pappa inne på mitt rum och lyssnade på min mammas irriterade rop "Inte där också!!!! Hur i hela friden lyckades hon med det?" ofta i kombination med min mammas standardsvordom "fan och hans mormor". Då var det inte så kul, men nu har jag och pappa rätt roligt åt det hela. Pappa säger att mammas ilska över att ett par hemska brodyrgardiner som inte gick att rädda och som pappa avskydde, var obetalbart komisk. Kommer ihåg att pappa fick uppdraget att "skrubba rent ungen från det förbaskade pulvret" och att pappa tappade upp ett gigantiskt skumbad till mig :0)

/Sanna som var ett tvättäkta litet busfrö som barn