Stora vovven är hemma!

Idag var det en leende Nya sambo som klev ur bilen och glädjestrålande lastade ur sin stora svarta vovve ur bilen. Man vet fortfarande inte exakt vad som var fel på vovven och det enda man hade hittat på djursjukhuset var urinsten. Nu ska vovven gå på svindyrt specialfodet (miniatyrkonservburkar till en Belgisk vallhund...) i en halv evighet och sedan ska det utredas om vovven kan äta ett annat foder och om vovven har blivit bättre. Har Nya sambon otur kommer hon dras med skyhöga foderräkningar så länge vovven lever.

Det fick mig att fundera - varför är vi djurägare så jäkla korkade? Varför fullständigt öser vi ut våra pengar över våra djur utan att sätta några som helst krav på veterinärer, uppfödare mfl?
Jag är inte ett dugg bättre. Damen tål inte damm särskilt bra och får hosta, jag har i åratal dragits med skyhöga månadsräkningar för foder och boxströ på grund av det. Jag och bästa polaren i förra stallet gjorde en gång en jämnförelse. Vad hon betalde för halm för en hel månad till sin häst, det var vad jag betalde i spånkostnader en halv vecka för damen, hon betalde 60 kronor för sin häst. Då är det 3,5 veckor kvar i månaden. För att inte tala om att jag i regel har varit den enda i stallet som har haft hösilage (konserverat hö) till min dammkänsliga häst. Visst damen förblir hostfri men hösilagebalar kan vara öppna i max en vecka, sedan ruttnar det och måste kastas och det finns förvisso små hösilagebalar som en häst kan sätta i sig på en vecka och man slipper kasta. Problemet är att de är ungefär tre gånger dyrare för bonden att pressa och plasta som en storbal och hösilaget är dyrare än vanligt hö redan i grunden... en liten bal i veckan till damen kostar 150:- Sedan har Damen extremt mycket hormoner i kroppen. Utomlands är det tillåtet att ge ston sprutor som dämpar det där och får dem att bli lugna och harmoniska. I Sverige räknas det som doping så för att hålla Damen någorlunda på mattan och faktiskt kunna rida henne utan att känna sig som en kamakazipilot varje gång man sätter foten i stigbygel, ger jag Damen Magnesiumpulver som dämpar det värsta hormoniella stöket i hennes kropp. 2 hinkar in månaden går det åt och varje hink kostar 100:- till det kommer de sedvanliga kostnaderna för kraftfoder och mineraler på cirka en 500:- lapp. Varför fortsätter man ösa ut dessa pengar? Varför skaffar man inte bara en häst som tål hö, halm och kan hålla sig vid liv på vanligt hederligt foder som havre och betfor som kostar en spottstyver gentemot Damens svindyra müssli??? Varför? Varför?

För att inte glömma allt annat det innebär med en dammkänslig häst iform av att alltid köra till stallet och sköta eget in och utsläpp för att hon ska få vara ute så mycket som möjligt och så få timmar i dammig stallmiljö som man bara kan dra ner det till. Täckeskostnaderna eftersom hon är ute så mycket, det är väldigt mycket fullblod i damen och det räcker att man ens tänker tanken att det kanske ska bli lite kallare så står Damen vid grinden, fryser så hon skakar och vill in. Jag är tacksam för att Damen inte är som vissa hästar och har sönder sina täcken på löpande band. Hon har itu ett och annat spänne mellan varven och det kan jag i regel laga. Oron så fort Damen hostar - har hon fått slembildningar i halsen nu igen, måste veterinären ut, måste vi köra ny behandling??

Varför utsätter man sig för dethär? Varför?

/Sannan som fövisso älskar sin lilla Dam men som aldrig vågar sumera ihop vad hästen kostat henne under 5års tid