Förbaskade kropp, sluta jäklas, vi har inte tid med en massa dumheter. Mot min vilja får jag skriva det sabla samhällsprovet imorgon istället. Satt bara och mådde mer och mer illa på jobbet natten som gick och de sista 4 timmarna orkade jag inte plugga mer - fan också! Jäkla ekonomiska politik, varför ska den vara så förbaskat tråkig???
Jag avskyr när kroppen sviker mig!
Har huset helt för mig själv i helgen och önskar att jag faktiskt hade tid att njuta av det. Ingen sheltie som flyttar in i min popcornpåse eller vittjar min papperskorg, ingen svart belgare som har lite kluvna tankar om huruvida hon ska tycka om mig eller inte (ja belgaren, jag kände försöket till nyp härom dagen men jag sa inget och ignorerade dig ;0)) ingen Nya Sambon som far runt som en virvelvind och som jag aldrig fattar hur hon orkar hålla det tempo hon gör (jag tror hon tankar RedBull intravenöst när hon sover....). Lyckan jobbar hela helgen och bästa vännen är i USA, jag har verkligen ingenting som kommer störa, det är bara jag och Damen och...
Högskoleprovet, Historieuppgiften, Samhällsuppgiften, Svenskan, Svenskan, Svenskan och ja just det glömde jag - Svenskan!
Missförstå mig rätt, jag tycker verkligen om Nya Sambon och hennes prilliga Belgare och tjyv-skatiga Sheltie. De är onekligen friska fläktar i mitt liv. Jag tycker att det är toktråkigt att Lyckan jobbar och att Bästa vännen är på drift i USA, men ibland har jag bara ett enormt behov att vara själv, ha det helt tyst omkring mig och bara krypa upp med gott snacks i fina ankfåtöljen med en bok och bara vara. Jag har alltid haft det behovet och just nu är det otroligt starkt och då har jag ingen möjlighet när jag faktiskt får en chans, för det är bara tokmycket som ska göras - blä!
Idag skulle jag helst av allt vilja ringa till jobbet och sjukanmäla mig för jag mår verkligen illa och hela kroppen gör ont, sedan skulle jag vilja krypa ner i soffan under alla mjuka filtar ihop med draken, vetevärmaren på magen och en trevlig skönlitterär bok som inte måste läsas för skolans räkning och läsa när jag känner för det, slumra när jag känner för det. Men vi vet alla att det inte kommer bli så. Istället kommer jag strax byta kläder, plugga två timmar, sätta mig i bilen och köra till löpspåret och springa 5km, köra vidare till jobbet, duscha, äta och vara klar att börja kl 18. Jag kommer varva mina arbetsuppgifter med den förbannade ekonomiska politiken, jag kommer kämpa mot illamåendet och smärtorna. När jag slutar 06.00 kommer jag köra raka vägen hem, byta om och sedan träna Damen. Därefter kommer jag hänga på låset till komvux för att få skriva det förbaskade provet och sedan har jag böcker som ska hämtas på stadsbiblioteket och lite andra småärenden på stan. När det är klart kommer jag åka hem och förbereda allt inför högskoleprovet och sova ett par timmar. När jag vaknar kommer jag äta och plugga lite historia innan jag går och lägger mig igen för att få så mycket sömn det bara går inför lördagens prövning. Bästa vännen och Lyckan har var för sig förklarat att man inte orkar göra något efter högskoleprovet, så jag tänkte faktiskt roa mig med att sticka lite på lördag. Försöker ju lära mig att göra de sabla flätorna och det var ju inte det lättaste. Min helg där jag önskar att jag hade chans att njuta av tystnaden försvinner vare sig jag vill det eller inte, till en massa annat.
Men några glädjeämnen finns det ju trots allt och det är dem jag får se till när det blir tungt de närmsta 24 timmarna:
Jag har återetablerat kontakt med Damens gamla medryttare. Den tjejen och jag var som Bill och Bull, vi avslutade varandras meningar och hade hur roligt som helst ihop. Vi tappade kontakten i samband med att jag kraschade in i den förbaskade väggen. Jag har saknat henne i mitt liv, hon var en av mina bästa vänner och ställde upp massor för mig och Damen. Det var henne jag ringde 04.30 på morgonen, när Damen hade skurit upp sig i boxen och halva stallet såg ut som om Stockholms blodbad hade flyttat till Skåne. Det var hon som i yrvaket tillstånd sa: "Sanna ta två djupa, lägg förband på hästen och se om den kan stödja på benet, jag fixar fram numret till distriktaren så länge". Jag som brukar kunna agera i de mest bisarra situationer stod bara och stirrade på hur blodet forsade ut ur Damen. När jag hörde hennes lugna röst, blev det fart och när hon ringde två minter senare satt det tryckförband på Damens bakben och jag höll på att byta de blodiga täckena. Vi har haft mycket glädje och sorg ihop. Hon började som medryttare på min gamle häst och vi upplevde samma sorg och förtvivlan när han dömdes ut och jag var tvungen att ta ut trotjänaravlivaren. Vi grät ihop då och gladdes gemensamt när jag hittade Damen. Det var ju faktiskt hon som hittade Damen på annons och hon som körde mig till den första provridningen och fick panik när Damen slängde mig i backen :0) Ja, jag är galen, jag blev avslängd av Damen första gången jag satt på henne och när jag tittade upp i Damens utmanande och busiga blick blev jag kär och sa: "Denhär köper vi!" Stackars medryttaren har fått sina åkturer hon med och de senaste månaderna har jag tänkt mer och mer på henne. Så jag gick in på ett hästforum som vi båda har häckat mer än vad som är hälsosamt på och slängde iväg ett PM. Det var för en vecka sedan och igår låg där ett svar. Vi har bestämt att vi ska ta en fika och komma ikapp - det kommer bli en lååååång fika! Hon har skaffat en dvärgpincher och tävlar agility så det kommer bli häst och hundprat till öronen trillar av på oss båda.
Andra glädjeämnet är att lilla söta herr Puterman har kommit ut ur skamvrån till sin husses stora nöjdhet. Fluga nummer två infångad! Duktiga lilla herr Puterman, du kommer växa och frodas så bra som du jobbar. Jag följer det hela med spänning.
Jag och Lyckan var på en liten utflykt härom dagen och eftersom Gollum hotar med att haverera så tittade vi faktiskt på bärbara datorer. Jag vill inte ha en stationär. De är stora, fula och tar en massa plats. Jag vill ha en liten och snygg laptop. Jag är barnsligt förtjust i Macs snygga design men har man råd med en svindyr Mac? Inte en chans! Men man kan ju hitta andra datorer vars design är lite lånad av Mac. Det är kul att gå i teknikbutiker med Lyckan för jag är ju helt rudis på sådana saker. Jag tittar bara på design och färg, vilket gör att Lyckan tar ansvaret för att läsa och hålla reda på innehållet. Dessutom tar sig Lyckan tid att förklara för mig så att jag förstår och låter mig göra saker. Jag avskyr när jag inte förstår och folk pratar över huvudet på mig som om jag vore en idiot. Förklara för mig så att jag förstår istället!! Jag har inget större intresse av tekniska pryttlar, men jag vill faktiskt kunna använda det jag har. Jag imponeras av Lyckans tålmodighet och förmåga att svara på samma fråga om och om igen utan att bli irriterad, ta över eller lämna mig oförstående. Jag börjar äntligen förstå om licenser hitan och ditan, uppgraderingar och jag vet inte allt. Jag ser fram emot nästa utflykt nu när jag har hittat en jättefin skrivare som jag vill ha och vet vad jag vill ha för dator. Jag har ju tom köpt mitt första USB-minne och ska börja lägga över saker på det när jag pausar ifrån skolarbetet i helgen. Lyckan har förmågan att förklara och få en intresserad. Jag har nu en jättelång inköpslista på teknikprylar och det är en enda persons verk. Vi pratar faktiskt om flickan som köpte sin "stereo" på ÖBs för 300:- och tyckte att den duger mer än väl ;). Nu har jag hittat en laptop vars design jag är löjligt förtjust i, en skrivare som jag bara VILL HA! Den är så snygg!!! och Lyckan säger att den är bra och mer än tillräcklig för mina behov. Jag har hittat en TV och sedan är det faktiskt den rosa PS2an - tro inte att jag har glömt den! ;) Vem sören vill ha en dyr PS3a när man kan köpa en rosa PS2a och knuffa Lyckan av vägen i bilspelet!!!! Slutligen på min långa teknikinköpslista har jag faktiskt högtalare till datorn för att kunna spela musik och en digitalkamera.... För första gången i mitt liv kände jag mig smart när jag lämnade en teknikbutik härom dagen!
Sedan är faktiskt otroligt fint väder ute och det ger massor av energi! Så nu ska vi sluta dravla vid datorn och komma igång. Jag mår lite bättre nu. Det är klart att det kommer gå bra inatt och jag är redo för att skriva provet imorgon bitti!
/Sanna som inte kommer gå av banan denhär gången heller.
Ps. Förlåt att det lev så långt, mycket som snurrar i hjärnan just nu Ds
Ps2. Go lilla Puterman Go!! Jag ska meddela husse att du behöver en fanclub med egen hemsida där man kan följa dina bravader!!! Ds2
torsdag, oktober 25, 2007
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)

1 kommentar:
...hälsningar från ett 30-gradigt Florida ;)
Skicka en kommentar