Förändringarnas tid blåser

Jag har så mycket jag vill skriva om, så många funderingar, men ingen tid, inte en sekund över. Jag ligger efter i skolan enormt och de närmsta veckorna kommer jag lägga in en enorm satsning på att komma ikapp. Den siste november måste allt vara klart om jag ska hinna få ut betygen och få dem inskickade till RPS i tid och jag ligger nästan en månad efter med skolarbetet - ekvationen är enkel och vill nog inte riktigt gå ut som den ska men jag har haft en förmåga att böja de matematiska reglerna tidigare i mitt liv och kommer satsa stenhårt på det även nu. Det som har satt käppar i hjulen hitentills är att det är så mycket roligare att göra allt annat ute på nätet än det man ska också flyger tiden bara iväg. Tyvärr är det inte bara att rycka nätverkskabeln ur datorn för jag behöver internetuppkopplingen för skolan men jag kommer koppla ur sladden, låsa in den hos Nya sambon och bara hämta den en gång om dagen för att kolla mail, lämna in skoluppgifter och hämta ner nya samt hålla mig ajour med nyheterna. Bloggen kommer också få stryk på fötterna för det tar ganska mycket av min tid att knappa ihop inlägg, fixa och trixa med bilder osv.

Varför så extrem?
Jag tillhör tyvärr gruppen människor som presterar bäst under press. Ju uslare förutsättningar, ju hårdare och högre kan man dra växlarna och det ger förvisso resultat, men man ska orka efteråt också. Skulle jag mot förmodan komma vidare i sökomgången, väntar fysprov och CT, kommer jag vidare där och min stora lycka blir att jag blir antagen väntar 2 års studier. Har jag råd att slösa bort min hälsa igen för att jag prompt måste vänta till sista sekunden? Skulle inte tro det!

Dessutom har jag just nu sådan fantastisk inspiration, motivation och stöttning att jag anser mig lättvindig och oansvarig om jag slösar bort den. Den lilla elaka häxan från norr ringde härom dagen och jag var ett andetag ifrån att få henne att säga att jag borde söka PHS och det bådar gott, kanske vågar man informera La Familia om man blir antagen istället för att vänta och bjuda dem till examensdagen.
Den största motivationen står dock Lyckan för. Lyckan tröstar, stöttar och hjälper till så mycket det bara går. Jag skulle ha mycket svårt att se Lyckan i ögonen om jag slösade bort en så perfekt chans som jag har nu. Nya sambon hjälper också till. Vi är ute och joggar ihop och när det är som mörkast och tråkigast står hon ombytt och klar i hallen med lika ivrig vovve och sedan får hon och vovven släpa på mig de obligatoriska 2 km. Nya sambon och vovven kommer tillbaka och är knappt anfådda och likadant är det för Lyckan efter en löptur. Själv är det lite sämre ställt och jag fattar inte att de orkar vara draghjälp så ofta som de faktiskt är det. Så eftersom människor som betyder mycket för mig sluter upp och stöttar, kan jag omöjligt göra dem besvikna och inte satsa järnet på att ro detta i land.

Så nu - slutbloggat för idag och åter till samhällsboken och styrandet av Sverige och dess kommuner - prov på tisdag! Ett prov avklarat, 6st kvar - känns som att de aldrig tar slut!!!

/Sanna som rycker nätverkskabeln!