Förbaskade kollega

Jag tycker det är så orättvist just nu!

Satt positionerad vid grinden igår och då har man rätt mycket sällskap av receptionisten. Hon hade fått en speciell sorts stickningsring och satt och gjorde halsdukar, snabbt gick det, garnet var så häftigt och så härligt och hon fick mig att bli så otroligt sugen på att sticka igen. Jag har stickat massor tidigare och förr höll det min rastlöshet i schack om kvällarna. Det blir helt enkelt lugnare när man sitter framför TVn om man har något att fippla med.

Jag skyller mitt handarbetsticks på min farmor, jag spenderade ju massor av tid hemma hos henne som barn och jag var inte särskilt gammal alls när jag tilläts hjälpa till med både matlagning och handarbete. Farmor var lite gammeldags på den punkten och tyckte väl att det inte var för mycket begärt att en flicka kunde laga mat, sy och sticka. Dessutom målade jag ut mina pyssel/målarböcker på rekordtid varje gång jag fick en ny så om jag inte har det helt fel för mig så var det faktiskt farfar som uppmanade farmor att lära den där bångstyriga ungen att sticka. Farfar menade på att den utmaningen skulle hålla mig still och lugn en stund och som vanligt hade han rätt. Jag hade någon slags aggresiv krigsföring mot garnet med hjälp av stickorna och de första alstren man skapade var allt annat än vackra, men sedan gick det faktiskt bättre och bättre och jag kommer ihåg att sticknings och virkningsövningarna i syslöjden var löjligt enkla och tråkiga. Man skulle sticka en löjlig liten ful råtta som skulle fyllas med mjukt fluff och ett par lovikavantar. Jag satt hemma och stickade på en tröja som jag sedan använde extremt mycket under min skolgång, kommer ihåg att jag fick sticka en extra råtta för att jag hade gjort den andra för snabbt. Man kan inte precis anklaga skolväsendet för att uppmuntra sina elever. Den som fick mig att sluta handarbeta helt var faktiskt mitt ex. Han hånade alltid mig när jag handarbetade och menade på att jag var gammal före min tid och vad i hela friden skulle jag med allting till. Han såg verkligen ner på hemmagjorda saker och till slut fanns det ingen glädje i att plocka fram handarbetet när det bara suckades, stönades och gnälldes över att det tog plats och slösade bort tid.

I vilket fall som helst är jag extremt sugen på att sticka och jag har massor att göra i skolan och har inte tid. Det värsta av allt är att jag har hittat ett mönster på en tröja som jag verkligen vill ha! Jag hade nämligen tänkt satsa på att ha lite fina tröjor som man kan använda till vardags nu när man håller på att avveckla hästeriet och därmed inte sabbar vart enda klädesplagg man äger ute i ett skitigt stall. Nu på morgonen när jag surfade runt lite för att kolla nyheter innan jag sätter mig med studierna så googlade jag på "stickad luvtröja mönster", hamnade på ett litet stickningsforum - jag har ju sagt att det finns forum för allt! Där tipsades det om en utländsk länk som jag klistrade in och tada - precis en sådan tröja som jag vill ha!!!! Jag tror bestämt att dendär tröjan ska få bli en liten morot till helgens historiepluggande! Skriver jag VG på provet på måndag blir belöningen att jag får beställa mönstret och är jag klar med samhällskunskapen och historian till nästa lön kommer så får jag nog bestämt köpa garnet också :0)

/Sanna som verkligen vill sticka och inte alls plugga