Lugnet börjar infinna sig

Det är lugnt i huset igen!
Jag övergav det faktiskt igår, jag pallade inte mer dumheter och utbrott från konfröken. Det var inte helt snutet ur näsan att köra hela vägen hem till trevliga sällskapet för att få låna en säng att sova ut i. Inte när man inte har sovit på 24 timmar och precis har gått av ett nattpass där man har tankat RedBull efter RedBull för att hålla sig vaken. Sista ronden jag gick var jag mer zombie än någonsin och trots att jag har passerat ett ställe med lätt nivåskillnad i golvet säkert tusen gånger sedan jag började, låg jag nu raklång på golvet. Fördelen med att trilla när man går i ett halvt sovande tillstånd är att man inte slår sig så hårt. Man liksom bara rasar ihop och muttrar över sin egen klantighet. Plus att jag landade på radion, inte för att det gjorde radion något. Vi knatar om kring med någon form av reliker hängandes i bältet, de väger bly och jag tror att deras absolut bästa användningsområde faktiskt är att dänga dem i skallen på en eventuell inkräktare, inte ens en tegelsten skulle kunna göra ett lika bra jobb om man använde radion till det...

Men jag måste ju faktiskt återgå till mitt hus nu! Jag har fått en ny sambo och hon verkar mycket trevlig och välplanerad. Med i sambons flyttlass kom det två stycken vovvar som är aktiva, tränas och tävlas med på hög nivå mao det råder lite ordning och reda på hunderiet.
Sambon pluggar hon med och är glad och pratsam. Tydligen var det pluspoäng på att hon drack kaffe men jag fortsätter med mitt théslabbande jag. Min vattenkokare har fått sällskap av en gigantisk espressomaskin på köksbänken. En väldigt flexibel tjej och vi har dragit upp och bestämt hur vi ska ha det i det lilla huset - skönt slut på ordningsdiktaturen. Det är inte så att vi kommer ha det tokskitigt, men jag känner ett visst lugn infinna sig vid faktumet att det inte är en fullskalig katastrof om man inte diskar omedelbart. Mitt rum har blivit grundligt genomsökt av båda vovvarna, lilla vovven är väldigt framåt och jag har ofta besök vid skrivbordet för att en viss vovve är väldigt förtjust i att bli klappad. Stora vovven är mer reserverad mot nya människor och det kommer nog ta ett tag. Hon har fortfarande inte bestämt sig för om hon ska sluta morra på mig eller bara bli kliad. Jag ignorerar henne så länge. När hon kommer ill mig klappar jag henne med i övrigt låter jag henne vara. Hon får komma på hur hon ska ha det och både jag och nya sambon är övertygade om att hon kommer falla till föga så småningom.

På min egen vovvefront ser det för nuvarande ut att jag väntar på att blivande mamman ska gå i löp och vovven ska bli tillverkad. Pratade med uppfödaren i förra veckan och hon blev för det första väldigt glad över att jag ringde och höll en närmre kontakt än e-mail, tydligen hopade jag fram ett par steg i kön bara genom att hålla muntlig kontakt. Hon har tre tikar som hon väntar på ska gå i löp. Hon kommer ha fullt upp med tre kullar tror jag bestämt. Vi hade i alla fall ett mycket givande telefonsamtal och efter att ha lagt på kändes det som om jag hade fattat rätt beslut. Det är helt rätt att sälja damen och skaffa hund istället. Damen har gått från att vara mitt stora glädjeämne i livet till att vara mitt dåliga samvete. Hon är olycklig och jag är olycklig och även om jag kommer gråta krokodiltårar den sekunden hennes nya ägare stänger hästtransporten så känner jag att det är det bästa som kan hända oss båda. Tanken på att damen kommer ersättas med ett litet bedårande grått knytte gör det hela lite mer uthärdligt. Jag ser fram emot att börja på något nytt och lära mig nya saker.

/Sanna som trivs riktigt bra just nu