And there she goes!!!

I över 20 år har jag hört folk säga "galoppera aldrig på hemväg för då har du inte kontroll" När jag var liten trodde jag stenhårt på det och i vuxen ålder har jag väl ansett att jag har haft kontroll på hästen under mig. Idag tog jag en tur med damen på stubbåkern intill gården. Damen var lite småprillig men inget överstörigt och ingenting som tydde på att det skulle busas. Vi värmde upp och började jogga igång lite i galopp för att komma till lite intervallarbete. När vi rider rakt mot hagarna får damen ett spunk och drar iväg järnet med bettet mellan tänderna, rakt mot hagen. Min lilla fröken har hoppat över staket på egen hand tidigare men aldrig med ryttare och jag är ärligt talat inte beredd att testa heller. Nu har vi ovanligt höga staket här ute på gården, mest för att hyresvärden tycker att det är snyggt och det enda jag tänker medan jag försöker få stopp på damen är att dethär slutar illa. Precis när jag tror att hon ska försöka hoppa av så bestämmer sig damen för att lägga in en pallnit i bästa westernstil och jag som är beredd på ett språng har inte en chans. Det hade inte spelat någon roll hur mycket knästöd jag hade haft i hoppsadeln för sadelgjorden var inte ordentligt spänd och hela sadeln gled framåt när jag i ett sista desperat försök klämde åt med knäna i hopp om att bli kvar på hästryggen. Jag seglade mycket elegant, vilt fäktandes med armarna (varför tror alltid vi människor att vi kan flyga när vi faller?) över staketet och landade mycket klockrent på baken i gräshagen. "Thankyou for flying Carmen air! Please fly with us again!" Damen körde in huvudet mellan stängseltrådarna och undrade vad i hela friden matte gjorde sittandes i hagen. Hade hon kunnat hade hon asgarvat åt mig. Det var bara att kravla sig upp och åter konstatera att säkerhetsväst och hjälm är bra saker att ha på sig när man rider. Ni ska se mängden lera på min väst och ridbyxorna ligger i blöt i en hink. Resten av träningspasset skötte damen sig perfekt och hon blev inte ens bannad för flygturen, för matte borde veta bättre och får faktiskt skylla sig själv mellan varven. Allt som händer är inte hästens fel och man kan inte ge hästen bestraffningar för något som man vet kan hända när man väljer att utmana ödet.

Jag har förresten gjort en revolt och det är en ganska barnslig sådan. Sambon slängde ut min tvätt ur tvättmaskinen för några timmar sedan och slängde helt sonika in en maskin innan hon stack iväg för att rida. Inte kom frågan "har du mer att tvätta?" eller något dylikt innan hon gjorde det - vilket jag har! Så nu öste jag ut hennes, verkligen lågt och barnsligt men det finns alltid glocalnet eller något annat som är lägre. Jag kunde åter förundras över hennes förmåga att överfylla maskinen. Det jag fick slita ut måste ha vägt minst 15-20kg och vi har en hushållsmaskin för 5kg. Inte konstigt att maskinerna har pajat på löpande band här sedan hon flyttade in. Först gick den förra tvättmaskinen sönder och hyresvärden köpte in en ny. Nu är torktumlaren sönder och det är ju inte särskilt svårt att räkna ut varför. Det stora stålfiltret var helt igensatt av hundhår och flock och till sambons försvar kan man lugnt lägga lite av skuldbördan på tjejerna som bodde här innan och också hade hundar. Det i kombination med sambons överbelastning har fått en pump att slira och när den satt igång med det brände en säkring så kraftigt att det satt en sotfläck på väggen bakom maskinen. Jag hävdar total oskyldighet. Det enda jag tortumlar är handdukar och underkläder och då fyller jag inte ens en halv maskin. Hyresvärden har lovat att han ska kika på torktumlaren och det är jag mer än tacksam för.

/Sanna som ska plugga historia en stund