Lite bättre

Jag har vaknat på lite bättre humör idag. Sov djupt och drömlöst. Vaknade till vid 5 snåret av att en mobil fann det högst lämpligt att indikera att batteriet var på väg att laddas ur just där och då. Stängde av den och somnade om. Vaknade igen vid 9 och unnade mig en ordentlig frukost och tog för säkerhets skull en dundervitamintablett.

Vet inte riktigt vad jag ska ta mig för idag. Har varit slarvig och inte gjort ett veckoligt aktivitetsschema denna veckan som jag borde. Jag hade vissa planer på att terrorisera bästa vännen ett par timmar. Inta soffan och titta på NCIS i flera timmar och ha den söta krokodilen på magen som sällskap, men bästa vännen är inte hemma så det blir inte av.

Har lite sporadisk mailkontakt med några gammla kompisar. Den ena har just blivit förälder. Fick ett mail som i princip bara bestod av babyiakttagelser och så naturligtvis den självklara följdfrågan 'Sanna när ska du bli vuxen och skaffa barn?' ÄHMEN!!!! Låt mig vara ifred, låt mig slippa höra det där. Påpekade att jag aldrig hade känt ett behov av att ha barn och att jag inte kände det nu heller. Fick till svar en lång utläggning att det inte var något man nödvändigtvis kände ett behov av att få. Givetvis avslutades det hela med en uppmaning om att jag borde tänka på min biologiska klocka och att jag jag borde gå och kolla upp mig, kanske var det enda som behövdes en hormonspruta - lägg av nu!!!!
Den där satans biologiska klockan har jag hört talas om sedan jag var tonåring och jag har aldrig hört, sett eller känt av den. Jag kanske ska be min gynekolog rota fram den vid nästa besök så kan vi dänga den i golvet och se om den fungerar bättre efteråt - blir det bra?! (Mental notering - berätta detta för min gynekolog, han kommer ligga dubbelvikt på golvet!)

Varför kan folk bara inte acceptera att alla kvinnor inte är hysteriskt hänförda över tanken på att skaffa barn. Jag är inte på något sätt anti till barn, blir det så blir det. Jag känner dock inte ett enormt behov av att skaffa några och jag har inte satt det högst upp i prioriteringslistan för mitt liv. Det gör inte mig till något okvinnligt barnhatande kättare som till varje pris måste omvändas. Jag är lite trött på den verksamheten från andra kvinnor. Sitter man i kvinnligt sällskap så tar det cirka 30 sekunder och sedan är det enda som diskuteras barn, barnsjukdomar och problemförlossningar. Efter att man med skräck och fasa har åhört den ena skräckhistorien efter den andra om akuta kejsarsnitt, kvinnor som har brustit, fruktansvärda smärtor och våndor och jag vet inte allt, så vänds snart allas blickar mot en och någon frågar leende om det inte snart är dags för mig också att fundera på barn - det är då Sannan ser ut som en hjort i strålkastarsken och flyr fältet. Baren brukar vara en trevlig tillflyktsort. Pojkarna som samlas där pratar i regel om trevligare saker och här kommer pojkarnas stora plus. Även om pojkarna också har drabbats av föräldraåkomman så kan de prata om andra saker än barn, barnsjukdomar, förlossningsproblem mm och framför allt de tjatar inte på Sannan att hon ska skaffa barn. Pojkar ger en tvärtom medlidsamma blickar när man kommer traskandes och frågar snällt om mammahaggorna har kommit igång och är tråkiga. Det kan ju Sannan bara beklagande jaka till och då brukar pojkarna tröstande lösa problemet på ett väldigt enkelt och för pojkar typsikt sätt, de trycker en öl i handen på Sannan och så får man vara med och diskutera vad som nu diskuteras. Pojkarna är så mycket mer förstående och okomplicerade än mammahaggorna som helt enkelt inte förstår varför jag inte är intresserad.

Jag avskyr förresten uttrycket 'bli vuxenoch skaffa barn' Det finns massor av vuxna som inte borde ha barn och det finns personer som är närmre barn rent åldersmässigt när de får sitt första och reder ut det galant. Det är ingen rättighet och självklarhet att man ska skaffa barn bara för att man är sk vuxen. Folk borde vidga sina perspektiv lite mer. Med tanke på hur jag har flängt omkring de senaste åren hade det inte funnits utrymme för barn. Hade jag mot förmodan fått ett hade jag nog varit en lika kass förälder som mina egna har varit. Nu är väl direkt olämpligt med tanke på att jag knappt orkar med mig själv och sedan ska jag komma iväg och utbilda mig. Är det meningen att det ska bli så kommer det hända, fram tills dess hade jag uppskattat om folk slutade tjata.

/Sanna som retirerar ner under täcket med en bok, för hon är fortfarande lite bitsk i humöret