Farbara vägar säger de, vart då, säger jag! Inte finns de farbara vägarna på min tidningsrunda i alla fall. Totalt 30 minuter tog det att ta sig fram och tillbaka till en punkt och lämna TVÅ tidningar, i vanliga fall tar det 2 minuter max! Jag grävde, sladdade, svor och spann med däcken om vart annat, men loss kom jag och ut till stora vägen på nytt. 20 minuter senare var det dags igen och den här gången satt jag där jag satt i en stor hög med drivsnö som visade sig vara betydligt djupare än man kunde ana, gjorde några tappra försök att skotta loss bilskrället, men det var lönlöst. Samtal till chefen och bärgare beställdes. Bärgaren hade cirka en timmes körväg så det var bara att sitta lugnt tillbakalutad, läsa en morgontidning, dricka lite cola och nibbla lite choklad. Långt om länge ringer bärgaren han är då i lilla byn som ligger närmst min bil, han får de sista detaljerade vägbeskrivningsupgifterna och jag lovar att gå och möta honom i närmsta korsning. 2 minuter senare ringer min mobil igen:
Bärningskillen: - Du, jag har kört i diket med bärgaren och får inte upp den.
Jag: - Du skämtar!!!!
Bärgningskillen(skriker): - Jag har jobbat tre dygn i sträck, igår dumpade min tjej mig, nu ligger min jävla bärgare i diket och jag tror att jag har skadat mig. Det här är fan inget skämt!!! Nu tänker jag stå utanför bilen, sura och röka!!!!
Jag: - Du, jag tror det är bäst jag kommer bort till dig så får vi lösa det här.
Det blev till att ta till apostlahästarna och knata den dryga kilometern till platsen där bärgningsbilen hade kanat av vägen. En något upprörd bärningskille stod utanför och rökte ilsket. Sedan var det bara att knata in till den lilla byn för att leta upp en bonde med största möjliga traktor. Hos första bonden vi besökte kammade vi noll, han var på väg in till vårdcentralen, men han var vänlig nog att ringa sin granne som hade tid att hjälpa oss. 
Här är bärningsbilen....
Här har bonden bärningsbilen på släp på sin traktor :>
När bärningsbilen väl var uppdragen var han inte ett dugg intresserad av att ge sig in i en trång snöfylld allé och försöka bärga min tidningsbil. Det kunde däremot snälla bonden tänka sig att göra. Så jag fick ta plats i traktorn och åka med bonden till allén där min bil stod prydligt parkerad mitt i snödrivan.
Här drar traktorn loss min tidningsbil :>
Sedan var bonden supersnäll, för han körde före och plogade hela allén åt mig så att jag ska komma fram i fortsättningen. För att citera bonden 'är man inte tjänstvillig och hjälper till så att tidningsbud och brevbärare kan komma fram så ska man ingen tidning och post ha!' Jag tycker att bonden är väldigt sympatisk och han kommer få en chokladask som tack ihop med sin morgontidning imorgon.
Först tänkte jag köpa något alkoholhaltigt, men man vet ju inte vad okända människor dricker så då kan det bli otroligt fel. Personligen fick jag för ett antal år sedan en flaska Absolut Mandarin och en flaska Absolut Kurant som tack för hjälpen. Mandarinen lyckades jag efter många om och men byta bort, Kuranten har det tagits tre centiliter ur och det var i samband med att jag och en kompis som jag jobbade i bar ihop med exprimenterade med svartvinbärssaft och trodde vi kunde få fram något hyfsat, med tanke på att flaskan fortfarande finns kvar, kan ni säkert räkna ut resultatet...
Det blir choklad istället!!!
Sedan skulle det ju inte vara olyckskorpen Sanna som var igång om det inte fanns lite grädde på moset ;)
Jag blev avlöst av ett annat tidningsbud som skulle köra klart min runda när jag väl kom loss. Glad i hågen beger jag mig hemmåt, visserligen trött men ändå på gott humör. Gissa hur glad jag blev när jag hittade lastbilen nedan som tog upp hela den smala lilla vägen som leder bort till mitt hus... Det finns en annan väg hem, men jag var inte beredd att vända bilen och köra nästan en mil extra för det så jag slog av motorn, satte mig att läsa resten av morgontidningen och väntade. Efter 10 minuter var de klara med lastningen och jag kunde äntligen komma hem!
Kollade lite på sydsvenskans nätupplaga igår. Folk skickade in mail och gnällde som sören på uteblivna tidningar. För 'de kunde minsann ta sig in till stan så varför kunde inte tidningsbudena komma till dem'. Kanske för att tidningsbudet måste köra andra vägar än E22!!!! Jag vet inte ett enda tidningsbud just nu som inte försöker till max att få ut tidningarna till sina abonnenter. Nere i Ystad hade tydligen 30 av 38 tidningsbilar glidit i diket när de försökte köra sina rundor. Vi är ute trots att vägverket uppmanar folk att inte ge sig ut i onödan, vi försöker så gott det går men när bilparken består av Polos, Yarisar och andra småbilar som är utrustande med odubbade vinterdäck, står vi oss ganska slätt mot rådande väderlek och väglag. Sedan blir det inte ett dugg bättre av att folk inte skottar undan runt sina brevlådor så man måste hoppa ur bilen vid varje brevlåda. Det som i vanliga fall tar mig en och en halv timme på min runda tog idag fyra och en halv och då är inte tiden för bärgning mm inräknad. Så var lite förstående, folk gör så gott de kan...
/Sanna som inte vill se mer snö eller höra talas om farbara vägar!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar