Varför kan inte ens allra närmsta vänner vara av motsatta könet utan att det snackas en massa dynga och spekuleras kring om huruvida man bara är vänner eller om det trots allt inte förekommer lite hankypanky mellan lakanen?
Mina allra närmsta vänner är av motsatta könet och jag har nästan helt slutat att ens lyssna på spekulationerna, nästan, för ibland är det väldigt roligt att höra dem, man kan skratta rätt bra. En del erkänner ju öppet och ärligt att de har funderat både en och två gånger och sedan frågar de. Det har jag inga problem med alls, tvärtom jag uppskattar när folk frågar istället för att bara spekulera vidare. Men sedan finns det en liten skara som bara måste dra egna slutsatser som de delger världen utan att kolla om de har rätt. De personerna har jag lust att slå på - verbalt! Det blir väldigt fel när man gör så och då kommer människor som inte har med saken att göra alls, i kläm. Det hände härom dagen och det var inte roligt alls.

Det har den senaste tiden spekulerats kring två av mina närmsta vänner, lägg nu ner!
Bästa vännen är just en vän, vi lärde känna varandra genom ett gemensamt intresse och sedan blev det ju inte bättre att vi båda jobbade i samma bransch, visserligen för konkurerande företag, men det gjorde det hela mer intressant. Försök föra ett vettigt samtal vid middagsbordet när båda måste prata i allmänna ordalag eftersom båda har skrivit på sekretessavtal - det kan bli hur roligt som helst. Jag och bästa vännen konstaterade att vissa personer ska bara vara vänner eftersom de gemensamt skulle vara en vandrande katastrof. Då är det lättare att bli vänner och bara ha roligt ihop, träffas och käka middag, se film, tja allt som vänner gör. Vare sig mer eller mindre.

Min andra gode vän känner jag också via jobb. Vi gick alla väktarutbildningarna ihop och det kunde ha gått käpprätt redan på första utbildningen. Gode vännen kopplade dock på charmen i sista sekunden och räddade sitt eget skinn. Vi övade nämligen skyddsvisitation på varandra(huruvida visitation är kränkande eller inte kan man diskutera vid annat tillfälle) och jag ansåg att gode vännen var mer än lovligt närgången, oroa sig inte Sannan kan hon med, hon gav igen ;) Det retar vi varandra för fortfarande och har ganska kul åt. Sedan kom vi ju efter det på att vi hade ruggigt mycket gemensamma erfarenheter och saker att prata om. Vi träffas ibland och fikar, käkar middag och återigen umgås precis som goda vänner gör. Gode vännen är en av de få jag pratar lumpen med och vi är helt enkelt världsbäst efter ett par öl *asgarv*

Favvis-MPn och jag fikar alt käkar ihop när han har tid - inget tramsande där heller. Jo förresten, vi kramas. Hoppas att det är OK och att vi inte bryter några lagar och förordningar som vi inte kände till. MPn och jag har också varit kollegor och vi har samma utbildningsmål. Gissa vad vi pratar om? ;)

Sedan har jag vare sig lust eller ork att fortsätta lista mina manliga bekantskaper eller hur jag känner dem, varför vi umgås osv Det har folk helt enkelt inte med att göra såvida de inte umgås med mig. Kan folk bara sluta spekulera och låta mig och mina vänner vara?
Det finns ingen anledning till att spekulera, det är bara att ge utlopp för sina egna fantasier och de kan jag inte göra något åt. Men tro inte att jag inte har god lust att skura vissas hjärnor med lut mellan varven, det verkar onekligen behövas...

/Sanna som inte orkar bry sig mer efter dethär