Rörigt det blev då!

Hade jättevårt för att somna igårkväll. Var rastlös, frös och hade väldigt mycket spänningar i axelpartiet. Knappt 1,5 h blev det och jag var tröttare än tröttast när klockan ringde och täcket var förföriskt gosigt. Upp kom jag till slut. Strax innan jag skulle köra iväg startar jag jobbmobilen som genast meddelar att där finns ett SMS. Det är min nattchef som vill att jag ska ringa honom. Ringer och får veta att det är strul med bilarna, min ordinarie bil är inte riktigt klar, de har inte hunnit byta växellådan. Polon har dessutom skeppats iväg till verkstad den med och vi ska åka och hämta en bil som jag ska ha. Får hasta iväg och hinner inte äta något eller få med mig något ätbart för den delen. Blir upplockad av ett jourbud vid uppställningsplatsen och iväg ut till industriområdet med alla bilverkstäderna. Frågar jourbudet om han har nyckel till bilen vi ska hämta, vilket han inte har, för den ska tydligen jag ha!?! Eh "something is rotten in the state of Denmark"! Kommer ut till industriområdet och det visar sig att killen jag åker med inte vet riktigt var vi ska - toppen! Väl framme visar det sig att det är Polon vi ska hämta, nyckeln till den ligger kvar i min privata bil på uppställningsplatsen... Tur i oturen har verkstaden glömt rulla ut Polon så den står i tryggt förvar bakom väl låsta grindar :) Jaha vad gör man då? Bryter sig in? Ringer till fd arbetsplatsen och hoppas att rätt fd kollega som har tillgång till nycklar jobbar? Tjuvkopplar bilen? Får reda på att det ska stå ytterligare en bil på en annan verkstad, man ska bara hitta nyckeln. Vi väntar och väntar, ingen nyckel kommer och till slut ringer chefen och säger att det bara är att hämta den ordinarie bilen och härda ut med den dåliga växellådan. Vidare till nästa verkstad mao och de hade ju haft vänligheten att rulla ut bilen och de nycklarna hade jag med mig!

Full fart till dumpningsplatsen för tidningarna. Det har tagit massor med tid att reda ut alla turer med bilarna och nycklarna. Chefen ringer och säger att jag ska få lättning, de två stora och tidskrävande villaområdena ska tas över av jourbud och jag ska få besked på hur många tidningar jag ska lämna kvar åt dem i busskuren. Det tar en halv evighet att sortera ut dem. I normala fall öser man ju bara in buntarna, nu måste man stå och räkna. Dessutom är bilen utrustad med ett system för att packa tidningarna som jag inte har sett och som på intet vis är logiskt. Eftersom tidningsantalet är kraftigt decimerat så struntade jag i att klura ut det och vräkte in allt så gott det nu gick. Kör de första abonnenterna och inser att det kommer inte hända att jag orkar allt om jag inte får något ätbart i mig. Så jag gör en liten avstickare till nattöppna macken. Kommer in med alla bilens fina extralampor påslagna och möts när jag stiger ur bilen av två killar med keps som precis har parkerat en liten röd stripad bil. Pojkarna är coolast i stan när alla andra är på semester "Eyyy bruuuuden cooola lampor. Fan tidningsbil rockar feeett!" Jaja pojkar, jag har inte tid, spring och lek och glöm inte rätta till kepsarna! Varje gång jag besöker nattöppna macken nattetid så jobbar det en rätt överviktig tjej och varje gång jag kommer in står hon och äter potatismos med räksallad så även nu inatt. Jag hade ju lite brått så jag ryckte åt mig smörgås, dricka och ett Twix och sprang till kassan. Tjejen står lugnt kvar vid mosmaskinen och fortsätter äta! Efter ett par ögonblick ber hon sin kollega som är ute och springer i butiken att ta kassan "eftersom jag fikar" Hon står inte ens två meter ifrån kassan!!!! Jag brukar inte skälla på servicepersonal men nu bet jag mig hårt i tungan för att inte säga "du har ett serviceyrke, du har rast när det finns utrymme och inget annat och stå inte och ät bland de grejorna du ska servera andra ifrån!" Turligt för henne så var hennes kollega rapp i fötterna och hann fram till kassan i tid, så jag kunde betala och ila ut till bilen igen utan att ha yttrat mig.

Sätter igång att köra och när jag kör en runda in på en småväg hittar jag rent plötsligt en lätt nedsjunken bil ute på en leråker. Det ska inte stå små bilar ute på leråkrar och definitivt inte den tiden på dygnet! Som den ansvarstagande samhällsmedborgare underteckad nu är, ringer hon 11414. Nu ska vi ha en sak förklarad - vi har inga hands-free-kit till våra jobbtelefoner, alltså har jag telefonen klämd mellan axel och öra medan jag viker tidningar, kör bil och mellan varven stannar och stoppar tidningar i folks brevlådor. Först kopplas jag runt en massa, för varje person jag pratar med hinner jag säga vem jag är och var jag är och så får jag svaret "jaha Lund säger du - vänta lite" hinner även få frågan "varför ringer du om bilen då?" (ja kanske för att det inte hör till vanligheterna att det står en ute i åkern (Skoda Fabior är urusla som traktorer) och det faktum att den står i närheten av ett ställe där en hel del löske uppehöll sig innan ödegården brann ner) sedan blir jag omkopplad igen. Till slut hamnar jag hos LKC som tar uppgifterna och det är ett dividerande om vart bilen står. Får frågan om jag tittar på bilen just nu, nej, det har tagit nästan 10 minuter att komma fram till rätt person så oddsen för det är inte så stora. Har jag en mobil jag kan nås på - ledsen ni får ringa tidningbärarnas nattexp och så får min chef förmedla kontakten. Vi får säkert lämna ut numret, men jag har ingen aning om vad mobilen har för nummer och jag måste ringa min chef för att få tag i det. Den trevliga damen på LKC meddelar slutligen att de ska kolla på saken och nej, jag har inte tid att invänta polisens ankomst...

Känner mig nöjd med insatsen, höjer volymen på radion och försvinner iväg ut på en grusväg. Den löper även den i ett U så man kommer tillbaka ut på landsvägen en bra bit bort. Väl ute på landsvägen igen tvingas jag tvärnita. Någon har kört på ett rådjur och det ligger kvar dött mitt på vägen. Jaha på med varningsblinkers och ut och flytta på kadavret. Här inser jag att jag åter borde ringa myndigheten som jag tidigare varit i kontakt med för viltolyckor ska rapporteras, det är vad jag har fått lära mig. Hur det ligger till med om man inte har orsakat dem vet jag inte men med tanke på att rådjuret låg mitt i vägen känns det ju inte som att föraren som hade ihjäl det har ringt och sagt vad han har gjort. Men ärligt talat ytterligare en 15 minuters sejour med mobilen klämd mot axeln och denna gången ute på slingriga kostigar - inte en chans! Bambi är död och jag har inte lust att hamna i diket för att jag sitter i en telefonkö - länge leve telefonkösystemen!

Sedan fortsatte tidningsrundan med omkullblåsta brevlådor, lervattenpölar som man fick satsa igenom för annars var det risk att bilen blev uppäten av storsjöodjuren som bor i dem. Naturligtvis hade jag ett berg av tidningar över när jag var klar. Min chef hade nämligen räknat liiiite fel ;) På väg tillbaka fick jag undsätta pojkarna som var ute och körde i mina villakvarter med tidningar. När jag parkerade bilen var jag helt slut, det blev ingen yoga som planerat imorse. Jag åkte hem och sov ett par timmar innan jag skulle vara hos terapeuten istället. Det som har varit bäst med natten är insikterna. Den gamla Sanna hade läst lusen av sin chef och sagt sitt hjärtas mening om tidningsbärarnas dag och natt organisation, hon hade varit tokarg och suttit och muttrat för sig själv. Det är rätt skönt att hon har lämpats av under min återhämtning. Den nya Sanna satt och skrattade åt oredan, slog vad med chefen om ett wienerbröd att hon minsann skulle hinna på utsatt tid. Lugn, jag körde lagligt och ordentligt med ordinarie bilen. Den är i bra skick och man ska vara rädd om den. Men jag skruvade upp volymen på radion och körde på så gott det nu gick och jag var klar i tid!

Jag tog tidningsjobbet för att jag skulle ha ett lugnt och händelselöst arbete som förberedelse på att komma tillbaka till de levandes värld - vem kunde tro att jobbet var så händelserikt!?! Jag undrar vad som händer inatt...

/Sanna som har väldigt roligt på jobbet!