Äktenskapliga samtal

Damen har gonat till sig igen. Idag fick jag åter klia henne på favoritstället under hakan och länge dessutom. Antagligen tog behovet av att bli kliad över damens grinighet. Hon stod länge med huvudet på min axel och mellan varven kom det små puffande läten ur näsborrarna på henne. Damen gav mig sedan en mjuk puff med silkeslena mulen på kinden. Det är damens sätt att säga att allt är bra. Lilla knasdamen, hon är för söt...

Sedan har flickorna haft första saken att vara oense om. Vi har nämligen fått extra sällskap i huset, av en mus! Undertecknad letade raskt fram en fälla och placerade den mycket strategiskt. Det är en slagfälla av klassisk sort. Nu blev det liv på "sambon", slagfällor är grymma och musen bör fångas levande och släppas ut i frihet... Jag vägrar för det kommer ta två sekunder innan musrackarn är inne i huset igen. "Sambon" tyckte då att om hon gick och köpte en sk humanfälla så kunde jag väl inte ha något emot det. Eh jo det har jag för jag vet vem som kommer bli tvungen att tömma den, ungefär som om det har blivit mina arbetsuppgifter att tömma komposthinken (trots att det inte var jag som ville ha kompost) och det har även blivit min uppgift att tömma behållaren till avfuktningsmaskinen i förrådet/tvättstugan. "Sambon" passerar nämligen dessa två punkter i hushållet lika ofta som jag, men skillnaden är att jag tycker det är äckligt med en massa ruttnande grönsaker och guck under vasken även om det är lock på behållaren och jag uppskattar inte när badrum och förråd blir helt utkylda pga maskinen inte roterar luften när den är full. Nå jag har sagt att visst kan vi ha en humanfälla, men hon ska tömma den och det enda stället hon får släppa musen på är rakt ner i gapet på den feta stallkatten. Jag fick en lång utläggning om hur grymma katter kan vara mot möss innan de har ihjäl dem - att dra upp sådan gojja med mig är ungefär som när djurrättsaktivister försöker förklara det korrekta med att släppa ut minkar - verkningslöst! Ni kan säkert räkna ut hur det gick - det står fyra slagfällor, redo att ha ihjäl musskrället och någon humanfälla syns det inte röken av!
I samband med ovanstående samtal, lagade "sambon" mat. Jag har under en tid undrat varför mina Globalknivar tappar skärpan så förbaskat fort. Nu studerade jag hur "sambon" skar igenom div aluminium och plast med köttkniven och använde grönsakskniven till att skära upp en lammstek med - orsakskällan lokaliserad! Påpekade att det inte var bra övningar för knivarna. "Sambon" förklarade lite generat att hon var van vid korridorskök och knivar man kunde använda till allt. Jo jag vet hur det fungerar på korridor och jag vet också att korridorsknivar knappt går att skära smör med. "Sambon" har idag varit iväg och köpt en kniv som hon "kan använda till allt".
Andra saken vi diskuterade var att "sambon" har väldigt många vänner som är hundägare. De och deras hundar hälsar på och går promenader ganska frekvent. Problemet är att efter promenaderna ska det fikas och då släpas alla hundarna in i köket. Jag är inte så road, för en del av vovvarna är inte så väluppfostrade och för det andra blir det väldigt smutsigt. Hade "sambon" dragit en repa med dammsugaren direkt efter och fått upp all grusen, hade det varit frid och fröjd. Men nu har vi ett mindre grustag i hela huset, vilket innebär att jag måste dra dendär repan med dammsugaren när mina vänner ska komma och det tycker jag är sådär lagom kul. Jag har inget emot hundar men det ska vara av uppfostrad sort och helst inte stimmas för mycket inomhus. För det är inte de små hundarna som kommer på besök och jag är sådär begeistrad när jag har en blöt fortfarande lätt smutsig hund i min säng. Jag föreslog samma regel som på brukshundsklubben, dvs hundarna förvaras i respektive hundägares bil under tiden det fikas.Det gick inte hem. Vi har nu nått en kompromiss. Hundar ska torkas noggrant, inget busande inomhus och dammsugning samma dag. Vi får väl se om det håller. "Sambon" är nämligen inte känd för sin konsekvens och hålls det inte så åker vovvarna ut i bilarna.

Det som är bra är att jag och "sambon" kan diskutera sådant här väldigt lugnt. Det var bara diskussionen om musfällorna som blev lite uppjagad. Vi skrattar mest åt det hela och konstaterar att vi träter som ett gammalt gift par. Skönt med människor som inte tar allt så jäkla allvarligt. Jag förstår inte människor där det räcker att man tänker tanken på att ta upp något till en diskussion för att de ska gå igång på alla cylindrar. Jobbigt för man kommer aldrig till en punkt där de ens försöker förstå vad man vill ha sagt. Jag jobbade ihop med en kollega som var sådan i somras. Hade kollegan bestämt sig för något så gick det inte att resonera eller ens få personen att se på det hela ur ett annat pespektiv. När jag minns sådana saker så är jag så glad för att jag slutade även om det inte var roligt där och då. En bekant till mig frågade mig härom dagen om det grämde mig att jag inte hade slagits och kämpat mer för min rätt - nej, det gör det inte. Det var ett dött lopp och jag kunde inte vinna för det gick inte att resonera. Det var för infekterat och dessutom pågick det spel ute i kulisserna som inte gick att få grepp om. Jag har noterat det, jag har tagit enorm lärdom av det och jag har gått vidare. Ibland saknar jag själva jobbet, för jag trivdes verkligen med det. Men jag saknar inte människorna, inte företaget som sådant.

Nu är det dags att få tag i någon form av kvällsmat och sedan är det sängdags. Sista natten och sedan en helt ledig helg som jag ärligt talat inte har en aning om vad jag ska göra med. Så mycket tid och inte ett endaste litet projekt, kanske dags att renovera kökssoffan som jag skulle ha fixat i somras. Egentligen ville jag gå och ta en lång mysig fika. Men som vanligt på helgerna så jobbar alla väktarna, OVerna och övriga verkar ha planer - lite synd om Sannan faktiskt!


/Sanna som ska hitta något att äta och eventuellt lokalisera slipmaskinen