Dödliga krämpor...

florerar det tydligen bland den manliga delen av bekantskapskretsen. Denna gången är det den mycket dödliga förkylningen som härjar. Eller den måste i alla fall vara lite dödlig, för det är ett sabla ynkande på ett antal av pojkarna nu. Det ska vara varmt thé hit, filtar dit och jag vet inte allt - HALLÅ!!! - det är en vanlig förkylning och man kan både vara uppe och gå till jobbet - jäkla kvidande för ingenting! Förstapriset tog ändå en av pojkarna som öppnade dörren iförd träningsoverall, någon form av inneskor och invirad i en gigantisk filt. Så fort han hade släppt in mig, stapplade han tillbaka till soffan och dröste ner i den som om han hade tömt ut de sista livsreserverna och försvann ner under ett berg av filtar och täcken. Eftersom jag inte har det minsta lust att bli sjuk, kände jag mig tvungen att ta reda på hur sjuk gossen egentligen var. På frågan "Hur sjuk är du?" Fick jag svaret "döende" Nästa fråga blev då "Har du feber" Någonstans inne från nästet av filtar och täcken som rymde min kompis kom det "vet inte - tror det". Snabb hand på gossens pannan och jag kunde konstatera att han inte var det minsta varm - jaha väldigt döende där märker jag *suckar* "Jag är snorig och har ont i bihålorna" kom det från filtnästet. Jaha, snyt dig och använd nässpray så är problemet löst på minde än en minut. Då började det "det är synd om mig, jag är förkyld, kan inte du göra en kopp thé med honung i till mig?" Ähmen!!! Vad ser jag ut som ??? Hemtjänsten??
Gick ut i köket som såg ut som ett slagfält av tomma juiceförpackningar, odiskade thémuggar, vitaminburkar och jag vet inte allt. Ropade in till kompisen och frågande om han hade varit döende länge med tanke på tillståndet i köket. Fick till svar "sedan imorse"....
Han fick sitt thé, oredan i köket har jag lämnat till hans sambo alternativt honom själv. Har jag det förstått det förhållandet rätt så lär han mirakulöst tillfriskna strax innan hon kommer hem och den sekund hon kliver genom dörren kommer köket vara städat till perfektion - döende my ass säger jag bara!

Väldigt pipande på pojkar för minsta lilla. Tjejer får minsann höra att vi kvider en massa i onödan och vi ska sluta sjåpa oss. Men när det gäller pojkar och deras krämpor så är jordens undergång tydligen nära. Jobbade på ett ställe inom restaurangväsendet för många år sedan en manlig kollega ringde in och sjukanmälde sig för nackspärr - NACKSPÄRR!!! Hela dagen var det ett väldigt "tycka synd om kollegan"-tragg i köksregionerna och det skulle fixas fram massör och grejas. Två dagar senare ringer jag och sjukar mig för att dels är jag tokförkyld (då bör man inte jobba med mat) och för det andra så bidrar de där avskyvärda månatliga smärtorna till att jag är totalsänkt. Jag har spenderat hela dagen med att pressa i mig allsköns febernedsättande och smärtlindrande för att försöka komma iväg till jobbet. Får svaret av samma arbetsledare som godkände kollegans nackspärr, att "det här är inte gymnasiegymnastiken, även om man mår lite illa kan man alltid göra något och du kan ju alltid gå ner i tvätten för där saknas folk". Ehhh vänta nu min kollega får massa sympatier och ett besök hos massören för att han har nackspärr och jag blir kommenderad till att mangla damastdukar i 8 timmar när jag har nästan 39 grader feber, inte kan röra mig utan att huvudet känns som om det ska sprängas, knappt kan stå upp pga mag och ryggont och har tagit mer än tillåten dos av tabletter i hopp om att kunna gå till jobbet från första början - jag gick inte till jobbet den dagen och arbetsledaren bad faktiskt om ursäkt senare för att hon hade varit så otrevlig och oförstående.

Jag har faktiskt ganska roligt åt pojkarnas pipande och ynkande om inte annat lägger jag det på minnet för att påminna dem när de minst vill höra det längre fram. Jag är enligt utsago bra på att pyssla om sjuklingar. En ytlig bekant tyckte att jag borde bli sjuksyrra, vilket fick hela övriga sällskapet kring bordet att bryta ut i gapskatt och en del skrattade så mycket åt det hela att tårarna rann. Jag är inte den omhändertagande personen på det viset. Jag pysslar bara om människor som jag känner och bryr mig om och bara när jag är på rätt humör - så var det med det! Sjuksyrra?? Jag?? Är det första april redan???

Sluta gnäll nu pojkar, förkylning är inget farlig, man dör inte av det!

/Sannan som finner vissa pojkar lite väl sjåpiga just nu!