Det går utför...

... med nivån här hemma. Flickorna är just nu extremt tramsiga och flamsiga. Det hela började redan i förmiddags. Vi har en väldigt liten varmvattenberedare i huset och kära "sambon" inledde dagen med att duscha upp allt varmvattnet och såg mycket generad ut när jag påpekade att det jag helst av allt ville göra efter en natt med feber och tillhörande svettattacker var att duscha. Naturligtvis var det bara att skratta åt det hela och vänta.
Sedan var vi ju ganska sent på det, vi hade ju bjudit in hyresvärden till fika med tillhörande familj - 7 personer är de totalt inne i det huset när alla är samlade! Jag städade undan det sista medan "sambon" drog iväg till ICA och köpte de sista grejorna som behövdes. Sedan var det ju då äntligen dags för den där efterlängtade duschen. Precis när jag knatar ut ur mitt rum för att komma iväg till badrummet kommer "sambon" tillbaka med buller och bång - fråga mig inte hur hon lyckas. Vi fnissade i alla fall rätt bra åt alla utvälta varor. Jag kom till slut in i duschen och stod där i godan ro när trycket och varmvattnet försvann. Kära "sambon" hade kommit på att hon skulle diska, tyvärr håller inte systemet för att man gör två saker samtidigt. Väntade på att kära "sambon" skulle komma på sitt misstag, men i takt med att vattnet blev kallare insåg jag att hon måste ha lämnat kvar hjärnan uppe i Småland under julfirandet. Vräkte upp badrumsdörren och vrålade för min lungors fulla kraft "SLUTA DISKA!!!" fick ett "UPS" och ett asgarv tillbaka. Stod och fnissade åt det hela medan jag duschade klart. Väl ute ur duschen möts jag av en väldigt förvirrad "sambo" som irrar runt och gör massor samtidigt. Nog för att flickan är förvirrad i vanliga fall men nu var det verkligen illa. På mindre än tio minuter hade hon lyckats få köket att se ut som om någon hade städat med handgranat. Jag hade lovat att köra ett varv med dammsugaren och hann komma så långt att fick på mig jeans innan "sambon" stack in huvudet och undrade om jag inte kunde göra det omgående, för hon hade spillt mjöl - men hallå, kan jag få komma i kläderna? Fick kommentaren "äsch spelar roll" till svar och givetvis resulterade det i nya skratt. Hittade en tröja i skåpet och knatade sedan ut i köket och drog igång dammsugaren. Nå kladdkakan bakad, lussebullar värmda och småkakor framdukade, då kommer kära "sambon" på att hon har glömt köpa grädde, vilken tur att jag inte hade gjort det...
Eftersom jag är inne på mitt rum och röjer undan kläder och bäddar sängen är återigen "sambon" oövervakad i köket = potentiell katastrof.
När jag är klar går jag ut för att starta kaffebryggaren och bara tvärnitar. Flickan har bestämt sig för att vispa grädden i en smal literstillbringare med hjälp av en ballongvisp. Så tack och godnatt för undertecknad som skrattar tills tårarna sprutar. Lite förorättad häller "sambon" över grädden i en bunke istället och sätter sig och vevar runt grädden lite halvhjärtat borta vid köksbordet. Med svårighet tar jag mig samman och fixar kaffet (fattades ju bara att jag spillde kaffebönor över hela stället). "Sambon" kinkar över att grädden inte vill bli vispad - tacka sjutton för det! Skrattandes befriar jag sambon ifrån gräddskålen, byter till en vanlig visp och voila - vispad grädde - tid 2 minuter!

Det har tyvärr bara fortsatt i de spåren sedan. Jag värmde på lussebullarna i micron. Det bommade kära "sambon" och värmde på dem en gång till så de blev stenhårda. Sedan flyttade hon kladdkakefatet lite väl snabbt och allt höll på att hamna på golvet om det inte hade varit för att undertecknad var snabb och fick tag i alltihop. Vi kan som tur är skratta åt alltihop och tur är väl det, annars hade det varit en katastrof för vidare boende ihop. Det enda jag inte skrattar åt är "sambons" ena kompis som jag har lite svårt att bli klok på. Den tjejen är visserligen inte förvirrad som min "sambo" men hon tänker sig inte riktigt för. Hon dök upp nu under fikan och givetvis bjöds även hon till bords. Utan att reflektera plockar hon fram två rejäla märgben och ger ett till sin egen hund och ett till "sambons" hund. Hundarna blir extremt stimmiga när de får sådant och far runt över allt, nog för att vi har ett stort kök men ändå. Sedan är det ju inte alla som uppskattar att hon sitter vid bordet och håller benet till sin hund så den kan gnaga av köttslamsorna, för att inte tala om allt märgbensklet som nu finns över större delen av köksgolvet - mysigt med blodspår - uäck!

Nåja jag retirerade till mitt rum, när alla gäster hade lämnat och har äntligen efter hur mycket problem och besvär som helst fått liv i min webkamera igen. Den har inte velat fungera sedan jag bytte dator och jag är mycket stolt över att jag lyckades fixa det på egen hand till slut. Annars brukar jag ge upp rätt så snabbt när det gäller datorer, jag är inte bra och är väldigt rädd för att klanta till det ordentligt. Sedan har jag inget tålamod med tekniska prylar. De ska fungera helt enkelt. Men nu fungerar den igen och jag är nöjd

/sanna som har spanat in en bit överbliven kladdkaka ute i köket