Jag har spenderat nästan hela dagen ute i stallet, jag har gjort de sedvanliga stallsysslorna i form av mockning och väga upp foder. Utöver det har jag storstädat hela stallet från tak till golv. Jag har sopat bort massvis av spindelväv samt sorterat ut och kastat hur mycket skräp som helst. Det var en fröjd att ta in hästarna i det nystädade stallet nu ikväll. Det är först när man gör en så radikal uppröjning som man inser hur smutsigt det egentligen var innan man satte igång. Mest nöjd är jag med att jag fixade att röja inne i hörnen med de stora feta spindlarna. Jag tycker inte om spindlar alls, det är något med de där äckliga benen och konstiga kropparna som ger mig rysningar - tog en bild på en av dem.
Konstigt nog kan jag inte förmå mig till att ha ihjäl dem heller. De som kröp undan lite snabbt och smidigt får därför bo kvar tills det är dags för nästa städomgång. En överhängnde majoritet följde med kvasten när jag sopade ut damm, gammal halm mm och får nu fortsätta sina livsöden ute på gödselstacken. Tycker jag är riktigt snäll mot spindlarna trots att jag inte tycker om dem.
Sedan har jag drabbats av två I-landsproblem idag, eller snarare ikväll. Det första I-landsproblemet kallas sockerbetsskörd. För de som inte bor på den skånska bonnaslätten och håller koll på sådant här, kan jag meddela att det just nu är dags att skörda sockerbetor. Detta orsakar problem för oss som råkar bo ute på slätten men faktiskt inte är ett endaste dugg roade av oredan som betesodlarna ställer till med. Betesodlaren får en bestämd tid då han ska infinna sig med sina betor på sockerbruket, bruket går såhär års non-stop. Det innebär att man riskerar att hamna bakom en bettransport oavsett tid på dygnet.
En hel del betodlare verkar ha insett smidigheten med att transportera betorna med lastbil. Det är jag och säkert många andra trafikanter med mig, ytterst tacksamma för. Men sedan finns där en riktig liten terrorgrupp bland betodlarna som envisas med att fortsätta transportera betorna med traktor och släp. Det hade varit helt ok med mig om de för det första inte körde med den absolut största och bredaste traktorn de kan få tag i, tillhörande släp är lika väl tilltagna. Detta har resultatet att här ute på småvägarna finns det inte en chans att man kan komma förbi eftersom deras ekipage är så breda att man inte kan köra om utan en överhängande risk att man själv glider ner i diket på andra sidan vägen. För det andra verkar det vara lite si och så med det där som kallas belysning på de där släpen. Om det överhuvudtaget lyser något om dem så kan man ge sig den på att något är felkopplat och man har som bakomvarande inte en susning om huruvida de tänker bromsa eller svänga i korsningar och rondeller. Givetvis drar de sig inte heller för att bege sig ut i "rusningstrafiken" på morgonen. Samtliga tre mornar när jag har varit på väg till yogan har jag fått puttra fram i 30 km/h bakom olika betekipage. För det tredje så hade jag med andra uppskattat om de nöjde sig med att bara ta med sig betorna ifrån fältet. Att hamna bakom ett betekipage är lika med att få sin bil sprutlackerad med lera och allsköns annat guck ifrån fältet. Jag har en mörkblå bil som just nu är beigebrun - jag har inte för avsikt att tvätta den förrän jag har sett sista betekipaget rulla mot bruket (brukar ske strax efter jul) och mitt sista gnäll gäller de kära betodlarnas skyldighet att städa vägen efter sig när de har rullat av och på fälten med sina leriga traktorer. De ska göra det, man jag har aldrig sett det hända så istället åtnjuter jag en viss omskakning när jag passerar över kvarlämnade lerspår intill fälten - så nog gnällt på betesbönderna nu!
Mitt andra I-landsproblem stavas väderleksrapportering. Jag kollar vädret inför natten varje kväll eftersom valacken som håller damen sällskap bor utomhus så mycket som möjligt pga sina risiga luftrör. Han får bara komma in i stallet när det är riktigt dåligt väder, eller som nu i veckan när jag har varit blödig och låtit honom komma in för att det är så blött på marken och han brukar ligga ner och sova. Ja, jag är en mjukis och ja, jag vill att djur ska ha det bra. Enligt ett antal olika väderleksrapporter skulle det bli regn nu ikväll, kanske tom lite snö under natten minsann - jaha, bäst att den lilla hästen fick komma in då. Kan någon nu vara så vänlig och förklara för mig varför jag tittar på en stjärnklar himmel om jag går ut och riktar blicken uppåt?
Det positiva med att det är stjärnklart är att nu kanske man får en chans att se Leoniderna som passerar oss under natten. Det är ett årligt stort stjärnfall som brukar vara väldigt spektakulärt om man har tur med en klar himmel. Skådespelet ska tydligen gå att se redan strax efter midnatt, men vara som bäst runt gryningen. Jag ska definitivt ut med filten och en kopp varm choklad. Mer info om dem finns här : http://sv.wikipedia.org/wiki/Leoniderna
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar