Lost case?

Det är nog så hästarna har uppfattat mig nu på morgonen och antagligen resten av världen om ni hade varit vakna vid denna arla morgonstund en lördag.
Jag har under två nätter försökt sova genom att gå och lägga mig vid hyfsat normal tid för att få rätt på dygnsrytmen och få sammanhängande sömn. Om jag har lyckats somna så har jag vaknat någon timme senare, varit urpigg och varit vaken ett par timmar utan möjlighet att somna om, för att sedan i sedvanlig ordning, somna vid 4-tiden och vara tröttare än tröttast när hästarnas fodringsklocka ringer. Igår bytte jag taktik, jag höll mig vaken nästan hela natten och jag gick upp 06.30. Nu tänker jag inte gå och lägga mig på hela dagen, hur trött jag än blir och så ska vi se om inte ren utmattning lyckas tvångsvända dygnet tillbaka till rätt ordning.

Jag var ute och gav morgonfodret och bestämde att hästarna skulle få sitt frukosthö i hagen, eller rättare sagt paddocken. Jag håller fortfarande öppet mellan hagen och paddocken och hästarna håller sig uteslutande uppe i den sistnämnda - deras åsikt angående lerhagen är därmed glasklar. Det hela kräver dock daglig mockningstjänst för min del. Paddocken ska ju föreställa en ridbana, även om det var länge sedan den var i ett sådant skick att jag skulle tänka mig att använda den till det. Hyresvärdinnan använder den i alla fall så det är bara att se till att städa efter sig. Det var lite väl mörk och regnigt igår när jag skulle ta in hästarna så jag hoppade över det momentet med resultatet att det var bara att fixa nu på morgonen. I sedvanlig ordning har jag lallat ut i pyjamasbrallor, stallkängor, jacka och mössa (nej jag är inte vaken när jag gör morgonstallsysslor, det är redan konstaterat). Så där står jag med skottkärra och grep och skyfflar när det börjar blinka av blåljus borta i den lilla byn. Jag gör en snabb reflektion kring huruvida det är min granne som har tagit anstöt av min något underliga uppenbarelse och nu ringt berörd myndighet men kommer fram till att grannen har antagligen sett värre och mycket troligt sover. Jag såg till att bli klar snabbt, få ut hästarnas morgonhö och hästarna givetvis.

På väg in gick jag in i boxen där vi förvarar allt foder och skulle göra något, har redan glömt var det var (en del av min sjukdomsbild är att jag just nu har lite problem med närminne - läskigt). Jag fick plötsligt en knäpp och blev trött på oredan som rådde där inne så med oanade energiresurser åkte allt ut. Hela boxen sopades från tak till golv, samtliga fodertunnor är nu avtorkade, allt är diskat och ställt på plats i god ordning och allt som inte ska vara där är utkastat. Tydligen har mitt stök rönt visst intresse från fyrbeningarna för de kom av sig i frukostätandet och har stått och hängt vid stalldörren för att titta på tokan som har flängt runt i pyjamasbrallor och storstädat boxen.
Hungern drev till slut in mig igen, men då var boxen helt klar och jag är mycket nöjd med resultatet. Nu ska jag käka frukost och sedan ska jag tillbaka ut och fortsätta om inte annat så måste ju boxarna mockas. Men nu har jag åtminstonde kommit i kläderna och pyjamasen snurras som bäst i tvättmaskinen... :)