Återigen mitt i natten och jag har återigen gett upp på att sova - mardrömmar igen.
Jag är innerligt trött på dem, de förstör så mycket, de gör mig trött och på dåligt humör. Jag hade egentligen inte tänkt gå in närmre på mina mardrömmar här, men eftersom de har förekommit en hel del under hösten och jag har nämnt dem så känns det inte mer än rätt att försöka ge en kortfattad orsak till varför de finns.
För ganska många år sedan nu, var en person väldigt elak mot mig och brukade en hel del våld mot mig. Jag tänker inte gå djupare in på det än så eftersom det inte är något jag vill detaljdiskutera inför en okänd skara människor. Sedan dess har jag mellan varven drömt mardrömmar, ibland bara en enstaka natt, ibland i lite längre perioder. Under ett par år var de tom borta. De kom tillbaka nu i somras och har sedan dess dröjt sig kvar. Det jag drömmer om är själva händelseförloppet. De nätter som slutar som denna, att jag sitter och dräller på internet mitt i natten när jag borde sova, drömmer jag händelseförloppet samt vad som hade hänt om jag inte hade haft sinnesnärvaro att ta mig ifrån platsen.
Jag har i omgångar bearbetat det och har bett om hjälp för problemet med drömmarna. Det erbjuds tyvärr bara en sorts hjälp och det är sömntabletter. Jag tar ogärna tabletter och sömntabletter är i min värld livsfarliga. Jag har testat vid något enstaka tillfälle, men de ger mig någon form av fysisk baksmälla och jag har väldigt svårt att vakna på morgonen om jag har tagit dem och då är det ändå väldigt svaga tabletter. Dessutom känner jag mig inte utsövd snarare som om jag har legat i dvala ett par timmar. Vaför inte gå till någon och prata om det då?
Jag har gjort det med och för att vara krass det finns gränser för hur mycket man kan sitta och älta och gräva i sitt förflutna. Man måste komma ihåg att leva och gå vidare med sitt liv - det har jag försökt göra. jag har fått en förklaring till drömmarna som jag köper. Jag hoppas att personen som gav mig den har rätt.
För att svara på frågan som alltid följer - hatar jag personen som är skyldig?
För det första är ordet hat ett väldigt starkt ord som man nog ska se upp med och för det andra är svaret - nej!
Det den människan gjorde var i mångt och mycket oförlåtligt men om jag inte släpper och går vidare så kommer jag fortsätta låta vederbörande göra mig orätt. Jag lät personen göra mig illa en lång tid efteråt, jag gjorde mig själv till en martyr istället för att resa mig upp. Jag lät såren händelsen hade skapat bli infekterade istället för att läka dem. Jag vände mig bort från hjälp istället för att välkomna den och det gjorde att en mycket hämndlysten och bitter sida kopplade ett grepp. Jag började ge igen. Problemet var att jag gav inte igen på den som hade orsakat mig smärtan, oskyldiga fick betala för en persons orätt - fegt och i många fall oförlåtligt. När jag kom till insikt började jag be om förlåtelse och har fått det. Det tog tid att bryta greppet och släppa allt det bittra och arga och det är väldigt lätt att man går i fällan och fastnar i det igen.
Det är alldeles för självdestruktivt att gå runt och hata, man mår bara dåligt av det själv. När jag väl kom till den insikten och många andra, valde jag att kasta ut det och gå vidare. Ett av de bästa besluten jag har tagit. Det enda som kvarstår är drömmarna och även de har jag i viss mån lyckats få lite koll på. För det mesta inser jag vart drömmen är på väg och kan ofta väcka mig själv innan det går så långt som det gjorde för någon timme sedan. Tyvärr finns det lite felmarginaler i det där och det är långt ifrån att det alltid fungerar, men det bästa hitentills.
Nu när jag har ventilerat lite tankar kring det hela, tänker jag krypa tillbaka ner och försöka sova en stund till...
