Är det någon mer än jag som läste den boken som barn?
Kommer någon ihåg hur den slutade?
Jag kommer bara ihåg att nästan varenda sida avslutades med meningen, "vem ska trösta knyttet?"
Tja inatt känner jag mig som det där kyttet. Jag är ensam, trött, kall, frusen, ledsen, uppgiven och jag vill inte ge en millimeter till av mig själv till någon förrän jag har åtminstonde återupprättat någon form av styrfart igen.
Jag sitter fortfarande i dödens väntrum med farmor. Döden är fortfarande väldigt upptagen och jag börjar undra om han inte bara har tänt upptagetlampan och sedan dragit ut bakvägen.
Vi är inne på dygn sju snart åtta och det tär, det tär mer än man någonsin kan ana innan man själv har befunnit sig i den situationen.
Samtidigt har jag nu börjat lida av ett makabert imponerande för hur länge en kropp orkar kämpa bara dess hjärta är starkt nog - helt otroligt. Men det är inte lätt och man undrar mer än en gång hur länge det här ska pågå. Hur länge innan jag får säga det slutliga farvälet?
Man sitter där och väntar, pratar med vårdpersonalen, sköterskor, försöker muntra upp och peppa pappa. Men såhär när man har kommit hem vid 4-tiden på morgonen undrar man stilla - vem ska trösta knyttet?
KOMVUX började idag och det var rena turen att jag noterade att någon hade vittjat brevlådan ute vid vägen och lagt ett kuvert i min brevlåda uppe vid huset. De ringde också 15.30 när jag skulle vara på plats 16.00. Framförhållning vad är det?
Jag är mest tacksam över att jag hann dit i tid och lyckades gräva fram en penna i bilen så jag hade något att skriva med. Lärarna verkar OK och kurserna relativt lätta dvs allt utom matten, den ger mig mardrömmar redan nu och jag har inte ens varit och köpt boken.
Allt kom tillbaka idag i mattesalen, alla minnen om hur matteläraren höll upp mina prov fullständigt nerklottrade med rödpenna och talade om för hela klassen att jag åter hade misslyckats. Kämpade tappert för att inte vända och gå, måste ju ha den där förbaskade kursen för att nå mitt mål. Mådde inte bra alls och bara satt och väntade på att kallsvettningar och ångest skulle bryta ut. Vem ska trösta knyttet?
Har inte hunnit träna sedan jag åkte till farmor första gången förra veckan. All tid verkar på något sätt ha gått åt till att sitta hos farmor, sova, äta och försöka hålla sig uppe på något sätt.
Som vanligt har muskelspänningarna slagit sitt järngrepp om axelpartiet. Det är stenhårt och jag känner bara en irriterande molande smärta i det. Skulle jag gå och träna nu skulle jag väl med all sannolikhet slita itu ett nytt muskelfäste i den regionen.
Jag som precis hade kommit igång och börjat få lite rutin på det där. Vem ska trösta knyttet?
Damen vill bli mer omhändertagen, hon är uttråkad och hittar mest på skit.
Senaste tilltaget är att krypa under elstaketet och gå i hagen på andra sidan efter att först ha gett valacken i hagen några ordentliga tjuvnyp.
Damen är faktiskt den jag har mest dåligt samvete för just nu. För hon är den, av alla som just nu förväntar sig att jag ska stötta och hjälpa, som faktiskt inte klarar sig utan mig och det är hon som får allra minst av min tid just nu. Det ger mig otroligt dåligt samvete att jag inte ger min häst den petpetpetnoga omvårdnaden som hon tidigare har fått. Det är inget hon mår dåligt av, men jag gör det och det grämer mig något enormt och det gör mig ledsen för att jag inte orkar.
Vem ska trösta knyttet?
Eftersom jag inte kommer ihåg hur boken slutade, minns jag följdaktligen inte hur det gick för knyttet. Men det här knyttet ska gå och lägga sig ett par timmar för att sedan gå upp och börja med sina KOMVUX-studier.
Just nu hade det här knyttet sålt sin själ för att lägga sig i en säng brevid någon som höll om och tröstade om så bara för en liten kort stund.... vem ska trösta knyttet...jag har ingen aning...
