För de som helt lever i ett cyberspacevakuum så pågår det nu en drive för att folk ska fylla i donationsregistret.
Jag känner mig väldigt präktig och kan meddela att jag har varit med i det registret sedan 90-talet - då hade jag vissa funderingar och satte reservation för vissa organ. Som tur är blir man äldre och visare, jag har bara en reservation kvar men den är där pga hur jag ser på lite djupare och själsligare spörsmål.
Mitt ställningstagande för donation tog jag väldigt tidigt eftersom min gudmor var svårt sjuk och tog emot två donerade organ - tyvärr hjälpte det inte i längden och hon lämnade oss långt innan hennes tid borde varit förbi.
Detta innebar att donation diskuterades flitigt i min familj och ingen hölls utanför samtalen eftersom alla skulle ha förståelse för hur viktigt det är.
Jag vet att det finns folk som av många olika anledningar inte vill ta det slutliga ställningstagandet och skriva in sig i registret, man kan ha både medicinska och själsliga frågor kring det hela.
Gör mig då tjänsten att ni i alla fall berättar för era nära och kära hur ni ställer er till det i grund och botten.
Otroligt många anhöriga som ställs inför frågan huruvida de kan tänka sig att bevilja donation, väljer idag att inte bevilja det eftersom de respekterar den döde och inte vet vad han/hon ville när de var med oss.
Tala åtminstonde om ifall ni är för eller emot. Det underlättar otroligt om den tragiska situationen skulle uppstå att en anhörig måste ta det beslutet - då vet de åtminstonde er grundinställning.
Vill man fylla i registret så har jag hittat den här länken:
http://www.livsviktigt.se/
Fyll i registret om ni kan det är viktigt - det räddar liv och kanske tom en nära anhörigs liv.
Jag kan lista 20 personer här och nu, vars inställning till donationer jag är 100% säker på. Hur många kan du svara för?
Visst är några av dem nära anhöriga, men jag vet många i min bekantskapskrets som inte har en aning om vad inställningen är till det hela hos sina närmsta.
Ta en funderare på det hela nu, det är som sagt viktigt.
