EFIT

Nu var det verkligen evigheter sedan jag gjorde detta men ser fram emot att köra en EFIT på mitt sätt. Jobbar inatt så jag kommer vara igång hela natten, sova ett par timmar och återkomma.

Kl 00:10 - Har jobbat två timmar och precis varit och hämtat en mugg te.

Kl 01:30 Dags för paus och lite tittande på film på datorn

Kl 02:25 Lite drickyoghurt och mer te.

Kl 03:30 det börjar se precis lika illa längst ut på bordskanten som det alltid gör på nattpassen...

Kl 04:30 Står och spanar mot natthimlen i hopp om att se Orioniderna men konstaterar att det är molningt och att man inte ser någonting.

Kl 05:30 Är trött och längtar hem, har redan packat ihop min väska trots att jag har 1,5h kvar.

Kl 06:40 Hurtsen stängd och allt ihoppackat, nu räknar jag ner!

Kl 08:00 Nöjd hund efter frukost och morgonpromenad. För egen del väntar sängen - catch you on the flipside!


Fler EFITer hittar du här.

Det närmar sig

I förra veckan kom mitt anställningsbevis och denna veckan kommer jag lämna in mitt uppsägningsbesked på jobbet. Alltid en speciell känsla när man lämnar det slutliga beskedet och går vidare mot nya äventyr.

Det man som vanligt kommer sörja är de där fantastiska kollegorna, de som man gärna hade teleporterat med sig till sin nya arbetsplats men jag antar att jag kommer möta nya fantastiska kollegor och tack vare facebook och mail, håller man lätt kvar kontakten med de som man inte vill tappa på vägen.

Det enda som stör mig nu är att jag inte blir av med den envisa förkylningen som jag fick under min praktik och den hindrar att jag tränar. Det stör mig enormt mycket, för jag hade kommit igång bra via SMOn och jag var taggad som bara den att prestera i min träning.

/Sanna som vill vidare nu och inte vänta i fyra veckor till.

Knasigt

att vara tillbaka på en arbetsplats på heltid för att snart säga upp sig. Svårt att hitta motivationen och inte göra patron ur såhär flera veckor i förväg. Känner dessutom att jag nu har hamnat på en helt annan nivå. Jag är ju inte längre en av de där helcivila. Jag är nu i samma fack som de som går utbildning för att hamna i det uniformerade facket. En blivande kollega.

Lite lustigt det där. Jag märkte det tydligt i somras när sommarjobbarna kom och främst då de som kom från skolorna. De bjöds in i kamratskapen bland de uniformerade, det fanns inte den lätta och knappt märkbara distansen som normalt alltid finns där mellan det civila och uniformerade när det gällde dem. Nu känner jag själv att sedan min kommande arbetsplats blivit mer känd så bjuds jag in på samma sätt. Jag har blivit en jämbördig kollega om än att jag kommer tillhöra en annan myndighet.

Lite lustigt för jag såg aldrig skillnaden innan sommararbetarna kom och jag trodde fram tills dess att alla satt i samma båt. Jag studerade det i tysthet och noggrant och jag har inte diskuterat mina upptäckter i någon större utsträckning men jag har förstått att jag inte är den enda som har gjort samma koppling. Fick tom en kommentar om det på ett arbetspass, att jag hade blivit uppgraderad. Det är fler än jag som är skarpsynta.

Jag hoppas att mina talanger kommer mig väl till pass i mitt nya yrkesliv då jag nu effektivt har stängt dörren till SMO-utbildningen. Igår kom bekräftelsepapper från skolan att jag hade valt att avsluta min utbildning och därmed lämnat min plats öppen för en reservintagning. Jag hoppas att jag har gjort en person mycket glad.

/Sanna som kämpar med att upprätthålla ett sken av engagemang där det inget finns

Bra dag!

Det var länge sedan jag kände glädje och förväntan i samband med att köra till jobbet. Nu finns den där och det är helt underbart! Vilken skillnad det är att åka till jobbet med ett stort leende på läpparna och laddad inför dagens uppgifter.

Jag är väl medveten om att det kommer komma dagar då man svär högt, vill att onda saker ska hända personen som uppfann det datasystem jag kommer jobba mest i och tycka det mesta är skräp. Man kan inte älska sitt jobb alla dagar.

Men just nu flyter jag på glädjen över nytt, spännande, intressant och roligt. Låt mig få göra det ett tag. Jag sällar mig till er övriga sedan.

/Sanna som drar iväg till jobbet.

Små saker som ger leenden

I förra veckan fick jag lönebeskedet och kände att jag kunde hålla mig för skratt. Med lång bensinslukande pendlingsväg, bensinpriser så får en att nästan gråta när man tankar bilen och de lätt neurotiska bolåneräntorna så har jag helt enkelt öppnat roligare lönekuvert. Det roligaste brukar för övrigt vara det som innehåller semesterersättningen, då känner man sig rik tills man påminns om att den får man för att man inte har betald semester...

Det lade lite sordi på det hela men sedan så får man glädjas åt det lilla. Det gick riktigt hyggligt för mig och hunden på helgens träningstävling och det kändes att vi har tagit stora kliv framåt mot vårt delmål att komma ut och tävla.

På kvällen var det funktionärsfest på brukshundsklubben och jag hade först tänkt att stanna hemma men eftersom Lyckans planer var att kurera ryggen på sofflocket och det då skulle bli antingen tv-tittande eller internetsurfande för egen del så begav jag mig iväg. Rotade runt lite i resväskor efter lämpliga kläder och blev själaglad när jag hittade mina nyinköpta jeans.

Deppade lite när de skulle på för det var ju sjutton vad tajt de satt över låren. Får banne mig ta tag i det där, tänkte jag och rusade vidare till en jättetrevlig fest. Hade jätteroligt och pratade massor med hundträning med massor av glada hundnördar. Tiden radade iväg och det var hög tid att ta mig hem. Mötte upp Lyckan som var ute med hundarna på nattrunda.

Dagen därpå undrade Lyckan varför hans jeans låg i badrummet och varför i hela friden de var uppvikta och hade de vecken fyllda med sand från stranden -ups!
På något sätt har jag förväxlat mina jeans med Lyckans och upp i vikt har jag definitivt inte gått om jag kommer i dem - däremot en välbehövlig nedgång.

Nu är jag ännu mer motiverad till att träna vidare! Det tråkiga lönebeskedet vände jag till positiv energi, till att söka nya jobb, närmre hemmet och gärna dagtid! Det hade varit otroligt lyxigt att jobba måndag till fredag och dagtid! Det har jag aldrig gjort i hela mitt yrkesverksamma liv. Det är nog dags att prova! Små saker ger leenden. Ler man mår man bättre. Mår man bättre, orkar man mer!

/Sanna som surfar på Platsbanken

Utbildning på jobbet

Jag förstår inte vissa internutbildningar man går på jobbet. Att det är viktigt att utvecklas, ta in ny kunskap och se till att man har rätt kunskap för sin arbesuppgift - helt OK och mycket bra!

Det jag inte förstår är varför man prompt ska dra ut dem över löjligt många dagar, varför det är någon form av obligatorium på att dricka alkohol under tiden man är borta och varför folk alltid ska göra ett sken av att dessa påtvingade resor är en trevlig orsak till samkväm och nya bekantskaper.

Jag gillar inte att resa iväg på sådant. Jag är en hemma-människa! Jag tror att det beror på alla år då jag har levt i min gula resväska. En väska som jag delar en så nära relation med att den är döpt till "The Luggage" efter Terry Pratchetts karaktär. För precis som den så sväljer min resväska allt och den lever helt klart ett eget liv i någon märklig symbios med mig. Mången tulltjänsteman har utsatts för The luggage ovilja att låta oönskade människor rota i den och med tanke på antalet gånger som locket oförklarligt har åkt igen och klämt tullarnas fingrar så är jag helt övertygad om att min gula väska är av ondsint sort.

En annan sak är att jag inte är förtjust i påtvingat socialt umgänge. Jag tycker om att prata med människor och vara social. Det jag inte gillar är när det krävs av mig att jag på min fritid ska spendera timme efter timme ihop med personer som jag har väldigt lite gemensamt med och som jag aldrig skulle spendera tid ihop med om jag var hemma. Att först vara social 8 timmar i skolbänken och sedan fortsätta vara social med samma människor resten av dagen, kvällen, blir jobbigt, för jobbigt!

Utbildningen jag var på denna veckan, var på 3 (2,5) dagar och hade vi istället för att sluta tidigt för "egenstudier" under 2 av dem, med lätthet hunnit avverka den på 2 dagar. För att vara på plats i tid fick vi resa iväg redan dagen innan. Jag hade som förslag att man kunde köra upp tidigt på morgonen dag1 av kursen och slippa en övernattning. En av 2 medföljande kollegor gjorde klart att personen i fråga såg detta som en trevlig resa iväg från hem och familj så jag gav inte ens syre åt mitt förslag.

Vilket leder mig in på nästa irritationsmoment. Alla "föräldrar" som använder den här typen av arbetsresor till att "vila upp sig" och "umgås med vuxna". Jag är inte intresserad av att ni är slutkörda som föräldrar, har problem hemma eller vad det nu månde vara! Jag tycker det är pest, pina och ett förbannat gissel att vara iväg. Jag måste hitta hundvakt till den Grå, vilket inte är det lättaste och tar massor av tid. Jag måste åka ifrån Lyckan, vilket jag avskyr. Jag och Lyckan har begränsat med tid ihop som det är, den lilla tid vi har är värdefullare än något annat.

Slutligen är det då slabbandet med alkohol. Jag är inte någon absolutist men jag fattar inte varför det alltid ska korkas upp vin, knäckas upp ölburkar och skruvas av locket till fickpluntan men starksprit. Jag gör inte det. Varför, varför, varför måste man dricka alkohol när man är iväg på kurs? För att man ska stå ut med människorna som man tvingas umgås med kanske, vad vet jag. Jag drack två glas vin och pladdrade andra kvällen, sista satt jag på mitt rum och pluggade inför provet som utgjorde kursavslutningen. Fick någon kommentar morgonen därpå om att de hade druckit vin för mig också eftersom jag inte hade dykt upp och att det var mitt fel om de bara hade ett svar att skriva på provet. Först flinade jag lite sådär som man gör åt idiotiska skämt som aldrig borde uttalats men som man inte orkar säga något om. På vägen hem kom jag att tänka på det och då blev jag ilsk.

Jag har inte bett om något sabla vin, jag vill inte ha vin, jag tvingar inte de att dricka vin och jag hade redan gjort klart att jag pluggar inte med alkohol i kroppen. Det eftersom jag redan efter ett glas känner att jag inte har den fokus som jag vill ha när jag ska lära mig något. Varför ska jag då stå och klä skott för något som jag inte bett om och har avsagt mig deltagande i? Jag ruttnar på sådant!

Nåja, kursen var väldigt lärorik och med undantaget på en så var föreläsarna väldigt duktiga, engagerande och pedagogiska. Det uppskattas av sådana som mig som har svårt att sitta still och lyssna så länge. Nu är jag äntligen hemma och har hämtat den Grå som har varit på vår-kollo hos den Goda fén och har fått krama på min fina Lyckan. Då börjar ordningen att återställas!

/Sanna

Positiv insomnia?!

Har vaknat från och till under hela förmiddagen men inte pga störande ljud. Det är det underbara vädret i kombination av något inom mig skriker VÅR!!!! Som en katt ligger jag ihopkurad under täcket i solfläckarna och bara njuter av värmen. Den Grå ligger utsträckt på golvet nedanför och solbadar magen och mellan varven kommer det lyckoljud.

Kan lika bra ge upp, masa mig ur sängen, äta god frukost och ta den Grå på en längre promenad. Vill helst hinna duscha och fixa till mig lite innan jobbet. Inte för att någon på jobbet vare sig bryr sig eller ser mig. Jag sitter bakom en vägg av dataskärmar och de obligatoriska arbetskläderna ser aldrig pigga och fräscha ut hur man än gör - svart & grått är ju inte de gladaste färgerna men känslan av att vara fräsch är ju trevlig att ha hur som helst.

Ska komma ihåg att ta med mig lite tidsfördriv idag. Glömde det igår och det enda jag hade att pilla med var Grås träningsplanering och den är liksom redan klar. Fyllde i de sista två träningspassen i träningsdagboken men det tog 10 minuter. Vad gör man sedan? Internet blir ens vän men det känns som om man har surfat på allt som går att surfa på. Internet har helt enkelt tagit slut! Idag får det nog följa med en stickning eller två. Har en hel drös påbörjade som har blivit liggande och det är bra tidsfördriv som får tiden att gå. Dessutom har det ju den positiva bieffekten att det faktiskt resulterar i något konkret!

Men nu frukost och sedan i min ledig-uniform! Dvs underställ, "hund"-byxor, fleece, rejäla dojor och en varm jacka :0)

/Sanna som känner sig pigg trots lite sömn

Så är det!

see more Lolcats and funny pictures

Det är jag som sitter på nyckeln till skrubben där min arbetsgivare förvarar våra julklappar. Jag har bestämt att mina kollegor har varit snälla i år så jag ska strax knata dit och hämta!

/Sanna som ska leka ninja-tomte :0)

God Jul!

Då var det julafton! Jag hoppas alla får en riktigt mysig kväll. Själv har jag återigen dragit nitlotten och ska jobba inatt men sedan är jag riktigt långledig och ska njuta av julen i goda vänners lag. Lite motion och hundträning ska nog också gå att klämma in :0)
Var rädda om er, kör försiktigt, glöm för allt i världen inte att blåsa ut stearinljusen när ni lämnar rummet (eldade av misstag upp mitt skattebesked igår :0S ) och ta tillfället i akt att njuta av högtiden

/Sanna som ska äta lyxräksmörgås, dricka julmust och se Kalle Anka innan det är dags att bege sig till jobbet

Dags för dingdingbussen?

Idag stod det långdistansträning på träningsprogrammet som jag följer inför Lidingöloppet - veckans sista pass - bara 11 veckor kvar på det programmet...
I vilket fall som helst så var jag osäker på hur lång tid det skulle ta för mig att ta mig runt på den egen ihopknåpade banan som jag hade gjort med hjälp av ett sådant där piffigt kartprogram som de flesta sidor som har med idrott och friskvård tillhandahåller över internet. Jag var inte ens hundra procent säker på vägen utan hade några anvisningar nerskrivna på en papperslapp i fickan på löpjackan. Jag hade även min assistent/sabotör Grå med mig i projektet.

Eftersom osäkerhet rådde och jag verkligen vill följa mitt program så beslöt jag mig att springa direkt efter mitt nattpass. Det är egentligen ingen höjdare för vare sig humöret eller kroppen att göra det men man sover så otroligt gott efteråt och man sover djupare och lugnare för man oroar sig inte för att man inte ska hinna de korta timmar man är vaken innan nästa arbetspass.

Så nu har fröken looney toon varit ute och trampat undan 18km i intervallen springa 9min gå 1 min osv totalt var jag ute i 2h och 20 min. Ingen höjdartid alls men jag räknar med att cirka 20 minuter försvann åt att meka med strulande tidtagarklocka och framför allt sabotören Grå. Varje gång jag hittade en bekväm löprytm så hittade Grå ett dike han skulle besöka, en fågel han skulle sätta efter, ett kadaver som måste undersökas osv. Det blir inget bra då och jag får bli lite bättre på att träna Grå på att när man gör en sak så är det den som gäller och inget annat. Eller helt enkelt låta bli att ta med honom på så långa rundor för det blir väldigt hattigt när man ömsom bromsas ömsom dras med efterhand som Grå hittar nya intressanta saker. Vill inte sätta haltin på honom. Den är bara till för att jag ska ha en broms när Grå blir för exalterad när jag åker inlines brevid honom.

Sitter och väntar på att Grå ska bli lugn och fin i kroppen så att han kan få sin frukost. Vill inte ha någon omvridning på magen. Men det ser rätt lugnt ut nu så frukost till Grå och säng till undertecknad!

/Sanna som erkänner att det var ett galet pass!

Midsommarafton

och jag jobbar. Jag har haft "oturen" att hamna på storhelgsskiftet. Är det en storhelg så är det vi som jobbar. Hitentills har vi betat av påsken, pingsten, nationaldagen och nu midsommar. Vi har för övrigt julafton också men då har jag lagt in om semester men det tror jag att jag kan se mig i stjärnorna efter.

Nåja, jag och Lyckan firade midsommar innan jag åkte till jobbet med matjes och nypotatis. Otroligt gott och jag fick rejäl avlastning idag genom att Lyckan har tagit alla Grås promenader.
Grå blev otroligt exalterad när jag drog på mig jobbkläderna. De senaste veckorna har ju mina jobbkläder inneburit att han ska till sitt älskade nattis men inte idag eftersom Lyckan är hemma och kan passa. Han försökte följa med ut i trapphuset när jag gick men vände tillbaka lite slokörad över att inte få åka med. Det är kul att han trivs så bra på hundpensionatet även om jag önskar att han kunde följa med mig på jobbet men det går ju inte.

Jag har för övrigt gjort två av veckans tre träningspass i mitt lilla träningsprogram inför Lidingöloppet och har det sista imorgon. Det var tänkt att jag skulle styrketräna igår men jag strök det. Var hos tandläkaren på morgonen och fick en tand rotfylld. Vet inte riktigt vad det är med tandläkarnas bedövningsmedel men jag blir slö och orkeslös hela dagen efter dem. Kan förvisso bero på att jag spänner mig så mycket inför besöket eftersom jag tycker det är så otroligt obehagligt. Men min superduktiga tandläkare utförde hela rotfyllningen utan att jag kände något. Kände lite vid ett tillfälle men då satte hon i mer bedövning och så var det bra med det.

Tillbaks till träningen - backträning i onsdags. Fick toppenhjälp av Lyckan & Grå som var ute på promenad. Lyckan tog tiden och manade på i backintervallerna och Grå agerade draghjälp/sabotör. Han blev lite exalterade och fällde mig helt vid ett tillfälle och nästan vid två andra. Det är ju sådär uppskattat med 30kg hund som snor in sig i fötterna när benen består av mjölksyra och man kämpar för att ta sig upp. Men det löste sig till slut. Imorgon blir det ett långdistanspass och jag har suttit och klurat på hur jag ska springa och om Grå orkar men han verkade inte särskilt trött efter milen vi sprang i måndags och det komme gå låååångsamt. Jag vet inte om det är mitt sändarbälte till pulsklockan som håller på att lägga av eller om jag har fått dit det fel två gånger på raken men det är antingen fel eller så har jag fått en väldigt bra kondition trots att mina ben känns tunga.

Glad midsommar på er alla!

/Sanna som jobbar

Sabla vecka!

Veckan har skenat och då menar jag verkligen skenat. Hade det inte varit för att jag var tvungen att ringa burtillverkaren igår hade jag inte haft en aning om vilken dag det var alls. Han var vänlig nog att att upplysa mig i mail att om jag ville ha buren till nästa vecka så var det en hit om jag ringde honom som igår eftersom det var sista dagen denna veckan som buren kunde komma med poståkeriets lastbil, eftersom det var fredag igår.

Men veckan dag för dag - Måndag:
Går av 06 på morgonen efter att ha jobbat natt hela helgen. Full fart hemåt och hämta den Grå och Lyckan. Lyckan får köra Wee till veterinärkliniken eftersom jag är så trött att jag knappt kan hålla ögonen öppna. Den grå hade ett roterat innerögonlock och det är inget allvarligt men i det långa loppet så har hunden en ökad risk för ögoninflamationer och även om de kan leva med det så ser det inte så trevligt ut och bara på den korta tid som vi har haft den Grå har det sett mer eller mindre irriterat ut från dag till dag. Nu fixade veterinären det hela med en mindre operation. Den Grå fick lugnande och blev mer än lite lullig:När det väl hade kickat in fick jag och Lyckan lämna och vi passade på att åka till djuraffären och fixa lite småprylar och det resulterar i en fråga - ger man inte hundar torkad fisk längre? Vi gav alltid våra hundar det när jag var yngre och man köpte rejäla bitar! Nu finns det bara små töntiga platta fiskar till katt - hittade lite större på Arken Zoo men det är fortfarande inte de rejäla stycken som man kunde köpa förr. :0(

Hann knappt hem innan vi skulle tillbaka till kliniken och hämta den Grå som var djupt olycklig och hördes över hela kliniken - förstod varför de ville bli av med honom snabbt! Utrustad med tratt, ett retriverkoppel var det allt annat än roligt att vara hund.Hem med honom och stanna på vägen och plocka upp hans mediciner på apoteket - inte farligt dyrt men hade jag vetat något om de smärtstillande tabletterna hade jag aldrig gett honom dem.
Resten av dagen var ett halvtöcken där jag mest slumrade och passade den grå som frös så han skakade efter narkosen och hölls nerbäddad i sin älskade bean-bag bädd:På kvällen skulle jag vara på en hundmassagekurs/föreläsning så Lyckan passade Grå. Lyckan skulle dock jobba natten så jag smet tidigare från kursen för att lösa av i tid. Det sket sig på ren svenska för när jag kom till min motorvägsavfart så stod det en stegbil ivägenEn tant som tyckte det var en piffig idé att köra mot färdriktningen på motorvägen hade slutligen och oundvikligen frontalkrockat med en annan bil och de skadade behövde klippas ut. Massor med blåljus - precis överallt! Lyckan var tvungen att lämna Grå själv och han hade lyckat stöka till bra trots sitt klena tillstånd och tratt när jag väl kom hem.

Tisdag - Brandutbildning på jobbet! Dags att repetera röksnorklarkunskaperna! Jag var väl sådär nöjd med dagen när jag kom hem men det var vare sig de duktiga instruktörerna från Räddningstjäns Syds eller vi som deltogs, fel. Snarare det totala upplägget som gjorde att det kändes lite tråkigt och lätt meningslöst. Men jag tog massor av bilder och fastnade tom själv - pulversläckare är kul! Man skitar ner precis hela världen plus lite till när man använder sådana. Men de är bra man kan stå på låååångt håll och släcka :0)

Onsdag - jobbdags och jag hade välfortfarande inte sovit ikapp någonting. Fixade med att handla och greja. Den Grå var riktigt dålig och det visade sig att det var Rimadyl-tabletterna som han hade fått som fullständigt sabbade hans mage. Kokade ris och grejade för att det skulle bli bättre. Får du de tabletterna av en veterinär och du har en känslig hund - BE OM ANDRA! Grå har tappat hur mycket som helst i vikt på två dagar och magen visar inga tecken på att vilja bli bra igen :0( Sedan hade Grå fullständig tillbakagång vad det gällde att vara själv och ställde till med med mer oreda
Vad glada att ni inte ser bakom hunden - där var det nerrivna jackor, skor, flyttad skohylla och strimlad låda!

Torsdag - mer jobb och pluggande - TRÖTT!

Fredag - Tröttare än tröttast. Satt och väntade på att burtillverkaren skulle ramla in på sin arbetsplats där uppe i säter och klockan 09 svarade en glad människa i telefonen och allt löste sig på några minuter. Kunde inte somna och knoppade väl in vid 11 för att bli väckt av den Grå som meddelade att hans mage krävde akutrastning. Full fart ut och sedan frukost innan det var dags. Sedan tog dagens kamakazi-plan vid - dags att rulla inlines med Grå brevid i koppel - tack snälla du som kom på Haltin! Den räddade mig! Men Grå var duktig - han tyckte inte om Haltin men han höll sig snällt vid min sida och traskade på. Vi tog det väldigt lugnt eftersom det var första gången och den Grå dessutom inte är i prima kondition. Men det kommer helt klart vara ett användbart motioneringssätt av Grå när han mår bättre! Dagen avslutades med att grilla och dricka öl!

Idag måste Lyckan sitta barnvakt så jag drar till Gammelvargens sommarstuga. Det ska grillas och drickas öl där med! Gammelvargen lät upplysa om att där fanns lättöl om jag vill köra hem ikväll. Jag har inte bestämt mig än. men klart är att jag och Grå ska åka dit och jag ska ner till hemmahålans fina charkaffär och köpa lite gott att lägga på grillen!

Så lååååång updatering men där är den i vart fall - jag lever

/Sanna som undrar vart veckan tog vägen....

Utmanade ödet!

Det var extremt lågt med bensin i Skodan igår - jag bestämde mig för att den skulle räcka till jobbet och ner till närmsta bensinmack från jobbet nu på morgonen. Jag brukar inte lita på färddatorn i bilen när den säger att jag minsann kan köra 9 mil när mätarnålen är nere på rött. Precis när jag svängde av motorvägen på väg till jobbet, tändes lampan som talar om att "Du är ett sabla nöt som har kört med mätaren på rött så länge - masa ditt slöa arsle in till en bensinstation" Den tänds dessutom med tillhörande högt pip som en extra varning. Jag körde till jobbet för jag var lite sent på det och i morse satt jag som på nålar när jag körde ner till bensinmacken. Skodans tank rymmer 40 liter, jag vet inte om det är reservtank inräknat - jag tankade i vart fall 39.85 liter och sparade kvittot för jag tror ingen tror mig!

Det var väl lite fel tid på dygnet att utmana ödet men jag satt och fnissade åt det större delen av vägen hem. Man är lättroad efter ett 12h nattpass! Jag har förresten ett nytt nöje i bilen! Jag fick en hel drös av P3-dokumentärs program nerbrända på CD-skivor. Det är rätt behagligt att sitta och lyssna medan man kör. Synd att böcker på CD är så förbaskat dyra, annars finns det en hel drös titlar som jag skulle vilja sitta och lyssna på när jag kör till och från jobbet. Ska definitivt kolla upp vad det lokala biblioteket har. Känns lite mer givande att lyssna på dokumentärer och bra litteratur än att bara lyssna på radioskval!

Upptäckte att jag hade repitition av mina röksnorklarkunskaper nu i kommande vecka. Hade helt missat det. Blir även repetition av defibrilatorn och vanlig HLR. Förra året glömde de att jag skulle på brandrepetitionen så det är ju en sabla tur att jag har suttit på en postition där jag sköter andra saker det senaste året. Röksnorklarutbildningen ska nämligen repeteras varje år, vette sjutton om mina brandkläder passar. Får väl ner i brandstationen, skaka bort spindelvävet och prova under natten. Brandkläderna jag har nu har jag nämligen bara användt byxorna och stövlarna av. När jag utbildades hade jag en overall som var lite i minsta laget och sedan slutade en tjej som hade en uppsättning med jacka och byxor och eftersom hennes grejor passade så tog jag över dem. Ska bli kul att testa dem och vara röksnorklarsmurf i veckan. Kommer definitivt trivas bättre med byxa och jacka än overall. Bäst att tömma kameran så man kan ta massor av bilder :0)

/Sanna som lever på den utmanande sidan av livet - eller kanske inte

PS. Funderar på att vräka den grå från bloggen och ge honom en egen - är man en tramsig människa då?

Mörker

Det har varit en rätt blek Sanna som har tofflat runt idag. Jag har varit otroligt trött, seg och frusen. Banträningen regnade bort och trots att det var ett par timmar kvar innan det borde bli mörkt, skymde det långt tidigare. Dagen fick vikas åt viktiga ärenden - boka tid för byte av vinterdäck (i år får någon annan slita med de förbaskade däcken), hämta en beställning som äntligen hade anlänt och slutligen köpa ytterligare en bok till rättssociologin.

Väl hemma igen var jag fortfarande seg men efter många om och men lyckades jag sparka ut mig själv till att springa i det vanliga spåret. Tiden var inget att hurra för men jag är strålande nöjd i alla fall. Spåret var otroligt halt och lerigt pga allt regn, mörker och stormvindarna här nere vid kusten är inget trevliga alls idag men jag stannade inte en enda gång idag och andningen, min stora motståndare fungerade nästan hela vägen. Djup, fin och jämn och långa stunder fick jag till de där härligt långa vägvinnande stegen och kunde tom vila på steget vid ett par tillfällen - underbart. Bara lite stressad i andningen på slutet när det var lite motigt och jag samtidigt fick för mig att spurta men men.

Imorgon är det vilodag och jag ska jobba vilket innebär ofrivillig trappträning ca 20 våningar men där finns inga tidskrav, inget tempokrav så det är mest ett bra sätt att få arbetstiden att gå. Mitt arbete är ju uteslutande helt stillasittande så den frivilligt påtagna rundan med alla trappor är ett skönt avbräck.

/Sanna som tycker att det börjar lossna lite med löpningen.

Som det kan gå

Jag fick ett mystiskt paket med posten idag. Kunde inte komma på att jag skulle ha beställt något även om jag snabbt blev anklagad för det - hmpf! Eftersom jag springer i närheten av uthämtningsstället, knökade jag ner postavin i fickan på träningsjackan för att att kunna stanna till på hemvägen och hämta ut vad det nu var som hade kommit dit.

Banan var inte öppen när jag gav mig iväg så jag tog den längre rundan som jag hade tänkt springa imorgon, idag istället. Kollade på en karta att det skulle "bara" vara att följa en gata upp till den stora gatan där utlämningsstället finns. Sedan vet jag inte riktigt vad som hände när jag lämnade löpspåret att jag inte kom ut på rätt gata (vilket jag verkligen trodde att jag var) är ganska uppenbart för sedan hamnade jag fullständigt vilse bland villakvarter och dåligt upplysta cykelbanor. När jag väl hittade en punkt som jag kunde orientera mig ifrån, var jag verkligen i helt fel del av verkligheten. Det blev till att göra en helomvändning och genom sammanbitna tänder muttrades det en del not so ladylike eder medan jag joggade till mitt mål.

Mitt mystiska paket då - en tackpresent från arbetsledaren i Stockholm som organiserade extraarbetet jag deltog i under ESFen. Fick ett tackkort och ett litet resekit. Kan behövas då jag har påpekat mitt intresse för att resa till Stockholm och jobba när det blir stora grejer som slukar personal. Jag hoppas att det blir av för där är ett par stora saker på gång som hade varit både intressanta och otroligt lärorika att få jobba på. Vi får se, det är inte upp till mig att bestämma, jag kan bara påtala mitt intresse och behålla kontakten med arbetsledaren.

/Sanna som är nöjd med sin träning om än att det blev lite längre än tänkt - banan imorgon!

Grinig?

Det har kommit upp lapp på jobbet om julbord och jag kan vara rätt svårflirtad kring sådana. Det är det där med att man rent plötsligt får se kollegor som man i vanliga fall respekterar, nu bli as plakat och höra mer än en groda komma över deras läppar. Jag dricker sällan alkohol på denna typen av tillställningar och det är för att jag vill ha möjligheten att fly fältet innan det går överstyr.

Förra årets julfest anmäldes jag till i absolut sista minuten efter en stor övertalningskampanj från några kollegor. Då var skälet fullt legitimt, min chef hade nämligen planerat in att jag skulle jobba med start 06 dagen efter. Hur kul är det att vara ute och partaja när man vet att man ska upp kl 04? I år är jag förvisso ledig dagen efter men ska jag köra fram och tillbaka till julfesten med egen bil är det strax över 30mil! Jag är den som bor mest söderöver i förhållande till arbetsplatsen och nu ska vi långt norröver!

Det har pratats om att om det blir tillräckligt många som anmäler sig så kan det bli tal om en hyrd buss som utgår ifrån arbetsplatsen med det är bara kanske och samtidigt är det klargjort att om man anmäler sig så krävs det giltligt sjukintyg för att utebli (antagligen för att chefen ska kunna få tillbaka pengarna för ens plats) och då blir det ju ännu mer tveksamt.

Jag åker inte över 30 mil för att käka julmat körandes min egen bil. Eftersom det inte finns någon garanterad samåkningsbil och jag vet att majoriteten av folket som ska gå, bor en bra bit upp på det hållet så är troligheten för att det blir en inte heller så stor. Till julbordet ingår det en julshow med artister som jag aldrig någonsin lyssnar på och vars närvaro inte heller får mig att bli piggare på att köra 30 mil - jag vet att detta är ett i-landsproblem men är jag grinig som inte vill gå?

/Sanna som känner sig lite rådvill

Pirr & Elchocker

Idag var det utbildningsdag på jobbet - repetition av HLR och utbildning på den lilla defibrillatorn som har köpts in och hänger på väggen i våran lilla central. Tanken är att vi ska kunna komma till undsättning om något händer och någon slutar andas. Det tar ju en stund att få ut en ambulans. Vi har förvisso räddningstjänsten nära men de kan ju faktiskt vara upptagna med något annat. Defibrillatorn var halvautomatisk och superenkel att använda. Den känner efter och kollar allt själv så glöm eventuella Cityakutenscener som eventuellt drog genom skallen då ni tänkte akutvård och defibrillatorer. Det är en liten gullig mojt som hänger i en söt väska och jag kan faktiskt säga att jag inte skulle tveka för att använda den i händelse av en skarp situation.

Pirret då? Jag har precis avslutat ett nästan två timmar långt samtal med kennelägaren som jag vill köpa hund av. Hon har två tikar som ska paras inom den närmsta tiden och jag kommer hålla tummarna för att jag får en valp från den av tikarna som jag tycker bäst om. I samband med att jag kör till morfars begravning nästa vecka ska jag åka till kenneln och hälsa på. Jag är ju intresserad av att lära känna kennelägaren, hundarna som hon avlar på och helt enkelt se hur det är uppe i hennes lilla del av världen. Nu pirrar det helt underbart i magen av spänning inför detta intressanta möte. Det ska bli så spännande!!!!

/Sanna som är upprymd

Superhjältinnan är sjuk

Eller i alla fall kändes det så när jag av kollegor fick hjälp att inse att det bästa för mig, var att sätta mig i bilen och åka hem. Då var klockan 13 och jag hade förbrukat den tillåtna dagliga dosen av panodil och fortfarande dunkade huvudvärken. Varje larmsignal, varje nyckelskrammel, varje radioblipp, ringande telefoner mm triggade känslan av att någon slog mig i tinningen med en knytnäve. Det i kombination av en väldigt hektisk dag på jobbet fick mig att hänga över tangentborden och må riktigt rutten utter.

Kollegan som skulle sluta 16 tog över min position eftersom hennes är en av de få som vi inte har måste-bemanning på och gruppledaren skickade hem mig på stående fot. Kollegorna påpekade även att jag kanske borde ta det lite lugnt igen varpå jag replikerade att "men jag är ju superhjälte, jag kan inte bli sjuk" Min kollega föste mig milt ut genom dörren med orden "hem och sov superhjälten!" sedan propsade hon på att jag skulle ringa när jag kommit hem så de visste att jag var säkert hemma. Som hon uttryckte det - "vi övriga har familjer som märker om vi är sena hem. Lyckan vet vi ju aldrig var du har så det kan ju dröja timmar innan någon saknar dig". Snälla kollegor om än att de är lite snett på det. Jag vet var Lyckan är och kör jag hem tidigt så vet Lyckan det med - allvetande person dendär Lyckan =0>

Väl hemma väntade svalt mörklagt sovrum och sängen. Nu några timmar och lite mat senare mår jag mycket bättre och först funderade jag på om jag kanske inte kan jobba imorgon i alla fall men sedan insåg jag att det nog faktiskt är bättre att sova ut och får återhämta lite. Min kropp är full av muskelknutor efter fyra dygn av ständig beredskap och sömnbrist. Ikväll blir det en mugg varm Hyllesaft och sedan ska jag sova och inga dumma larm kommer väcka mig imorgon och mår jag bättre då funderar jag på att gå till simhallen och försöka simma ut spänningarna. det brukar fungera riktigt bra och dessutom har mitt kort till simhallen legat oanvändt alldeles för länge.

Ah just det! Mail från RPS dag min nya ansökan är granskad och jag är åter godkänd och nu är det "bara" att träna och hoppas på att jag även denna gången blir kallad till fystestet. Gymkort ska inköpas på onsdag och kan jag bara få ut vad nu infektions-bacilusk-virus-mög som har invaderat min kropp, kommer jag kunna pressa på lite hårdare med träningen igen.


/Sanna som inte mår så bra och sitter invirad i en filt

Halvlek

Nu vänder det. Nu är jag halvvägs igenom mina nattpass och det ska bli skönt att jobba sista passet imorgon. Det är drygt att jobba 20-08 natt efter natt.

Chefen från min vanliga arbetsplats ringde imorse. Jag hade sökt en heltidstjänst men fick den inte, vilket jag misstänkte att jag inte skulle få heller. Det fanns andra som har jobbat längre än mig som sökte också men söker man inte kan man inte heller räkna med att det sker några förändringar och förändringar har det blivit. Chefen erbjöd mig ett fast vikariat som operatör nattetid i våran egen lilla central - YES!!! Det är min favoritpost att jobba på. Jag känner verkligen att jag jobbar med det jag är anställd för och jag är spindeln i nätet som håller koll på allt och fixelidonar. Det finns ingen bättre tjänst för min del - jo den jag sökte som går ut på att man jobbar för ordinariekollegor när de har fripass. Då jobbar man på alla olika poster som finns och har en väldig variation.

Nackdelen är att jag inte får rökdyka men jag har å andra sidan bara hämtat utrustningen på brandstationen en enda gång sedan jag började och det var den gången som en rökdetektor retade en sprinkler tills den blev ledsen och fyllde en hel kulvert med sina tårar dvs ett tekniskt fel. Det jag har använt mest av min brandutrustning är mina stövlar och då när jag har varit ute och gått i högt gräs för bitska ormar finns det gott om.

Fördelarna är dock fler. Bästa lönegruppen, fast schema fram till nästa sommar, favoritarbetsplatsen, möjlighet att sitta och plugga - hell yeah! *hänger upp luftpaketet på väggen och lämnar in brandhjälmen*

Men nu ska jag iväg och se vad de små ESF-barnen har hunnit ställa till med sedan 08 imorse då jag lämnade över ansvaret i mina kollegors kompetenta händer.

/Sanna - trött men glad

Tack!

Jag vill tacka juryn, min arbetsgivare och framför allt "barnen" som anordnar ESFen för att jag kommer hämta ut en mycket trevlig lön nästa månad - det tickar övertid!! :0) Vad jag gör och var jag gör det är som vanligt irrelevant - mystisk som vanligt ;0)

Det är inte den lilla gruppen som är ihopdragen och jag har nu chansen att jobba med kollegor från större delen av landet. Majoriteten är från 08-land och är ovanligt sympatiska - fördomsfull? - JAG???? - Tssss!!! Kan jag bara förmå dem att sluta försöka prata skånska så går det nog bättre. För ärligt talat, finns det något som skär mer i ens öron än en 08a som försöker sig på denna ädla dialekt? Jag tar hellre gnisslet från naglar som dras över en griffeltavla!!

Sedan måste jag tacka polisbilen som deltog i min lilla kurragömmalek imorse. Jag behövde något roligt att pyssla med och poliskonstaplarna vaknade ju onekligen till liv. Dock är jag av åsikten att det är fusk att ta till något så nesligt som att kontrollera bilen genom att göra en slagning på den. Det roliga tar slut så fort då :0(

Det som oroar mig är att jag vaknade och hade rejäla förkylningssymptom - illa. Dagen "frukost" fick bli kebabtallrik från kebabhaket och ett stort glas med Berocca-vitaminer, och en apelsin som var över från nattens tjänstgöring. Det blir att ta med sig vitaminer till jobbet och ha underställ på sig inatt så att man håller värmen och det blir definitivt företagets goa stickemössa för vinterbruk inatt. Jag hade kepsen inatt, för huvudbonad var ett måste och alla kollegorna från 08-land hade basker. De skulle fixa fram en sådan till mig under dagen men jag kör nog på stickeluvan jag. Annars kommer de behöva fixa fram en ersättare och det tror jag är betydligt svårare att hitta än en basker - men vad vet jag. Våran arbetsledare är lätt magisk och inatt ramlade det ut både varm mat av yppersta kvalité, frukt, smarriga smörgåsar och så mycket läsk, vatten och energidryck som vi kunde trycka i oss - lyx! Tänk om det alltid var så på jobbet!

Nu är det dags att komma in i duschen för sedan börjar det dra ihop sig till att dra på sig arbetskläderna och styra kosan mot Malmö blåshål.

/Sanna - trött & svamlig men ser fram emot ytterligare en natt i skrattets tecken