och en snabb koll senare

Så är det bara att konstatera att man absolut inte får ha en egen bil på Vätternrundan. Men varför hänga upp sig på det? Jag har föreslagit Lyckan att deltaga själv. Lyckan är ju en fena på det där med cykling och har betydligt bättre på allt kring det än vad jag någonsin kommer ha en chans att bli.

Lyckan bevisade det redan idag. Jag har nämligen insett att jag måste köpa en rejäl landsvägsracercykel till Vätternrundan och begav mig ut på Blocket. Hittade en som var fin och visade för Lyckan som tittade på den och sedan föreslog ett besök till cykelbutiken som har riktigt fina racercyklar. Killen i butiken var väldigt kunnig och jag insåg att jag var på väg genom den hala isen när han började prata om system och tillverkare hit och dit. Han hade lika väl kunnat prata ryska, jag hade inte förstått bättre för det.

Det gjorde däremot Lyckan. Lyckan hade full koll, ställde frågor och visste vad jag behövde. Att säljare säger sig veta vad man behöver är ju inget nytt men dem litar jag inte på. De har en förmåga att tycka att man behöver mycket mer än man egentligen behöver och gärna att man ska satsa på de dyra pryttlarna. Jag ska vara ärlig, det enda jag förstod i det hela var prislapparna och de var ju inte helt snälla. Den snällaste låg på 7000:- och då ska det på både pedaler och köpas cykelskor.... Butikens värsting kostade 24.000:- och de kan enligt Lyckan vara dyrare än så - ick!

Jag har gett mig själv en uppgift för ikväll - surfa cyklar på internet och jag har inte helt avpoletterat den jag hittade på nätet. Vi får se. Det är ju ingen stress med tanke på att det inte är förrän nästa sommar, men det är ju det där med att komma igång och vänja sig. Bara att Sannans fötter ska sitta fastlåsta i pedalerna är en fara för omgivningen i sig som antagligen kommer resultera i rejält skrubbade knän och armbågar på undertecknad. Tur att jag redan har en bra cykelhjälm i alla fall....

/Sanna som är ute på hal is just nu och Lyckan bara suckar....