Utmanad + antagit utmaningen = skvatt galen!

Kan någon låsa in mig alternativt förse mig med en förmyndare eller liknande?

Jag har antagit en utmaning och allt är favvo-mpns fel! Jag skyller allt på honom för att han är en sådan träningsnarkoman och alltid tetas för att jag i grunden är en väldigt lat person som hellre ligger på soffan med Spyra på magen - ok, jag tycker om att träna också men jag är ingen fanatiker.

Jag hade egentligen planerat att göra en Svensk klassiker året jag fyllde 30 men redan hösten innan gick det trögt med träningen och det ena problemet efter det andra hopade sig och jag firade året jag fyllde 30 med att krascha både mentalt och fysiskt istället som planerat, ligga på min fysiska topp. Men sent ska syndaren vakna och nu när jag och favvo-mpn fikade drogs ämnet med Klassikern åter upp. Egentligen hade det dragits upp långt tidigare över mail och msn men nu var det allvar. Favvo-mpn skulle nämligen ha sprungit Lidingöloppet härom veckan men fick vackert avstå till förmån för sin SAO-vecka här nere i Södern. Att favvo-mpn har för avsikt att göra Klassikern nästa år råder det inga tvivel och lagom retsamt meddelade han mig att det fanns massor av platser kvar i öppet spår på Vasaloppet - Loon!!! Som om jag skulle klara av att åka Vasaloppet om ett par månader - skärp dig! Däremot antog jag slutgiltligt utmaningen om att springa Lidingöloppet nästa år.

Lilla lilla smurf-Sanna som aldrig har sprungit längre än 16km skall nu springa 3 mil och inte nog med det, jag ska helst inte springa vilse under loppet och jag ska helst inte komma vilse uppe i 08-land före och efter start - det går nog sådär! Bara för att ge mig själv lite extra utmaning, funderar jag på att anmäla mig till ytterligare ett långlopp under 2009 men vilket det blir har jag inte bestämt än och jag tror att jag behåller det för mig själv även när jag har bestämt mig. Tror att jag definitivt blir inlåst annars.

/Sanna som funderar på hur man bäst trimmar löpardojorna