Motivering, muta eller klickerträning?

Jag håller på att skriva inlämningsuppgift till rättssociologin och det är pissetråkigt. För att det inte ska bli att jag surfar internet, finner det nödvändigt att storstäda klädkammare eller något annat tidsödande som jag inte har tid med mutar jag mig själ - för varje skrivet stycke får jag läsa ett par sidor ur min nyinköpta bok - "Klickerträning för nybörjare", sedan måste jag fortsätta skriva på inlämningsuppgiften. Jag inser nu att jag klickertränar mig själv fast utan klicket - effektivt det där :0S

Jag har förresten precis läst ut en bok som jag rekommenderar varmt. Har man någonsin haft ett husdjur kommer man känna igen sig och har man någonsin haft en hund kommer man faktiskt fnissa och mellan varven skratta högt.

Boken heter "Marley och jag" och är skriven av John Grogan.

Texten på baksidan:

Nu är den här! Boken om Marley, världens mest neurotiska och älskvärda hund.

Jenny och John skulle börja sin gemensamma tillvaro. De var unga och kära, de hade ett litet hus och inte ett bekymmer i världen. Så bestämde de sig för att öva sina föräldrartalanger på en hund. In i deras hem kom Marley, en gyllengul labradorvalp som snabbt växte till en bredbröstad fyrtiofemkilos ångvält. I dundrande fart tog han sig fram genom livet, han sprang igenom dörrar, hälsade alla gäster med en dregglig puss och tuggade i sig alltifrån pennor till ett användt graviditetstest. Varken lydnadskurser eller lugnande medel hjälpte. Men lika vilt som han betedde sig, lika obegränsad var hans tillgivenhet. Och för familjen Grogan blev han en ovärderlig gåva.

Jag älskade boken och att läsa om Marleys alla upptåg och jag kan bara hålla med författaren om att hans hund nog definitivt hade någon form av ADHD - läs den och le ni också!

/Sanna som fortsätter skriva inlämningsuppgift