Vissa dagar

ska man inte gå ur sängen, så är det bara! Jag hade förresten en sådan dag igår. Jag gick upp vid 14-tiden (hade jobbat natt) och på spekulantens förslag hade vi tidigarelagt provridningen och jag skulle vara ute i stallet vid 15-tiden. Kanske inte ute i bästa tidsmånen när jag fick på mig skorna och sprang ner i garaget men ändå så jag skulle komma fram i tid.

Väl nere i garaget ser jag att min "garagegranne" är ute och kör sin bil som om möjligt är ännu mer risig än min egen. De senaste dagarna har jag noterat att det är väldigt blött under hans bil och endel har sett ut som om det skulle ta sig över till min plats. Det har jag inte alls lust med och nu tänkte jag, snokig som jag är, ta reda på exakt vad det var som flöt omkring på golvet. Tyvärr kom jag aldrig så långt för när jag böjer mig ner, konstaterar jag att det är en ansenlig mängd vätska under min egen bil och jag får magont när jag inser att det är kylarvatten. Ilsket muttrandes får jag upp motorhuven på Gwen och sedär en ny sprängning av kylarslang - den andra denna gången i förhållande till förra dvs den där kylarvattnet går från motorn till kylaren och det är inte det lilla brottet i slangen (bild kommer). Bilen kommer med andra ord inte rulla en meter förrän slangen är bytt!

Nu börjar jag dessutom bli sen. Får tag i Lyckan som lånar ut den söta lilla Faran och slänger in alla grejor och kommer iväg. Håller dock hastigheten och ett lugnt tempo, ingenting är så viktigt för mig just nu att det är värt att få böter för. Kör på och noterar att det är väldigt mycket trafik på den lilla kustvägen och jag kan ju inte precis påstå att jag jublar av lycka när jag hamnar bakom en mopedist. Jag är rätt mesig vad det gäller omkörningar på smalare landsvägar. jag vill ha gott om plats och låååångt till mötande fordon så när en lucka uppstår blir jag väldigt tacksam, blinkar ut och pbrjar omkörning. När främre delen av bilen kommer i höjd med mopeden tycker dens förare att det är skitbra att svänga vänster och hoppla. En styck mopedist i Farans framskärm - NEJ!!! Som tur är finns det tack vare min mesighet utrymme för mig att följa med åt vänster och då får föraren chans att återfå balansen och styra tillbaka åt höger.

Tvärnit och av med bilen från vägen och långa steget före till mopeden som har stannat en bit bort, till min stora glädje är han oskadd. Kontroll av fordon och en intryckning i Farans högra framskärm - fan också! Finns det något värre än att få förtroendet att låna någons bil och krocka den? På telefonen och ringa Lyckan som suckade något irriterat om Sannor och den ena katastrofen efter den andra men vi kom fram till att det var bäst att Lyckan medelst cykel skulle ta sig till platsen. Jag fick mer magknip än jag redan hade när killen som jag fått i bilsidan meddelar att hans föräldrar är på väg - Shit inte nog med att min bil försöker begå självmord, jag är sen och dessutom har fått en mopedist i sidan på Lyckans fina fara som jag på nåder fått låna mot att jag är rädd om den - nu kommer det dessutom två ilskna föräldrar och de kommer vara här långt innan Lyckan....

Fast magknipet släppte rätt snabbt igen, föräldrarna var urtrevliga och kramade om mig och tackade för att jag hade manövrerat undan så att sonen hade klarat sig oskadd och det var först då jag insåg att hade jag följt instinkten som sa till mig att väja höger så hade jag fått honom under bilen och då brast det fullständigt för mig. Mitt i all soppa ringer spekulanten och frågar om han får börja rida på egen hand och ärligt talat så snurrigt som allt var i mina tankar just då hade jag antagligen svarat ja på vad sjutton han än hade frågat. Nu höll sig alla barnen ute på det nytröskade fältet och hade kungligt roligt med att galoppera på stubben. Lyckan följde snällt med i bilen ut till stallet och med tanke på hur dagen hade börjat var det väl att se som ett mirakel att Damen inte katapulterade någon till månen och därefter väntande ambulansfärd.

Nu på morgonen har jag pratat med försäkringsbolaget och killen bara suckade något om mopedister och förklarade alla turerna med papper som ska hit och dit. Resten av dagen ska jag viga åt att försöka ge återuppliva Gwen, hämta mitt pass och ta hand om Damen - min tur att rida i galopp över stubbåkern och fundera över varför allting alltid drabbar mig. Jag är så trött över att vara i "den ena katastrofen efter den andra" Jag är så trött, så trött på att alltid vara den som råkar ut för saker och som får "stå för underhållningen". "Har ni hört vad Sanna nu har råkat ut för" kommer väl följa mig till livets slut och jag är så förbaskat trött på det. Jag vill vara en tråkig Svensson som lider av samhällsansvar som på fritiden plaskar runt med min kajak och tränar lite med min hund och på arbetstid kör polisbil - kan jag få göra det och slippa allt det andra? Kan jag få slippa alla "katastrofer"? Det har varit tillräckliga i mitt liv och jag lovar att alltid sitta brevid den som kör polisbilen för att undvika fenderbenders för dem är jag också trött på!

/Sanna som är trött på allt som alltid ska hända!