Nervöst!

Varför staplar saker sig på hög när man bara vill ha en sak att vara nervös för?
Jag vill bara vara nervös för min PHS-ansökan just nu, jag vill bara rent mentalt, sitta i ett hörn och hålla tummarna för mig själv och att jag kanske har turen att dra en vinstlott i uttagningslotteriet igen. Men nej, nu måste jag fokusera om för jag har en spekulant på Damen på onsdag och det är nog en spekulant som jag aldrig hade räknat med. En 13-årig kille ringde mig vid 10-tiden igår, presenterade sig väldigt artigt och berättade att han hade hört att jag hade en häst som jag ville bli av med. VA?!?!

Nu visade det sig att det var helt seriöst. Killen är bästa kompis med stallets yngsta hästinnehavare. Hon rider stor häst och han vill inte vara sämre och är det inte heller. Han har drabbats av syndromet som många andra pojkar i tonåren. Över en natt blev han lång och för lång för att rida ponny så det blev något vettigt av det. Har ridit andra stora hästar på den stora anläggningen nästgårds och tycker att dressyr är helball. Det enda kruxet - de är mer intresserade av att vara fodervärdar än köpa till en början och då slipper jag förvisso kostnaderna för hästen men jag äger den fortfarande. Men men ingen idé att ta ut något i förväg det ska provridas nu i veckan och går det bra ska han komma och provrida ett par gånger till. Om inte annat kanske jag har skaffat mig en liten medryttare som kan avlasta mig när saker och ting kör ihop sig.

Men vad fort allting går, här har jag gått och sagt att jag ska sälja i en halv evighet och så händer det inte mycket pga mig, sjuk Dam osv och så ringer det plötsligt en person och nu måste jag veta exakt hur jag vill ha det innan onsdag :0S
Ödet spelar oss spratt mellan varven. Kan det vara meningen att saker och ting ska reda upp sig för mig nu???

/Sanna som nu ska rida Damen järnet de närmsta två dagarna