Fortfarande klibbigt

Det är fortfarande lite klistervarning i mitt liv men det börjar släppa. Lyckan satte ett finger på ett av problemen - jag tränar för lite. Jag har inte riktigt kommit igång sedan fystestet och det skäms jag massor för. Tiden bara går och Sannan ligger på soffan, käkar praliner, blir flobbig och snart är konditionsnivån från fystestet ett minne blott :0( Det mest tragiska är att det bara är jag som har bidragit till det och bara jag som kan göra något åt det - suck! Jag måste verkligen komma ur detta och snabbt!

Jag får nog ta tag i mig själv, planera träning och sedan sparka ut mig själv i spåret. Jag har dessutom en provvecka på det bättre gymmet i nya hemhålan som påminner om gamla trogna Gerdahallen. Kanske inte lika många pass per dag men de har pass med både step, box och yoga vilket är det viktigaste. Att kunna lyfta vikter är inte det jag prioriterar högst men det är en trevlig möjlighet att ha. Speciellt när hästeriet är avvecklat :0)

Mycket att ta itu med denna veckan och mycket jobb men det är dags att komma igång på nytt och inte skapa en orealistisk planering eller orealistiska mål.

/Sanna som försöker men det går segt