Ynk pip gnäll

Det onda i nacken vill inte släppa - synd om Sannan!
Ärligt talat är jag förbi den pipiga delen och har nu gått in i en fas där det mest är irriterande. Jag blir retlig och sur över att vara begränsad i mina rörelser, att inte kunna göra en sådan enkel sak som att vända sig i sängen utan att det blir ett fullskalig projekt där jag på något sätt måste komma upp i halvsittande läge, vrida mig och sedan försiktigt sjunka ner igen. Ikväll ska jag gå och simma. På onsdagar har de nämligen vuxenkväll i simhallen, bara vuxna kommer in, de släcker ner simhallarna, spelar lugn musik och har endast bassängbelysningen tänd samt lyktor med stearinljus längs med bassängkanten. Efter att ha simmat mina längder tänker jag sätta mig i den varma bubbelpoolen och låta bubblorna knåda min nacke.

I söndags skötte en av stallägarna om Damen men de övriga dagarna har jag gjort det själv. I måndags tog jag ut henne på longeringslina och bara för min egen skull satt jag upp och smärtan som skar genom nacken var fruktansvärd men jag var bara tvungen. Damen har skrämt mig ur sadeln en gång tidigare precis när hon var nyinköpt och jag vill inte ha en upprepning av det. Det som gjorde det smärtsamt var att jag hade tagit på mig min ridväst. Den är gammal som gatan och sitter inte som den ska med resultatet att jag hamnar i en konstig sits och förlorar min balans. Resultatet blir ju att man sitter och spänner sig och så får man bara mer ont i nacken, inget bra. I övrigt gick måndagen åt till att införskaffa magnesium till Damen. Jag har även blivit tipsad om en örtblandning som ska ha en lugnande inverkan på prilliga ston så en hink av det köptes också. Slutligen tipsade Stallägaren om ett kraftfoder som hon har till sin prilliga häst som är lågt på protein och energi och igår anlände vår säck av samma foder till stallet. Min lilla kräsna dam kastade glatt i sig den nya müslin så nu är det bara att hålla igång henne och hoppas på resultat. Stallägaren har longerat henne med Pessoasele och har erbjudit sig att rida henne med mig som instruktör från marken och det är otroligt skönt att numera stå i ett stall där det finns 100% uppbackning när det händer sådana här saker.

Nu på förmiddagen har jag tagit tag i mitt liv och planerat för hösten. Det blir 2 st högskolekurser på distans, totalt 22 poäng. Den ena är krimiologin - ja jag vet, alla som är polisiärt intresserade plöjer den vid något tillfälle men jag har faktiskt velat läsa den långt innan jag kom på att jag ville bli polis och nu har jag ju faktiskt behörighet att söka den så varför inte slå till. Den andra håller jag lite på att avslöja, jag ska däremot tipsa några som jag tror skulle finna den intressant. Jag hade en tredje kurs som jag ville läsa men tydligen går inte den statsvetenskapliga kursen till hösten så jag får väl vänta till nästa vår. Jag har oavsett vilket en vilja och ett behov av att hålla igång min hjärna. Sedan jag avslutade mina KOMVUXstudier har det funnits en rastlöshet i mig, jag har ett behov av att lära mig nya saker, det räcker inte att läsa skönlitteratur och roa hjärnan med korsord och sudoko, jag blir uttråkad direkt och längtar efter något att sätta tänderna i som utmanar. Jag skulle vilja söka en språkkurs men med mitt jobb vet jag aldrig hur jag jobbar och språk kräver att man kan gå på lektioner.

Nu tänker jag bege mig till stallet, det är fint väder och det har förvisso kommit mer snö under natten men det har börjat töa undan och jag har mina fina röda gummistövlar så det blir ett tufft tömkörningspass för Damen idag. Damens sötebrödsdagar är nämligen över, de skickade hon all världens väg i samma sekund som hon skickade mig ur sadeln. Hon vet dessutom att hon har gjort fel. Hon vill inte gå nära mig och hon vill inte titta på mig. Det är knappt att morötter lockar henne till boxkanten och hon går undan så fort hon har nappat tag i moroten. Vi har lite återuppbyggnadsarbete framför oss.

/Sanna som ser fram emot att få plugga igen