Elaka häxan surtant!

Det är jag det. Utan någon som helst förklaring har jag varit på otroligt dåligt humör hela dagen, det stör mig något helt otroligt!

Jag trodde det skulle släppa efter en löptur så det var det jag gjorde efter att frukosten hade lagt sig. Men när jag fick ordentligt med håll efter 1km och sedan stapplade i "mål" 1,46 minuter över maxtiden. Jag vet att det bara var andra gången jag sprang, men mitt berömda pannben har tagit över och jag hade bestämt mig för en bättre tid än så. Efter en stunds vilande var det dags att bege sig stallet.

Jag börjar alltid med att beta av de "tråkiga" sysslorna mockning och förberedande av foder, för ska man rida är det väldigt skönt att bara kunna stalla hästen efter passet och vara klar. Därefter hämtade jag in Damen ur hagen och gjorde iordning henne och planen var att jag skulle rida den rundan jag red när Damen skickade mig ur sadeln. För säkerhets skull stoppade jag på mig både telefon och ID-handling iform av körkortet. Sedan bar det iväg och det var en katastrof från första steget. Damen studsade fram som en sabla gummiboll och skulle inte alls skritta lugnt och sansat och inte blev det bättre när jag försökte trava och lösgöra henne med hjälp av sidvärtesrörelser och volter. Efter en stund gav jag upp och vände hemmåt och det går inte fort fram när hästen studsar i 5mm/h. Redan innan vi var halvvägs hem var mitt humör allt annat än charmerande och jag hade bestämt att Damen ingalunda skulle komma undan.

Paddocksgrinden åkte igen med ett brak och sedan fick Damen jobba järnet. När hon äntligen gick som hon skulle, åkte grinden upp igen och vi begav oss ut på en mycket avkortat version av rundan vi skulle ha ridit och nu gick det alldeles strålande. Väl hemkommen upptäckte jag 2 saker 1) att vi hade ridit i lite mer än 2 timmar och 2) att det var hål i jackficka och att mitt körkort var väldigt frånvarande - aaargghh!

Först på min redan långa to do-list för imorgon står nu "leta efter körkortet" hittar jag inte det får jag ju stifta bekantskap med stadens polisstation, det blir till att knata dit och förlustanmäla eländet. Det positiva med det är att jag i så fall kan ta ett nytt foto och därmed inte ser ut som en hjort i strålkastarsken under ett ösregn och vem vet, folk kanske tom slutar påstå att det inte är mitt körkort

/Sanna som ska krypa ner i soffan med en skål popcorn och försöka bli lite snällare