Damens flytt!

Det finns så mycket jag vill berätta om som har hänt sedan min flytt men jag får nog ta det i ordning. Formellt flyttade jag ju den siste men informellt flyttade jag två dagar tidigare eftersom jag då flyttade min lilla diva till häst. Hela flytten har följts av stormar varje gång jag skulle ha kört flyttlass och så även den dagen jag skulle köra Damen. På nyhetssidorna stod det dagen innan att stormen skulle vara som värst på morgon/förmiddag och sedan bedarra till eftermiddagen – perfekt tänkte jag eftersom Damen skulle komma till sitt nya stall på kvällen. Tji fick jag för det blåste bara lite lätt på förmiddagen och på eftermiddagen friskade det i rejält och på kvällen var det full storm. Lyckan hade kommit för att hjälpa mig att packa saker och hjälpa mig att lasta Damen.

Trots full storm och de förhatliga transportskydden knatade Damen modigt mot släpet men sedan tröt modet precis vid rampen. Vi försökte lirka lite med henne, men när Damen har bestämt sig så har hon bestämt sig. Lyckan fick knata in till Nya sambon och låna en av hennes klickers (min var ju intelligent nog nerpackad) två uppmuntrande klick senare var Damen på väg in i släpet, inte i några turbohastigheter, men det hade vi nog inte heller varit om vi var fyrbenta och vårt transportmedel bestod av en vinglig låda på en hjulaxel som man ska stå och hålla balansen i.

Jag erkänner direkt, jag är inget proffs på att köra släp, jag har bara ganska basic kunskaper och det mesta är baserat på alla år av att åka med andra som kör med släp till och från hästträningar/tävlingar. Mycket har jag klurat ut efter hand genom att försöka, se vad resultatet blir och sedan försöka igen, det är faktiskt inte helt enkelt att köra något som lever och rör sig bak i släpet och definitivt inte när det levande väger en 600kg och mellan varven känner sig klaustrofobisk. Lägg därtill en rejäl storm så förstår ni säkert att det inte var några angenäma 7 mil jag hade framför mig i mörkret. Lyckan gjorde en hjälteinsats genom att ligga bakom släpet med sin egen bil för att kunna stanna och hjälpa till om något gick på tok. Gammelvargens stackars volvo fick slita, det fanns några rejäla backar på vägen och i vanliga fall är det inget som man behöver ta någon större hänsyn till men nu med de staka vindarna, blev det problem, när jag var nere på treans växel och varvräknaren började gå mot 5000 och hastighetsmätaren började rasa ner under 50km/h funderade jag starkt på att avbryta galenskapen, men realismen slog mig att det var närmre till det nya stallet än det gamla ute på Bonnalandet, så ett beslutsamt grepp om ratten och en gaspedal som bestämt kördes i botten, kom vi till slut upp för den sista backen och därefter är det faktiskt väldigt mycket utför. Damen var så duktig och stod så still hon bara kunde. När vinden tog tag i släpet och gungade det, trampade hon omkring lite och sedan kom det i sedvanlig ordning några otålighetssparkar i luckan, men på det stora hela var hon duktig.

Väl framme väntade en redan uppströdd box samt en hel drös morötter i krubban. Damen uppvisade inget större bordsskick när hon kastade i sig dem och sedan for rundor för att kolla in sin nya lya. Jag är rätt nöjd, hon står mitt i stallet har en valack vid den ena sidan av boxen och spolspiltan på den andra. Den största glädjen är faktiskt att hon knappt har hostat alls sedan hon flyttade. Jag har fortfarande receptet på Fabrol som veterinären skrev ut till henne i min plånbok. Stallägarens mamma hade gett henne en speciell örtblandning den enda gången hon hörde henne hosta och sedan dess har hon inte hostat alls. Nästa gång jag handlar foder ska jag plocka upp en sådan hink med örter så att vi har en egen och så ska hon få det i sin dagliga fodergiva. Varför proppa henne full med medikamenter när det finns naturliga preparat.

Morgonen efter ankomst var jag tidigt i stallet för att vara med på utsläppet. Damen fick precis som alla andra hästar i stallet en egen hage och sedan blev det kuta av. Eftersom hon sedan en tid tillbaka har satt som system att trampa av sig framskorna, får hon inte gå ut utan boots. Redan i första ruschen rök den ena booten, men skon satt kvar, därefter lugnade det ner sig och Damen spenderade resten av tiden med att bekanta sig med den stiliga valacken på ena sidan och den trevliga tjejen på andra.

"Kom igen alla, nu drar vi järnet mot staketet!!"

"Hej, Damen kallas jag, är du snäll?"

"Hej, du var söt, du får en puss av mig"

"psst du! Vad är det för en trevlig kille jag har borta på andra sidan av hagen, han verkade trevlig"

"Alltså måste du vara här med din kamera, vi umgås! Har inte du en box att mocka eller nått!"

Både jag och Damen stortrivs i det välskötta, välplanerade och trevliga stallet och jag har tom fått tumen ur och ridit. Alla de andra är så flitiga med sina hästar och jag känner mig heskt lat om jag bara kommer dit och sköter om så till slut kom även jag upp i sadeln.

/Sanna och Damen som njuter