Vikten av att vara smal

Varför är det så viktigt att vara smal?
Varför föreskriver modet för kvinnor storlek 0, ett kroppsideal som är både fult och ohälsosamt?
Jag fattar mig inte på toppmodeller, jag tycker att de är fula benrangel. De kan ha vackra ansikten, det säger jag inte emot, men deras kroppar är fruktansvärt fula. Höftben som sticker ut med så vassa kanter att det ser ut som att huden ska skavas sönder om de stötte emot något. Vill man ha en studie i skelettets delar så rekomenderar jag en modeshow på temat underkläder.

Det har blivit sådan hysteri och just nu trängs tusentals människor på gym runt om i landet. Det är verkligen knökfullt och man kan räkna in dem i fyra kategorier. "Vi som nyårslovat att gå ner i vikt och därför gör vår sedvanliga en månad långa träningsinsats för året", "Beach 2008", "trend bantarna" och det regelbundna träningsfolket som är allt ifrån bodybaddare till regelbundna motionärer. Nyårslöftesfolket är borta innan februari månad är slut, det är lika dant vart enda år. De flockas på gym och träningspass, går i regel ut stenhårt och med skyhöga förväntningar och orimliga krav på resultat. Största frånfallet sker redan efter ett par träningspass och när den första riktigt grymma träningsvärken sätter in. Först brukar det heta att de måste återhämta pga smärtan och när det har gått två veckor och man påpekar att det inte borde göra ont längre så dyker det upp ursäkter för att inte träna. Det kan vara allt ifrån gamla idrottsskador ifrån lågstadiet till att dotterns hamster är förkyld. Några ihärdiga brukar hänga kvar till februari månad, men sedan är de puts väck från träningsanläggningarna.

Nästan i samma kategori men ändå inte har vi "Beach 200_", de brukar släntra in någonstans när Nyårslöftesnissarna börja ge upp och är inte heller särskilt långvariga. De anländer med långa utläggningar om vikten att vara slank till sommaren/semestern/resan. Ganska snart överges ambitionerna för att träna sig till den slankheten till förmånen för solariet. Det bruka då heta att det inte är så viktigt att vara slank bara man ser fräsch ut och det består då i att ha en konstgjord solbränna.

I början av mars återstår då två kategorier människor "modetränarna" och de som tränar regelbundet. Det är rätt lätt att skilja de två kategorierna åt. "Modetränarna" hatar nämligen sina kroppar. De piskar sig själva och tvingar sina kroppar att uthärda timme efter timme på trappmaskiner och löpband. En "modetränare" är inte och tränar för att bygga muskler och en hälsosam kopp, de är där för att piska skiten ur kroppen och få den att bli ännu tunnare och smalare och skulle aldrig röra vid ett redskap som riskerade att få musklerna att svälla. Muskelmassa väger ser ni och då blir man för stor. Hur ett skelett som någon har hängt ett stycke skinn på och sedan har vridit om nyckeln i ryggen på för att se det gå, någonsin kan anses för stort kommer jag aldrig bli klok på. Jag tycker att denna kategorin är väldigt creepy.

Själv anser jag mig tillhöra de som motionerar någorlunda regelbundet och året om, jag blir inte helt ledsen om min kropp bättrar på muskelmassan och jagar bort lite av fettmassan, men jag skulle aldrig klara av att svälta mig själv till storlek 0. För det första har jag alldeles för svag karraktär för goda onyttiga saker, för det andra skulle jag bli så otrevlig av att inte äta att jag inte skulle gå att ha i närheten av andra människor och för det tredje är jag i grunden timglasformad och utrustad med höfter och ett ganska brett axelparti. Det är svårt nog att hitta kläder som sitter snyggt utan att man ska göra det extra svårt genom ett så idiotiskt tilltag som minimala klädstorlekar skulle innebära.

Jag var hemma hos Bästa vännen ikväll och vi började diskutera vikt och olika dieter. Jag är anti dieter, jag tror inte på dem. Däremot tror jag i grund och botten på sund kost och motion och det är väl därför jag har reagerat över att jag själv har dragit på mig ett par extra kilon. Inte för att jag tittar särskilt ofta på vågen, men det känns i byxlinningen på vissa av mina byxor och de sitter inte lika bra som de gjorde tidigare. Det är nu ingen större risk att ni ser mig börja leva på endast ananas eller något suspekt pulver. Jag fortsätter bara på spåret jag har börjat, motion och bra mat på regelbundna tider. Ja just det - inga fler Delicatobollar!!!

/Sanna som på fullt allvar har blivit breoende av Delicatobollar :0(