Kaffedrickare

Jag har flera gånger fått höra att jag aldrig kommer att bli vuxen för att jag inte dricker kaffe. På mitt gamla väktarjobb var det en väktare som påtalade att jag inte kunde jobba som väktare eftersom jag inte drack kaffe och snusade - bah! Jag har aldrig fattat grejen med kaffedrickandet över huvud taget. Jag ska dock redan nu erkänna att en förpackning nymalet kaffe luktar otroligt gott, men för min del stannar det där. Jag begriper inte hur något som luktar så pass gott kan smaka så vidrigt och jag begriper inte hur man kan dricka sörjan och bli fullständigt besatt av den. Innan någon påstår att jag överdriver ska jag ge några exempel:

Kaffebryggarna i mitt hem är döpta! De heter Steve och Old Steve för att fatta det humoristiska i det måste man ha sett "Over the hedge"-filmen (gör det och pigga upp dig själv i vintermörkret.)



Nu inför det att jag ska flytta stod Nya Sambon och såg nedstämd ut ute i köket och konstaterade att hon behövde säga farväl till Old Steve. Jag upplyste henne om att Old Steve tillhör huset och genast for Nya Sambon bort till Old Steve, kramade honom och stod och strök kinden emot honom som om hon vore en katt som gosar till det och dessutom spann hon som samma katt av lycka - jösses!

Lyckan är förresten kär i en kaffemaskin efter ha varit och druckit kaffe hos en kollega och när vi var i en elektronikbutik för att hitta en ny vattenkokare i samband med min flytt så dregglades det mer över kaffemaskiner än vattenkokare och längtansfulla och trånande blickar kastades mot maskinerna där de stod och glänste. Gratulerar Lyckan, du kan konsten att vara otrogen - med en kaffemaskin! Ska man vara svartsjuk eller bara ringa efter männen i de vita rockarna?

Idag snavade jag över denhär artikeln: http://www.expressen.se/nyheter/1.1025203/drack-for-mycket-kaffe-fick-foras-till-sjukhus Hur i hela friden kan man stjälpa i sig så mycket av den sörjan att man börjar hyperventilera? Man skulle ju kunna tro att kaffedrickare har koll på vad det är de stjälper i sig, jag har åtminstonde klart för mig vad mitt sockermissbruk leder mig. Jag är rädd för att jag aldrig har förstått och aldrig kommer att förstå grejen med kaffe. Medan jag fortsätter att klia mig i huvudet och se oförstående ut, lägger jag till ytterligare ett klipp från "Over the hedge" och min favoritkaraktär. Man blir som den när man dricker för mycket kaffe pojkar och flickor och framför allt vad som skulle hända om jag drack kaffe ;0)


/Sanna något virrig såhär på morgonen innan sitt morgonthé