Det tar aldrig slut!

Jag har precis avslutat mina dagliga måsten ute i stallet och som vanligt är jag mer än uttråkad.
Det känns som att hur jag än gör så tar det aldrig slut!
Var eviga dag ska säcka och hinkar fyllas och Damens box mockas - det är ju det enda man gör här ute eftersom det inte går att rida. När det kommer till Damen skulle jag vilja flytta imorgon. Inatt drömde jag att jag och Damen var och galopperade på den lilla terrängbanan. Jag drömde förvisso att Damen skickade mig halvvägs till månen men att vi faktiskt tränade ordentligt gjorde drömmen riktigt trevlig - jag vill träna - NU!!!

Ringde Lyckan när jag kom in och fick frågan om jag var snuvig - nope - foderallergi! Det är faktiskt sant. I fodret finns det små kvalster och de är jag allergisk mot. En allergi som jag glatt ignorerade när jag var "hästbiten" men som nu intresset är mer än avtagande, ständigt påminner mig. Inte så mycket i den dagliga ösa-foder-ut-tunnorna-processen, men när jag som idag, tippade nyinköpta säckar i tunnor och allt dammet far upp, då blir jag akut snorig, hostig och ögonen rinner. Men det är värt det ibland, att se Damens lyckliga min när hon upptäckte sitt favvofoder i krubban - Hippos linkuber! Jag köpte dem idag när jag lekte chaufför åt bästa vännen och hans datapryttlar. Utöver linkuberna blev det en säck Hippo Alfa och ett grimskaft.
Damen har ju i sedvanlig ordning börjat tappat vikt, en tradition som återkommer varje vinter. Första gången det hände tappade hon all päls också och jag hade den enda "nakenhästen" i bygden och till slut kändes det som om att jag tryckte ner mat i halsen på stackars Damen. I år försökte jag förebygga det med extra hö, havre, mineraler och vitaminer, men gick bet. Imorse kunde jag bara konstatera att det var dags för extra gödning och därmed ett besök till foderbutiken.

/Sanna som sitter och räknar om Damens foderstat