Spännande dag!

Hur var det nu med att gå och halvsova sig igenom sina arbetsdagar nu igen?Det ska man bara göra om man vill att något ska hända tydligen..
Igår var det dags igen. Jag gick och halvsov och räknade minuterna tills jag skulle få åka hem, hade inte sovit ordentligt och var lite hängig. Sekunderna sniglade sig fram segare än hemmagjord kola, tillråga på allt fick två personer för sig att de skulle kontrollera brandsläckare och jag fick till uppgift att vandra runt med dem och öppna dörrar under eett par timmar - precis en sådan sak man inte har det minsta lust med. Precis när det var som tråkigast gick det ett brandlarm och till en början verkade det mest vara ett av de där tråklarmen som i princip består av att en detektor känner sig lite ensam och leker med larmkretsen för att råda bot på sin ensamhet, men jag följde rutinerna och kallade upp och fick besked på att jag skulle bege mig till brandstationen pronto!

Efter att ha packat den lilla SUVen med allt som ska med och var redo, avrapporterade jag det och körde och ställde mig vid väntläge om brandkåren skull komma och jag skulle visa dem vägen. Under tiden kom mina kollegor fram till en punkt i närheten av larmet men stoppades effekivt av vattenmassor från sprinklersystemet. Eftersom de inte kunde komma vidare var det min tur och jag satt och väntade på besked om huruvida jag skulle kita på eller inte med luftpaket och grejor, det är ju inte precis som att man vill vandra in i kulvertar och leta brandhärdar utan rätt kläder och möjlighet till att andas.

Datorn konsulterades och något mer hade inte löst så jag och min kollega kunde vandra in i våra fina brandstövlar och konstatera att det förvisso var vattenfyllt men inte hade brunnit någonstans. Senare visade sig att detektorn hade varit elak mot sprinklern och den hade blivit lite ledsen och börjat gråta. Det två små söta tekniska pryttlarna har nu satts i äktenskapsterapi av folk som förstår sig på sådant och företaget som har specialliserat sig på att ta bort stora mängder vatten är inringt. Jag fick åka tillbaka till brandstationen, hänga upp mitt luftpaket på sin plats på väggen, hänga in kläderna i skåpet och ställa tillbaka stövlarna och nu var det ingen risk att jag skull somna mer...

Så vad har man lärt sig av allt detta då?
Jag och gruppledaren tog en liten utvärdering minuterna innan hon skulle gå av sitt skift och vi konstaterade att rutinerna som är nya, fungerar och allt flyter. Jag konstaterade att jag var fullständigt lugn inför faktumet att jag nu skulle genomföra det jag har utbildats på. Jag kollade utrustningen, hade alla pryttlar där de skulle - rutinerna satt. När jag satt på väntplats tänkte jag igenom alla steg och kollade luftpaketet och var lugn.Fick faktiskt beröm av av gruppledaren. Hon tyckte att jag hela tiden höll en bra översiktsbild och hon var imponerad över att jag hela tiden gav bekräftelsebesked och motkontrollerade mina uppgifter. Ex jag packade bilen och kontrollerade med henne via radio att allt var med och när jag var på plats vid väntpunkten meddelade jag det med. För mig var det en självklarhet men hon tyckte det var toppen. Jag tyckte mest att det var kul att se att visa ryggmärgsbeteenden som försvarsmakten nötte in i en fortfarande tickar in mellan varven.
Och en viktig sak till lärde jag mig - detektorer och sprinklers måste vara vänner annars blir det rysligt blött och man behöver en väldigt stor mopp!

/Sannas som blev både vaken och fick en spännande dag!