Skilsmässa - ja tack!

Det var ju gåsmiddag hemma hos den lilla elaka häxan i norr igår.
VARFÖR har jag inte begåvats med en normal familj? Jag vill skiljas! Jag vill inte ha dem! Kan man sätta upp en lapp på ICA som det står "Familj bortskänkes" på?

Den lilla elaka häxan i norr har en särbo som ger uttrycket "socialt handikappad" ett ansikte och det tog cirka tre minuter innan det första klavertrampet kom och sedan följdes det tätt av andra och jag ville bara sjunka ner genom soffan och försvinna - isch!

Precis som i alla andra hem den lilla elaka häxan i norr har innehaft känner man sig inte det minsta bekväm, man sitter som på nålar, livrädd för att välta, fläcka eller på något sätt orsaka en katastrof. Det är prylar banne mig överallt, superpluttrigt och inte en enda liten punkt som ens ögon kan få vila sig utan att det är en ny pryttel man glor på. Hur kan man ha så förbaskat mycket prylar på så liten yta? Jag hade blivit galen om jag hade behövt vistas längre tid än ett par timmar i det huset.

Jag pallade inte så jag drog en nödlina som jag har och det är en egenskap hos mig själv som jag avskyr och verkligen försöker kontrollera - jag frikopplar hjärnan från truten och sedan tar nervositetspladdret över och truten går i 140 km/h. Jag verkligen avskyr mig själv när jag gör så och jag måste verkligen få det under kontroll. Det är en enerverande ovana!

Kvällens höjdpunkt var ju när min bror "råkade" ringa och ville prata med mig och jag fick telefonen satt i handen. Jag har inte pratat med min bror sedan förra julen och jag har och hade ingen lust att prata med honom nu heller. Det var de stelaste minutrarnas telefonsamtal jag någonsin genomfört. Min bror ville rysligt gärna veta vad jag skulle med högskoleprovet till - yeah right, som om jag skulle berätta det för honom. Det finns människor som står mig betydligt närmre som jag undanhåller informationen att jag söker PHS att jag då skulle avslöja det för en av mina värsta antagonister finns inte ens i närheten av kartan! När jag lämnade över telefonen kokade jag inombords, jag var tokförbannad över tilltaget. Ren artighet kräver väl att man ringer och tackar för maten idag, men det tänker jag inte göra för jag vill på ett lugnt och sansat sätt förklara för den lilla elaka häxan i norr att saker som hände igår inte är OK och antingen tillåts jag göra saker på mitt sätt eller så säger jag upp kontakten en gång för alla. Just nu kan jag inte genomföra det samtalet så det får vara!

/Sanna som ska ta reda på om man kan stuva ner oönskade personer i slutförvaret