Mörker

Det är mörkt i tankarna just nu och jag vet att det bara är sömn som kan lösa problemet. Sömnen vill dock inte infinna sig, jag blir inte trött hur jag än gör, jag glider istället bara in i förtvivlans dimma och töcken och där inne lurar det mörka hål som det har tagit mig ett helt år att mödosamt kravla mig upp ur.

Det spelar ingen roll om jag går och lägger mig vid 9/10-tiden på kvällen, sömnen infinner sig tidigast vid 1 på natten. Klockan 04:30 ringer väckarklockan de dagar jag jobbar, 07:30 de dagar jag går i skolan. Jag vet inte vad jag ska ta mig till riktigt. Sömntabletter fungerar inte för min del, jag får känslan av att vara bakfull om jag har sovit med hjälp av tabletter, illamåendet och huudvärken sitter i hela förmiddagen och vägrar släppa. Lyckan har försett mig med en CD med mental träning och avslappning, jag ska prova den ikväll och se om det hjälper, min gamla CD som jag hade för avslappning har tyvärr fått en liten repa med resultatet att den hänger sig mitt i ett vargyl. Jag hittade skivan på Sök&Finn för många år sedan, det är mjuk musik med vargars mjuka klagosång inlagt, jag tycker mycket om den "Even wolfs dream" heter den och den har vaggat mig till sömns många gånger.

Annars är jag mest full av avsky och förakt just nu och jag tänker inga snälla tankar.
Jag avskyr att jag måste upp vid 4-tiden för att mata och mocka till hästarna.
Jag avskyr att vår spis tar 25 minuter på sig att koka ett ägg med resultatet att jag inte hinner äta någon frukost innan jag sätter mig i bilen och kör till jobbet
Jag avskyr att behöva sätta mig i min iskalla bil och köra till jobbet.
Jag avskyr bilen för att den är en skrothög och fullständigt rasar i bitar framför mina ögon.
Jag avskyr att komma till jobbet och inse att jag är där i sista minuten och att det antagligen kommer vara kaos större delen av dagen.
Jag avskyr mig själv för att jag inte blir klar med mina studier
Jag avskyr att orken tryter.
Jag avskyr att jag har gjort Lyckan illa och inte vet hur jag ska reda ut det hela och att det lilla jag förmår inte ens är närheten av att ens skrapa på ytan.
Jag avskyr att RPS inte får tummen ur och meddelar huruvida jag ska på fystest eller inte. Ska jag inte kan jag dra ner på tempot i skolan och återhämta, ska jag är det bara att bita ihop.
Jag avskyr att jag inte kan tänka en enda trevlig tanke om vissa kollegor och knappt ens vara artig.
Jag avskyr att jag inte kan få ihop mina tankar och fokusera på skolan.
Jag avskyr att jag inte är stark nog.
Jag avskyr mig själv för att jag ens tänkte tanken att jag var frisk och jag funderar allt oftare över om jag någonsin kommer bli det.

Lite ljus finns det och jag kan se det, även om jag inte orkar känna något positivt kring det.
Gruppledaren för dagen tar allvarligt på mina sömnproblem och ska ha ett samtal med chefen över henne så jag får ett konstant schema.
Skolan kan bli klar bara jag får ihop fokusen.
Jag har haft massor av tid över sedan jag slutade engagera mig i meningslösa saker på internet som inte resulterar i något. Jag får saker och ting gjorda, det är inte nödvändigtvis det som står högst upp på prioritetslistan som blir gjort, men det händer saker och det är väl alltid något.
Lyckan kommer imorgon och jag ser fram emot att få prata och bjuda på en god middag.
Nya Sambon ska åka hem och det är bra, hon behöver få lite träning ihop med sina kompisar, det är väldigt tydligt att det behövs, för min lilla glada sprudlande kombo börjar bli som en slokande blomma när hon inte har ventilationen i form av träning med sina vovvar.
Jag och Nya Sambon har kommit överens om att vi ska knacka på varandras dörrar, skönt att veta att man har den tryggheten.
Jag såg ett stjärnfall tvärs över Orion i morse när jag skulle morgonfodra

/Sanna för dagen uppgiven och mörk i tanken