Har ni följt artiklarna

om killen som skickades hem ifrå jobbet för att han färgade håret och hur synd det var om honom för att han minsann hade "tvingats" sluta med piercing, kajal och nagelack?

Är det bara jag som är gammeldags och tyckte att arbetsgivaren gjorde rätt?

Jag är banne mig något trött på barnen av 80-talets inskränkta åsikt att de får klä sig hur som helst, se ut hur som helst, bete sig hur som helst och att det inte ska bli några konsekvenser av det oavsett. All heder åt arbetsgivare och chefer som sätter ner fötterna och kräver lite ordning och reda. Jag kan ärligt säga att den killen som har figurerat i bild den senaste tiden hade jag verkligen inte velat köpa en pryl/tjänst av. Jag hade trott att det var något som arbetsgivaren hade hjälpsamt plockat ur ett arbetsmarknadsprogram för arbetsträning. Sedan fattar jag inte riktigt hur fackförbundena resonerar alltid, men det har jag ärligt talat aldrig gjort.

För bara några veckor sedan så var det en lärare som uttalade sig om att en rektor var dum för att han krävde att eleverna drog upp byxorna och slutade visa underkläderna. Läraren själv gick med brallorna nere halvvägs över häcken och hävdade att det hade att göra med hans personliga integritet och stil - lägg av! Jobbar man som lärare är man ett föredömme, bara att acceptera att man inte kan vara hur jäkla flummig som helst då!

Jag är ledsen ni barn av 80 &90-talet, men era föräldrar är resultatet av vad som så fint kallas "fri uppfostran" och ni kan inte rå för att att era föräldrar har överfört dyngan på er. Men ni får faktiskt acceptera att erat flum inte accepteras av övriga samhället och att man faktiskt på vissa arbetsplatser måste se hel ren och proper ut och att chefen fatiskt inte bryr sig ett skit om vem era föräldrar är.

/Sanna som faktiskt inte begriper varför det är så förbaskat viktigt att visa upp sin personlighet på jobbet