Möte med det förflutna

Igår gjorde jag ett stopp på vägen hem, jag behöver nya "sälbyxor" att träna i. Jag har förvisso ett par men det är korta ben på dem och nu närmar sig hösten och vintern. Ska man ut och träna i regnrusket så får man ju minsann krypa i sälbyxor med långa ben. Jag trodde att jag skulle klara mig med mina vanliga träningsbrallor men det är ganska vida ben på dem eftersom jag ville ha gott om utrymme när jag tränade yoga så det blir ingen bra kombo när man är ute och springer på pustan, tyvärr! Nu får jag roa skvallertanterna i byn med att springa runt utklädd till säl istället...

Jakten på ett par nya sälbyxor företogs direkt efter jobbet och jag besökte stället med guldbågarna för att inhandla en dricka. Det var ett par före mig i kön som strulade runt lite och jag reagerade på att kvinnan på något sätt verkade väldigt bekant. Jag spenderade en stund med att klura på varifrån och kom efter många om och men fram till att det var en tjej ifrån min gymnasieklass och det var en av de tjejerna jag inte tyckte om. Det var en av de tjejerna som alltid hade en förbaskad massa åsikter om allting och redan då klädde sig som en tant. Jag kunde glädja mig åt att hon var ännu mer tant nu och att hon såg ut att vara en bra bit över 40. Vi hälsade bara lite artigt på varandra och det var jag mer än nöjd med, jag är inte ett dugg intresserad av att ha kontakt med en massa människor ur det förflutna. Känns meningslöst att hålla på att bygga upp ett kontaktnät av människor ur ens förflutna som man in inte har haft någon kontakt med på över 10 år.

Det har gjort mig väldigt skeptisk till saker som facebook och stay friends. Jag väldigt aktiv med stayfriends ett tag men tröttnade, det var få människor från min skoltid som jag ville ha kontakt med. Folk var inte trevliga mot mig då och varför skulle jag gå tillbaka nu mer än 10 år senare? Känns lite som om man skulle be om att få bli utfryst igen. Jag var ju den udda personen under större delen av min skolgång. Inte direkt mobbad blev aldrig slagen eller så men jag var heller aldrig med och glåporden haglade ganska ofta. Finns ingen anledning att söka upp gamla antagonister. Facebook registrerade jag faktiskt ett konto på men har mest användt det till att söka efter folk som jag verkligen känner att jag vill ha kontakt med som favvokompisen i London.

Jag blev otroligt glad när jag hittade henne igen. Hon är värsta bohemen och byter bostad/telefonnummer/e-mail mm oftare än de flesta av oss byter kläder. Hon är bara underbart galen och vi två ihopa är bara en en superduo där precis vad som helst kan hända och vi har skrattat bort fler timmar än jag trodde var möjligt.
Mitt absolut bästa minne av henne var när vi hade intrång i studenthuset. Hon och jag, de två valkyriorna beväpnade oss med basebollträ, landhockyklubba och en gigantisk trähammare och sedan genomsökte vi hela studenthuset klockan tre på morgonen. Vi sparkade upp dörrar i bästa inbrytningsstil iförda fluffiga inneskor, jag hade träningsbrallor och pippi långstrump t-shirt, hon hade pyjamasbrallor och morgonrock, båda tokrufsiga i håret och adrenalinstinna till max. Bakom oss traskade hennes dåvarande pojkvän och under tiden vi höll på gick han mest och idiotförklarade oss och tyckte att vi skulle invänta polisen - no way! Då skulle ju killen komma undan juh!!! Vi hade de ständigt korrekta och allvarliga poliserna i skrattkramper över polisbilens motorhuv när de väl anlände och hörde vad vi hade gjort.

I övrigt ser jag ingen anledning att rota reda på gamla bekantskaper. Precis som när jag träffade på gamla klasskompisen igår, hade jag absolut inget att säga till den personen. Varför ska man då leta upp varandra över nätet och låtsas vara intresserade av att veta vad som händer i ens liv nu? Mitt facebookkonto lät gå till historien som det med kortast lista över vänner och det som det är minst aktivitet i. Det känns nämligen otroligt falskt och hycklande att ha en gigantisk lista över vänner när det är människor vars levnadsöden man har noll intresse av

/Sanna som vill leva i nuet och inte det förflutna