GLAD!!!!

Igår kom listan på jobbet upp över vilka som fick behålla sina jobb och vilka som kommer få andra tjänster inom företaget. Jag var ganska säker på att jag tillhörde dem som skulle fösas med flocken till Malmö och att min framtida tjänstgöring skulle bestå i att köra en förhatlig rondbil igen. Jag avskyr rondbilarna, stress och jäkt, överfyllda distrikt och aldrig får kunderna det de betalar för i bevakningstid, för det har man inte tid att ge dem. Dessutom hittar jag inte särskilt bra i Malmö och GPS är inget som bevakningsföretag brukar direkt gödsla med. Jag såg inte fram emot det alls! Döm om min förvåning att mitt namn stod på listan över dem som blir kvar, förvisso fortsätter jag att vara behovsanställd men ändå. Jag är den som allra sist skrev på papprena, det finns dem som har varit behovare här längre än mig och i hackordningen torde jag stå lägst. Men jag är kvar...

En av gruppledarna passerade just och jag sade att jag var lite omtumlad och hon tyckte att det inte var ett dugg förvånande:
- "Du är glad, trevlig, engagerar dig och vi kan sätta dig vart som helst och vet att jobbet blir gjort, därför är du kvar och andra får flytta till Malmö"
Jag vet att det kanske kan verka lite tjatigt för en del av er att jag alltid skriver när jag får beröm, men det är jag inte bortskämd med och på min förra arbetsplats fick jag konstant höra att jag var sur och gnällig. I min värld har jag inte gjort något för att ändra på mig när jag började här. Jag är fortfarande jag, fortfarande lika rak och ärlig och jag ler inte mer här än jag gjorde på mitt gamla vaktjobb. Det bevisar kanske det som jag trodde den där ödesdigra måndagen för ganska exakt ett år sedan - Det var inte mig det var fel på, det var dem!

Min lilla gulliga sambo hade skrivit upp ett citat på anteckningstavlan i köket för att muntra upp mig och idag känns det som om det stämmer:

"Du föddes vild, låt ingen tämja dig!"

Idag är en bra dag och jag sitter med lyckotårar i ögonen och bara trivs med livet. Hur i hela friden ska man kunna plugga historia när man är i ett euforiskt lyckorus?

/Sanna som måste plugga men bara ler