Dag 5 utan Cola och jag börjar få förståelse för hur de som ska sluta röka känner sig. Jag är inget trevlig. Huvudvärk har jag trots att jag har druckit ordentligt. Kroppen skriker efter godis och Cola. Men jag ska sluta med det. Det blir popcorn och lite saft till filmen nu ikväll.
Ridit damen har jag ju också gjort idag och vi hade lyxen av att ha en alldeles egen paparazzifotograf med oss som både videofilmade och fotograferade våran framfart ute på stubbåkern under regntunga moln. Jag förstår om bönderna är glada när det inte regnar, skördetröskan jobbar fortfarande för högtryck på andra sidan fältet i denna stund. Personligen hade jag gärna fått den där åskskuren så att allt klibbet i luften försvann.
Men ridturen gick bra. Damen gick ifrån att vara mer än uttråkad till att bli mer än vaken när vi traskade ut på stubbåkern. The she-dragon has awakened. Hon låg på som en rem när vi började trava igång och vi hade en något tröttsam debatt de första 50 metrarna:
D:-Kom igen matte jag vill bralla, ge mig mer tygel!
J:-Kommer inte på fråga, uppför dig!
D:-Ähmen tröga, tråkiga matte, ge mig tygel, jag vill juh!!!
J:-Skärp dig, det är sista varningen!
D:-Jag kan inte låta bli, det kliar i hela kroppen, weeeee!!
Därefter gjorde damen sitt bästa att fyra av en rejäl bockserie, det gick sådär. Matte känner sin lilla best och det är inte lätt att bocka och busa på en kort tygel, med en matte som sitter väl balanserat i sadeln och kommenderar framåt.
Damen fnös något förorättat men fortsatte framåt och fick sedan galoppera av hjärtans lust över fältet, det blev ett litet busförsök till och det var när vi passerade den filmande paparazzin, då var damen bara tvungen att låtsas vara rädd och kasta sig åt sidan - yeah right som om matte faller på den enkla niten. Korta tyglar och ett ilsket morrande från matte, sedan gick damen som en liten klocka igen. Jag önskar att jag visste hur man kunde lägga upp små filmsnuttar för hon var så fin och visade verkligen upp sina gångarter på bästa sätt idag. Det syns tyvärr inte på stillbilderna som är tagna. Men inget ont mot fotografen. Att fotografera hästar i rörelse är otroligt svårt och kräver tillgång till mer utrustning än vad vi hade idag.

Sedan är det hög tid att göra något åt damens frisyr. Det är hög tid att damen slutar att se ut som en nordsvensk arbetshäst och börjar se ut som en dressyrhäst igen. Nu vet jag exakt vad bästa vännen kommer säga: 'Men nordsvenskar är ju fina juh!' Ja nordsvenska brukshästar är jättefina, men damen är en dressyrhäst med cirka 50% fullblod i sig, hon ska se ut som den häst hon är och då ryker långa manar och pannluggar all världens väg och i samma stund följer hovskäggen som är pinsamt uppenbara på gårdagens bilder. Det är tur att vi inte rider någon annanstans än hemmavid just nu så skitiga och ovårdade som vi är. Hade vi varit kring andra hästmänniskor hade vi blivit utskrattade och hade vi kommit i dethär skicket till min tränare så hade hon vänt på klacken och gått utan att ge lektion, vi får ta och putsa till oss lite.
/Sanna som ska komma ihåg att slipa trimsaxen



Inga kommentarer:
Skicka en kommentar