Komvux - igen!

Gissa vad som kommer bli en följetång på denhär bloggen den närmsta tiden - just det mina komvuxstudier!
Var på den sista ämnesinskrivningen idag. Det började ju fint 12.10 lyckades jag dra mig ur sängen efter knappt tre timmars sömn. Ramlar i kläderna och ut i bilen och lyckas vrida om startnyckeln ca 12.20, alla som vet vart jag bor i förhållande till komvux kan nu med lätthet räkna ut att oddsen för att jag skulle vara på plats 12.30 är obefintliga - tadaa, Sannan rullade in på parkeringen 12.32. Det är nu jag tackar polisen och fd väktarbolaget för att jag kan köra bil fort, trevliga sällskapet suckar och påpekar att jag inte har blåljus på biltaket - än! Bästa vännen brukar bara komma med spydiga kommentarer om att han behöver höja sin livförsäkring.
Oy! Jag var där i nästan tid och det är det som räknas!

Kom precis till att dörrarna öppnades och alla troppade in - perfa. Sedan upphörde min tur. Jag fick mitt arbetsschema för september igår. Eftersom jag är behovare får jag vackert ta de pass som ges. När jag anställdes i våras fick jag någon halvflumig förklaring som gick ut på att eftersom det var så många tjejer som jobbade dag och inga som jobbade natt så skulle jag jobba natt för att man skulle få in någon tjej på nattskiftet - okeeej! Nu fick jag schemat och det är uteslutande dag. Hur gick dethär till? Det är fortfarande inga fler tjejer än jag som jobbar natt så hur var tanken här egentligen? Det tråkiga med dagschemat är två saker 1) jag missar de seminarium som finns i det ämnet jag skrev in mig i idag. Det betyder att jag måste göra fler inlämningsuppgifter hemma och det suger att jag nu måste byta två timmars seminarium mot x antal timmars hemarbete. 2) Jag är fast i den intrigerande pärlmaffian. Det är nämligen det de kära damerna på jobbet gör dagtid när det inte finns något att göra. De trär pärlhalsband i massor. Ni ska se lådorna med material de kommer bärandes på när de kommer till jobbet, de är gigantiska!!! Sedan träs det pärlhalsband, virkas, stickas och jag vet inte allt, värsta syjuntan är det och jag bara väntar på att någon ska komma släpandes på en knyppeldyna så är cirkeln sluten!!
Jag vill inte vara där - snälla rädda mig!!!! Man kan ju undra om vi är skyddsvakter eller den lokala syslöjdsföreningen när alla sitter och pysslar.
Jag och en kollega diskuterade det i natt och vart helt överens, att plugga, läsa bok, lösa korsord osv är helt ok för att få tiden att gå. Men när det ser ut som om syslöjdsföreningen har sammanträde i vaktreceptionen, då har det gått lite väl långt.

Snälla ni som läser bloggen och redan har blå uniform och blåljus på biltaket, snälla säg att allt det jag utstår nu är värt det i slutänden när jag når mitt mål. Bara lova mig det, annars kommer jag bli fullständigt knäpp. Vet jag att det är värt det så kan jag bita ihop ett tag till annars är risken stor att jag exploderar och säger mitt hjärtas mening på jobbet och då lär jag få lägga studierna åt sidan till förmån för att leta nytt jobb

/Sanna som tittade så längtande på polisbilen som stod i korsningen vid komvux