lördag, augusti 11, 2007

Jag ska klara det!

Jag håller på att ta tag i mitt Coca Cola och godismissbruk. Jag tror faktiskt att det faller under missbruk för jag verkar inte känna några gränser och jag kan inte heller låta bli. I samma sväng håller jag på att sätta lite broms på skräpmatsintaget. Vi får väl se om det ger några resultat, det borde göra det om inget annat borde de bli mindre börda för damen att släpa runt på i sadeln.
Jag avskyr tanken på att banta och jag ser det faktiskt inte som att jag gör det. Jag försöker bara komma igång igen.

Jag är inne på fjärde dagen utan Cola och godis och det inkluderar dessutom 2 arbetade nattpass. På nattpassen har jag gett mig själv tillåtelse att dricka en RedBull/pass, något krävs ju för att jag ska hålla mig vaken. Helst ska jag sluta med det också längre fram. Godiset och Colan är utbytta mot mineralvatten samt nötter och frukt. Andra natten stördes mina studier av att jag satt och tänkte på hur gott det skulle vara med en Delicatoboll från varuautomaten. Vilken tur att automaten är i en annan byggnad och jag inte kan lämna posten jag sitter på. Vill jag ha en måste jag be en kollega gå och köpa den till mig. Mycket praktiskt sätt att hålla mig borta ifrån skräp! När jag senare går tillbaka till att jobba i samma byggnad blir det till att tömma plånboken på sedlar och mynt innan man åker till jobbet, jag har noll karaktär när det gäller godis och läsk.
Lite förvånad är jag dock, jag trodde att jag vid dethär laget skulle ligga på sängen och skaka som en annan junkie som håller på att tända av...

Cykelturen till jobbet gick ju riktigt bra, dit hade jag medvind och hem 12 timmar senare hade jag motvind och vart i hela friden kom alla uppförsbackar ifrån?
De som påstår att skåne är platt kan testa cykla en vända till och från mitt jobb. 1 timme tog det dit och en och en halv timme hem. Jag var helt slut när jag klev av cykeln ute vid vägen och ledde den sista biten upp till huset. Jag mötte 'sambon' på väg ut med hunden och ett 'VA, HAR DU CYKLAT???? ÄR DU INTE KLOK!!!!' Orkade inte ens diskutera det så jag vacklade in genom ytterdörren, åt en gigantofrukost, duschade och dröste i säng.l Jag har lovat mig själv att jag ska cykla en-två gånger i veckan till jobbet. En gång är ett måste, men allt över det är bonus och duktigt!

Red damen idag i den klistriga värmen. Det tog inte många steg innan båda var genomsvettiga och det blev en välbehövlig spolning för damen efteråt. Hon är ganska kul, hon gillar att stå och leka med mulen i vattenstrålen och resultatet blir att matte blir väldigt blöt. Imorgon ska vi galoppera lite ute på stubbåkrarna så jag hade hoppats på att det skulle åska ordentligt så att det klistriga försvann ur luften. Det blir så tungt för damen om hon ska intervalljobba i den hettan, för att inte snacka om hur tungt det blir för mig. Damen är ingen lättriden framåt liten häst när hon inte är i kondition och när hon blir trött så får ryttaren i princip bära fram henne. Alla som har ridit lite förstår vad det innebär och jag är osäker på om jag förklara det för den oinvigde. Hästen änger hela sin vikt av nacke och huvud på betslet och man sitter med all den vikten i händerna, samtidigt som man ska parera upp det så får man känslan av att hästen rör sig i slowmotion och när man kickar på med benen häder det ingenting. Det är tungt att få hästen ur det läget. Damen gick i det läget mellan varven idag pga värmen och jag var helt genomsvettig i mina ansträngningar att hålla henne framåt och aktiv. Dessutom börjar hon bli dödligt trött på paddocken. Hon blir snabbt uttråkad min lilla tant. Ska bli posititvt att köra ett galopprace på fälten imorgon. För säkerhets skull blir det hoppsadel och förbygel på damen och säkerhetsväst och hjälm på mig. Hjälm har jag alltid, väst är jag dock inte lika noggrann med.
Hoppsadeln behövs så jag får stöd för knäna och kan hålla emot om damen får ett rodeoutbrott och förbygeln är ju alltid trevlig att greppa tag i när man känner att man riskerar att katapulteras ur sadeln. Dens egentliga uppgift är att förhindra att sadeln glider bakåt när man hoppar.




















/Sannan som tycker att det är för klistrigt just nu

1 kommentar:

Anonym sa...

Jo tack jag vet. Fjordingar säger jag bara... Helst ska det gå så sakta som möjligt :o) Fast ibland får de fnatt och gör som Mulle i Min Häst ;o)
De hästarna jag rider på nu är ju livrädda för vatten*suck*.. Stora bastanta kallblod ska dom visst va*ler*.
Kämpa på mot sockret. Håller en morot som belöning ;o)