Fantastisk dag!

Jag vet inte riktigt vart jag ska börja, det bara bubblar inombords och jag är på så gott humör.
Jag lämnade in första svenskauppgiften ihop med min planering och ett presentationsbrev av mig själv, via mail när jag kom hem efter jobbet imorse. När jag kom upp fanns följande mail i inboxen:

"Tack så mycket Sanna både för ditt brev, ditt referat och din sammanpressade planering. Håller du den kommer du verkligen vara en av dem som tagit sig igenom kursen snabbast. Men du verkar fullt kapabel att genomföra det. Jag ser fram emot att följa din framfart. Jag har provet berett åt dig när du kommer hit på torsdag.
Referatet var utmärkt."

Ser ni??? Jag har fått utmärkt på en skoluppgift!!! Det har jag aldrig någonsin fått. Mina 12 år i skolan var fyllda av ständigt kritiska kommentarer och jag våndades inför varje inlämningsuppgift och prov. Jag blev helt rörd till tårar när jag läste mailet idag.

Men den bra dagen slutar inte där och den började faktiskt tidigt i morse. Mina kollegor berömde mig. Det började med att jag och en av favoritkollegorna satt och diskuterade arbetssituationen. Vi står inför en omorganisation och det är ingen större hemlighet att folk kommer få byta arbetsplats. Jag är i egenskap av behovsanställd rätt trygg i tanken på att jag kommer få mina timmar trots allt. Kollegan satt och öste beröm över mig och jag såg nog mest ut som en hare i strålkastarsken för dethär är inget jag är van vid. Jag fick höra att jag låg så rätt på det eftersom jag kunde så många arbetsuppgifter, fixar rökdykningen utan problem och är så lätt att placera eftersom jag aldrig har några krav på exakt vart de sätter mig. Det sistnämnda får jag nog hålla med om. Jag bryr mig inte på om jag sitter still vid grinden, är ute och springer i byggnaderna eller bemannar telefonväxeln plus allt annat som finns att göra. Jag har inget emot något av det. Sedan imorse när avlösande kollegor kom fick jag höra att jag alltid är glad - jag???? Jag trodde att jag drömde, jag har aldrig fått höra att jag är glad på jobbet tidigare. Kändes riktigt bra och jag har gjort en liten mental skattkista där jag har stoppat ner allt beröm och det tänker jag leva på länge.

Var hos terapeuten idag, vi har haft ett litet sommaruppehåll. Det är så skönt att gå dit för jag får en chans att se på vad det är jag har presterat de senaste veckorna och det var inte lite. Jag har så svårt att se på det själv och har fått två tilläggspunkter i mitt veckoschema "reflektion" och "beröm dig själv". Sedan fick jag en knäpp på nosen, jag är nämligen lite frustrerad över att jag inte kan behålla fokus och plugga nätterna igenom. Hon frågade hur många timmar jag faktiskt fick ihop och jag svarade 4-5. Fick svaret "Hör du vad du säger????" Sedan fick jag höra att plugga 4-5 timmar per natt var jättebra presterat och att friska människor inte heller klarar av mer om det ska vara någon kvalité i studerandet. Hon gick så långt som att säga att det var bra presterat även om det var dagtid. Min kritiska och självpressande sida har visst lurat mig igen. Men det var skönt att få höra det för inatt när jag sitter med böckerna så behöver jag inte sitta och vara arg på mig själv för att jag inte får gjort mer än 4 timmar och då tror jag att fokusen och koncentrationen blir bättre. Det tar så mycket kraft att plugga när man samtidigt mentalt sitter och skäller på sig själv för att man inte kommer någon vart.

Första samhällsuppgiften är också klar och inlämnad och jag är rätt nöjd med den faktiskt, vi får väl se vad läraren tycker. Idag är en bra dag och min enda sorg är att jag inte har hunnit rida damen idag. Det är höst i luften och jag älskar att galoppera på fälten och känna den där nypiga föraningen i luften som skvallrar om att favoritårstiden är på väg.
Idag är en bra dag!!!

/Sanna - på språng igen!