Jobbkylskåpets mysterier

Vad är det med folk och allmänna kylar på jobb som förvandlar folk till tjuvar och banditer?
Jag har undrat över det ganska länge nu. När jag jobbade inom restaurang, bar och i gatukök var sådant aldrig ett problem. Då ingår det käk. Skulle ju vara lite tramsigt annars, först ska man laga till maten och sedan betala för att få äta av den. När jag jobbade i restaurangkök var problemet att få den övriga personalen att rapportera ärligt på sina timrapporter hur ofta de hade ätit uppe i köket. Vet att en av dem som var anställd bara skrev i att han hade ätit de dagar han tyckte det var gott och det vette sjutton hur man skulle tolka det med tanke på att han aldrig rapporterade mer än fyra måltider trots att han åt dagligen. Kostnaden för maten drogs sedan på lönen och folk är tydligen sällan ärliga när det gäller sådant.

På övriga jobb har det alltid funnits kylar i personalutrymmena för medhavd lunch, fika osv och det är väl här de mest fantastiska iakttagelserna har gjorts. Till att börja med har jag inte jobbat på en enda plats där det inte har krävts att någon redig person gör en rejäl rensning minst varannan vecka. Varför i hela friden är det så svårt att slänga gamla filmjölksslattar, pålägg som har gått över datum mm? Jag blir helt jätteförvånad varje gång jag ser vad som är kvarlämnat i kylskåpet och som någon annan förväntas slänga. Gud förbjude om man gjorde det själv! Nästa sak som också är lite intressant att studera är hur lättvindligt man bara "lånar" folks grejor. På vaktbolaget jag jobbade tidigare, hade jag ibland med mig mjölk för att dricka till maten. Ganska ofta var min mjölkförpackning tom när jag skulle ha min mjölk. För det mesta stod den i kylen med en miniatyrslatt kvar på botten som inte ens skulle räcka till en mugg kaffe. Konfronterade man kollegor så var det givetvis aldrig någon som hade rört mjölken. Det som var magiskt var att problemet inte ens upphörde när företaget började köpa in mjölkförpackning till alla tjuvaktiga kaffedrickare som tyckte att det var ok att låna lite från andra och aldrig själv hade med sig. För då tyckte rent plötsligt kaffedrickarna att det var godare med min standardmjölk i kaffet än mellanmjölken som köptes in. HALLÅ DET ÄR MIN MJÖLK!! SKAFFA EGEN ERA PARASITER!!!! Men det är ju kul att ni har mjölk till kaffet som företaget tillhandahåller. Jag som inte dricker kaffe får aldrig något. Thé finns det sällan till aldrig och de få gånger det köptes in chokladmjölk till oss som inte drack kaffe, då roffade kaffedrickarna åt sig det med.
Dock ligger på odelad första plats gången då jag efter en hel dags stressigt arbete äntligen skulle få en chans att kasta i mig lite mat. Jag hade med en låda med potatis, fläskfilé och sås, var vrålhungrig eftersom jag inte hade ätit sedan jag började 06 och nu var klockan runt 16. Öppnar kylen, tar ut lådan som känns märkligt lätt, öppnar lådan, konstaterar att den är diskad och nu innehåller en 50-lapp. Jaha och vad ska jag göra med den 50-lappen? Köra den i micron? Steka? Fritera? Flambera? Hur är man funtad när man snor någons medhavda lunch och sedan tycker att man rättfärdigar det genom att diska matlådan och lägga en peng i den? När jag konfronterade personalen dagen därpå tyckte en av gubbarna (som var min huvudmisstänkte) att vad var problemet, jag fick ju betalt och kunde åka och köpa något. Låt mig se, vad är mitt problem..... 1) Det var min mat - man tar inte andras grejor för då stjäl man och då är man en tjuv. Vi arbetar på ett bolag där vi anställs för "vår höga morals" skull och för att folk ska kunna lita på oss. Man kan uppenbarligen inte ens lita på sina kollegor. 2) Om jag äntligen får chans att äta då vill jag ha min mat som går att värma på en minut i micron och som jag kan slänga i mig medan jag skriver rapporter, innan nästa larm dröser in och jag måste sticka iväg igen. 3) Jag har inte tid att åka och handla något bara för att någon annan lat och värdelös varelse inte pallar fixa sin egen lunch. 4) Jag har med mig mat för att jag inte vill äta på donken för att det inte är hälsosamt.

Utöver att folk snor av ens grejor upphör jag aldrig att förvånas över att det ska vara så förbaskat svårt att diska, ta med sig sin matlåda hem igen, ta hand om sina returburkar och flaskor. Jag har en kollega som sommarjobbade på sin mammas arbetsplats, där hade de den klassiska skylten "Din mamma jobbar inte här - diska efter dig!" (att den ens ska behövas) han roade sig med att sätta upp en lapp brevid som löd: "Jo det gör hon men jag får diska ändå!"
En annan kollega som fortfarande bor hemma, har vi numera kommit så långt i med vår fostran att han faktiskt diskar efter sig, om ytterligare en månad kanske han lär sig att sätta in den rena disken i skåpet också. På min arbetsplats har nämligen diskställen tagits bort eftersom de väldigt snabbt upphör att vara diskställ och blir en alternativ lagringsplats för porslin, matburkar mm. Sedan undrar jag vad det är med folk och deras plastburkar, har de oändliga lager hemma eftersom burkarna aldrig plockas hem?
Hitentills har jag alltid hittat ett skåp på varje arbetsplats som innehåller så mycket matlådor av varierande storlek att det är rasrisk bara man tittar på skåpsluckan. Likaså skåp eller sopsäckar med returburkar och flaskor. Alltid knökfulla och superklistriga. Hur svårt ska det vara att ta med sig flaskan hem? Varför ska någon annan ta hand om din flaska?

Jag förstår inte vad det är med allmäna kylar och kök på arbetsplatser som gör att folk snor, struntar i att plocka undan och kasta. Gör man likadant hemma? Går in till grannen och snor mjölk, pålägg eller vad det nu är man behöver? Vadar man runt i returflaskor och matlådor upp till knäna hemma också?

/Sanna som finner det hela något suspekt